Livet blir vad du gör det till

Jag hör så många som klagar över att de inte trivs på jobbet.
Jag hör så många som klagar över att de har dålig ledning.
Jag hör så många som klagar över att de har lite egen-tid.

Vet du vad! Livet blir vad du gör det till.
Förstod du inte? Ok! Så här är det:
Livet gör sina egna varv emellanåt, men det är DU som styr över ditt eget liv.

Det kan finnas omständigheter som gör att du ”sitter fast” just nu, men det finns ingen ursäkt för att inte ta ett eget ansvar!

Lycka till, lilla medmänniska 🙂  Tro på dig själv, så gör andra det också.

Minns den ljuva sommaren när höstvindarna viner

Träd foto B Ericson
Träd foto B Ericson

Minns den ljuva sommaren när höstvindarna viner om knuten. Jag är inte mycket för kylan jag inte. Vill helst gå i ide och vakna upp till fågelkvittret när våren gör sig påmind.

Våren väcker livsandarna till liv igen.
Sommaren är oftast varm och skön.
Hösten är färggrann och lugnande.
Vintern är kall, halkig och tråkig, helt enkelt.

Bilden ovan är tagen av fotograf Björn Ericson (www.beric.se). Det är ett körsbärsträd i full blom, som han lyckats fånga.

Jag hör fågelkvitter inom mig när jag ser på bilden. Men du… vänta lite… jag kom på en sak! Nu ska jag lyssna till John Blund och försöka sova. Det är en ny dag snart igen.

Tokigheter skapar glädje

Tokigheter skapar glädje
Har du tänkt på hur ditt humör kan förändras med hjälp av musik? Det är både enkelt och fantastiskt. Jag märkte det i  en klass under förra veckan. Tillfälligheter väcker nya idéer, det är ett som är säkert.

Jag kände mig så glad så jag sa ”Tjohoo!” under tiden som jag hoppade upp på ett ben och slog ihop armarna som ett v framför mig, när jag satte på musik på Youtube, som vi skulle dansa till. Genast nappade en pojke på mitt tilltag. Han skrattade och ville att jag skulle göra om det. Nya skratt! Härligt! 🙂

Då ville han se det en gång till. Jag kontrade med ett villkor… att han gjorde det samtidigt. Sagt och gjort! Det blev en ny liten fluga av detta! Efter det hör jag ”Tjohoo!” när jag minst av allt anar det. Riktigt skoj!

Tänk att en sån liten grej kan skapa sådan glädje! Prova vet jag… hitta på något eget och ta till när barnen minst av allt anar det. Berätta sen gärna hur det gick och dela med dig här på sidan till oss andra.
Lycka till!

Förkylningstider när det är höstlov – typiskt

Förkylning… smaka på det ordet… för-kylning … låter mer som om någon är FÖR kylning… hehehe… leka med ord är roligt!

Typiskt just nu är förkylningstid … under höstlovet! Bläääää…
Ganska vanligt detta fenomen – det vill säga – att förkylning slår till när ledighet närmar sig.

Det är när vi slappnar av som mest som förkylningen visar sig.

Nu ska jag ta en kopp hett thé och sen blir det slafen… utan en massa störande ljud får jag hoppas.

Koppla av, dra ett djupt andetag och andas ut låååååångsaaaaamt genom näsan.<

🙂

Upp till kamp mot ”bacilluskerna”!

Tack alla små elever som ville prata sorger ni upplevt

Idag pratade vi om olika sorters sorger
Jag blev inte förvånad över att så gott som hela klassen ville prata om olika händelser de upplevt eller lever i just nu.
Det blev allt från avlidna, skilsmässor och sjukdomar till bråk, mobbning och spöken.
Det var gråt, skratt, fnitter, allvar och många kramar.

Jag känner mig priviligerad som får detta förtroende av dem. Tänk dig själv att lämna ut dig helt inför en främmande människa! Starkt gjort, anser jag.

Sitter här vid min dator och skriver i nattens unga timme. Förundras, ler och njuter av mina minnen från denna stund.

