månadsarkiv: januari 2017

Nostalgitripp drabbar oss alla

Nostalgitripp drabbar oss alla med jämna mellanrum. Oftast sker det när gamla fotoalbum dammas av eller hårddiskar ska rensas… vilket gör att vi tappar tid och rum
och fastnar i minnen från fornstora dagar.

Det kan även ske när ett dödsfall har inträffat. Då blandas minnen med ångest och skuldkänslor  över att vi inte gjorde si eller så eller sa si eller så… eller… eller…

Ge upp dåligt samvete! Lev i nuet och tänk positivt om dig själv och vad du gjorde tillsammans med personen i fråga innan han/hon avled. Skåla för den döde och ta en bit bröd. Prata med personen framför ett foto eller ett ljus. Lågan är som själen.

Jag vet av egen erfarenhet hur självkritisk jag kan bli och anklaga mig själv. Men… jag börjar faktiskt skärpa till mig. Ingen är perfekt eller felfri… även solen har fläckar.

Nostalgi drabbar när som helst, ikväll var det musik på radion som väckte känslan.

Vad har du drabbats av i nostalgiväg? När och var? Dela gärna med dig! 🙂

Det svåra samtalet med din medarbetare

Nu är det dags! Nu ska du in med en av dina medarbetare i rummet för ett svårt samtal. Det är både en skilsmässa på gång och ett spelberoende på arbetstid. Irriterat tänker du att det där kunde väl någon från personalavdelningen ta hand om… eller företagshälsovården. Varför ska du behöva utsättas för detta?

STOPP! Tänk om den här chefspersonen är du…!

Aha, du känner igen dig, alltså!? Bli inte chockad över det för nu har du chansen att göra något bra av det. Du är inte ensam om att tycka det är obehagligt, otäckt eller nervöst att behöva ta tag i det där känsliga samtalet. Det beror oftast på några olika saker, som ex.: – det väcker upp din egen smärta – du har egna obearbetade livskriser – det är ren okunskap – du vet inte vad du ska säga – du vet inte hur du ska agera.

Men du, en sak är säker i alla fall… det väcker känslor hos dig, eller hur? Du är ingen robot, du är en människa med känslor. Grattis! Vi får tidigt lära oss hur vi gör när vi skaffar oss saker – hus, lån, jobb, barn – men ingenstans hur vi gör när vi förlorar någonting eller någon. Tänk efter, visst känner du igen det?

I vårt samhälle är det inte accepterat att visa känslor, speciellt inte negativa känslor. En kanadensisk undersökning har påvisat att barn upp till 15 års ålder får höra av sin omgivning minst 25 000 gånger (!) att det inte är accepterat att visa negativa känslor. Jo, du läste rätt! Visst är det ofattbart?

Är det något som saknas i ledarskapet idag – enligt vad jag hört från chefer – så är det hur sådana här samtal går till. Jag anser att det är varje chefs och ledares ansvar att hålla det första mötet! Du ska inte lösa något, men du ska kunna lyssna och få den olycksdrabbade att känna sig bekräftad genom det.

På detta sätt växer du både som människa, chef/ledare och medmänniska. Är det något som företagen behöver idag så är det stärkta ledare som kan stärka sin personal.

För att inte tala om ekonomin Företaget tjänar mer pengar på att personal trivs och arbetar… inte att de är sjukskrivna! Dessutom… bättre reklam – gratis – går inte att få än nöjda medarbetare som lovordar företaget och dess chefer/ledare.

Tack för att du läste och kommentera gärna. Hur gjorde du? Hur tänkte du?

Sprid leenden och omtanke omkring dig

Sprid leenden och omtanke omkring dig
… det kan aldrig bli fel! Det behövs mer medmänsklighet och äkta omtanke från oss alla till både våra närmaste men även till de som har det svårt i livet.
Tänk dig in i en annan medmänniskas situation innan du dömer. Det finns oftast en orsak – – men det är ingen ursäkt för ett ruttet beteende i övrigt!

Köpa en kasse mat och ge till en barnfamilj som inte får det ekonomiska att gå ihop… finns grupper på Facebook. Skänka ett presentkort i någon klädbutik till barn som har det svårt.

Egentligen finns det en hel del olika saker vi alla kan bidra med. Den största är att LYSSNA!
Det är så många som vill bli lyssnade på idag, men ingen verkar ha tid eller ork över till det.

Har du någon idé att komma med? Eller en historia att berätta om något du – eller någon annan – har bidragit med? Dela gärna med dig av den på sidan i så fall.

Oroligheter runtom i Världen

Oroligheter runtom i Världen
Hur känner du dig när du läser allt elände som sker överallt på vår kära planet Jorden?
Det kan vara slitsamt psykiskt och göra att håglöshet sprider sig. Försök att växla om med goda tankar och att både tala och agera positivt. Då blir det mer ”balans” i ditt eget känsloliv.

Positiva nyheter
Positiva nyheter har efterfrågats länge bland människor. Svaret blir oftast att det inte säljer lika bra. Det där tror inte jag på. Det bör finnas utrymme även för detta på Nyheter och i våra dagstidningar.
Då gäller det att vi själva börjar! Berätta om positiva små händelser i vardagen som gör att andra blir glada. Det tar ett tag att vända på vanor. Börja i liten skala med vänlighet, leende, små gester, positivitet och skratt. Det du ger får du tillbaka.

Hur har du tänkt att en personlig förändring till det bättre kan ske? 

När Döden gör entré känns det som ett slag av en slägga i magtrakten

Döden gjorde entré – igen – i mitt liv i går.
En älskad kusin och god vän dog på morgonen. Han hade varit sjuk länge så på det viset var det ingen överraskning, men… chocken blev påtaglig ändå.
På en gång som det är skönt för honom att inte behöva plågas längre så slog till som en slägga i magtrakten.

Lyssnar på Karlavagnen nu. Det handlar om Döden, hur vi förhåller oss till den, hur vi har planerat inför den och annat runt omkring. Mycket intressanta samtal från folk som ringer in. Olika berättelser om hur de hunnit ta farväl eller inte, hur dödsdömda i cancer känner det, hur synen på Döden är i Sverige, hur människor vill ha sin begravning och hur de önskar att de efterlevande fortsätter leva sina liv.

Hur känner du i dessa frågeställningarna?

Demens – vem är jag bakom masken?

Demens
Konstnär: Inga-Britt IB Gustafsson www.ib-art.se

Denna målning skapade jag 2009. Jag hade varit på ett demensboende – på en anhörigdag – i egenskap av egenföretagare inom livskrisbearbetning. Efter den dagen målade jag av mig den frustration jag upplevde hos de anhöriga.

Målningen representerar den drabbadevem är jag bakom masken?
Målningen representerar den anhörigevem är jag bakom masken?

Idag har jag själv en kär släkting som drabbats. Det känns verkligen – den förändring av personligheten som inträffar när demens är orsaken – det känns.

Har du drabbats på nära håll? Dela gärna med dig av hur du upplever det hela.

Ett nytt år med nya förhoppningar

Ett nytt år med nya förhoppningar
Vad menar jag med den rubriken? Givetvis inte utifrån mig själv utan för alla. Drömmen är ett nytt år med en början på fred, en början på humanitet och en början på medmänsklighet.
En början på miljötänk och om att utrotning av vilda djur ska kunna upphöra.

Vi alla måste ta ansvar
Vi kan inte sitta ner och hoppas att allt ordnar sig av sig självt. Vi bör agera – alla och envar – på det sätt vi kan i vardagen. Det behövs inga stora eller omvälvande grepp. Det räcker med att börja tänka miljömässigt och agera efter det, att bidra på något sätt – ekonomiskt eller ideellt – inom områden som gagnar vårt liv å planeten – såväl djur och växter som människor.

Hur gör du i vardagen nu eller hur har du tänkt börja? Dela gärna med dig av dina tankar.