Du lilla elev som sa Stopp – din stolthet visste inga gränser

En dag på en skola i storstaden
Vi hade tränat på att säga ”Stopp!” och sätta fram handen när någon – eller vi själva – behandlades illa. Vi hade diskuterat mobbning, trakasserier och sett film om detta.

När en kille från en annan klass kom fram till dig på rasten och knuffade till dig, satte du upp handen och skrek ”Stopp!”. Den stoltheten jag såg lyste omkring dig, lilla elev.

Den som knuffat till dig stannade upp och gapade, bokstavligen. Han såg sig omkring och upptäckte att det var många ögon riktade mot hans håll. Då ryckte han på axlarna och sa ”förlåt då” och gick sin väg.

Jag riktigt såg och kände att du växte där – just då. Vi såg på varandra och log och jag satte upp tummen och nickade leende mot dig.

Så liten, så stolt, så stark… tack lilla elev för att jag fick uppleva detta.

Du lilla elev som grät

En dag i en skola

Massor av små fötter sprang längs korridoren och stannade framför mig.
Ivrigt tjattrande små elever ville att jag skulle komma med.

I en nisch satt du, lilla elev, uppkrupen som en liten boll, och grät.
Tjattret växte i styrka för de visste vad det var. Då satte jag upp handen och sa ”Stopp!”
Det blev tyst på en gång. Jag sa att ingen av dem får berätta.
– ”Om hon vill berätta ska hon göra det, inte ni, och vill hon inte behöver hon inte det”, sa jag och vände mig mot den ledsna eleven.
Hon ville inte berätta och jag sa att hon inte behövde det. Jag strök henne över håret och frågade om hon ville ha en kram. Hon nickade till svar. Efter kramen frågade jag om hon ville komma med till klassrummet för jag skulle sakna henne när lektionen började.

Det lilla ansiktet som tittade upp och log berörde mig. ”Skulle du sakna mig?” sa hon. Jag nickade och log och då sprack leendet upp hos henne. Vi gick alla in till klassrummet och började lektionen.

När jag skulle hem senare under eftermiddagen sprang hon fram, kramade mig och sa
”vi ses imorgon”.

Ja, du lilla elev som grät – vi sågs dagen efter. Jag frågade direkt hur det kändes och du log och sa ”bra”.

Livet går vidare… så skönt!

Du lilla elev som såg spöken – du väckte känslor

Idag upplevde jag något fint i en skola
Vid lunchen hamnade jag bredvid en liten blek och tystlåten flicka, 9 år.  Helt plötsligt började hon berätta om två sorger, en förlorad farmor och en förlorad katt. Det var så många djupa tankar och funderingar som uppstod i vårt samtal.
Jag lyssnade, det märkte hon. Många funderingar dök upp igen, precis som under lunchen
en dag i förra veckan.

Hon kan se spöken, sa hon. Jag kallar dem andar eller själar, svarade jag. Det tyckte hon lät bättre, sa hon, och fortsatte berätta om olika upplevelser.
En del av hennes kamrater tyckte det var läskigt, andra att det inte kunde vara sant.
När jag sa att jag också upplevt saker blev de helt tysta först men sen ville alla veta.

Det blev en annorlunda lunch idag, som fortsatte under rasten efteråt. Så många snusförnuftiga tankar och känslor nådde mig under snålblåsten på skolgården.

Har du aldrig lyssnat – verkligen l-y-s-s-n-a-t  – på barn tidigare… gör det!
Tack du lilla elev, som delade med dig av dina känslor och upplevelser.
Du förgyllde min dag @->—-

Nu är jag tillbaka… läs om du undrar

Hej igen, du läsare därute i cyberspace
Jag är tillbaka igen. Det har varit ytterligare en begravning, den tredje sedan mars i år. Den tredje vännen som gått bort i cancer. Det föder tankar… och tiden liksom dunstar ett tag.
Skrev denna text:

Saknad

Du är som ballongen
som far iväg mot himlen
lättsam och fri
– vad ser du

Du är som lövet
i höstens vindkast
yster och färgglad
– vad känner du

Du var en bit
i Livets puzzel
som nu fattas
– jag saknar dig

… kan du höra mig…