En dag som lärarvikarie i Bild

Vilken dag på jobbet! En ljudnivå som heter duga och ömma ben o fötter efter att ha stått och gått nästan hela dagen.
Har haft två klasser åk 4 och två klasser åk 6 i bild. Jag tog med egna mandalamönster utifall inget fanns från läraren. Det fanns det inte heller, visade det sig.
Ungar är för härliga med sina kommentarer. Här är några av dagens exempel:

– Tror du Trump skulle vilja måla mönster? Han är nog stressad tror jag.
– Kan jag få din autograf? Du är ju konstnär.
– Jag tror jag har sett dig nånstans, fast jag vet inte var.
– Du har tuffa kläder för att vara 63. Det har inte min mormor.
– Vad snäll du är som låter oss måla mandala.
– När kommer du tillbaka?
– Kan du veta varför killar är så jobbiga?
– Du är fin i din hårfärg.
– En konstnär tycker om färg och det har du i håret och på dina kläder.
– Är jag dum i huvudet för att jag gillar svart?

Hahaha… jobbigt, jepp… underbart givande, JAAAAA! 🙂
När jag sa att de är vår framtid blev det helt knäpptyst och sen sa en kille: tack, vad bra att vi behövs.
Ena klassens riktiga sprallnisse kom fram efter lektionens slut, skakade hand med mig och sa ”du är bra, du kan få komma tillbaka”.

Underbara ungar! 🙂 Fick eloge av två elevassistenter och fler lärare, sa de på expeditionen när jag redovisat och skulle gå. De sa att de skulle ringa efter mig så fort det behövdes en bildlärare. En konstnär var fantastiskt att ha på plats, sa de tidigare, när de hade frågat vid min ankomst om jag var utbildad bildlärare.

När livet gör sina egna varv

När livet gör sina egna varv kastas vardagen omkull. Det känns igen hos de flesta av oss.
Två goda vänner akut inlagda på sjukhus. Fler provtagningar. Förmodade operationer.

Det är vid sådana tillfällen vi börjar tänka ett steg längre. Inser vår egen dödlighet, på både gott och ont. Själv känner jag starkt för att lösa de missförstånd och mindre irritationer som florerar i mitt eget liv.

När världen ser ut som den gör, när vänner råkar ut för sjukdomar och olyckor, då vill jag helst av allt vara nära mina kära. Nära, nära… krama, tala om vad jag älskar dem, saknar dem när vi inte hörs av i vardagen på ett tag och att det skulle vara trevligt med flera samtal om vi inte hinner ses.

Det är synd att det inte finns en naturlig närhet generationer emellan i vårt land. De flesta upplever det så har jag hört. För mycket, stress, press, TV, mobiler, ”jag”-förverkligande, träningar…. och … och …

Det är dags att dra i handbromsen! Stanna upp. Leva nu! Här! Uppleva närhet och äkta kärlek.

Det är egentligen tragiskt att det ska behöva hända saker på nära håll innan vi tänker till på vad livet handlar om – egentligen.

Hur upplever du kriser? Vad berör ditt hjärta? Vad skulle du vilja just då?

Känslor i alla dess former

Olika miner
Känslor

Känslor
Känslor visas med olika ansiktsuttryck och kroppshållning, det vet både du och jag.
Det jag funderar mer över är hur det kommer sig att så många mår dåligt när vi ändå har det så bra? Det tyder på något annat, eller hur!

Tid att lyssna
Alla vill bli lyssnade på men upplever oftast att ingen har tid till det. Tid, lust, ork… vad det än beror på så är det ett varningstecken.  Bekräftelse och gemenskap är otroligt viktigt för att känna tillhörighet och må bra.

Negativa känslor
Sorg, stress, irritation, frustration, gråt, depression… sådant hamnar under ”negativa” känslor. Jag skriver negativa för det är – tyvärr – så de uppfattas utifrån dvs. från andra människor.
Hur kommer det sig? Jag tror det väcker känslor som är gömda, förträngs eller en rädsla för att inte veta hur man ska bete sig själv mot den som mår dåligt.

Positiva känslor
Skratt, glädje, eufori, fnitter, lycka… sådant hamnar under positiva känslor. De är lättare att komma i kontakt med, både för egen del och från andra.

Samhället idag
Psykisk ohälsa växer lavinartat. Alarmerande rapporter om detta går att läsa och att läkare skriver ut mer psykofarmaka. Vad som behövs är att någon lyssnar och att den som mår psykiskt dåligt får hjälp att vara ute i friska luften.
Receptbelägg promenader! Gärna med sällskap!
Våra kroppar är skapta för rörelse. Inaktivitet och grubbel på det skapar dåligt med sömn och ännu mer ohälsa.

Vad anser du, kära läsare?