månadsarkiv: februari 2018

Mello-fiaskot – ett av många skämt i samhället

Mello-fiaskot fortlöper
Det är faktiskt trist att se hur en fin tävling har försämrats så kapitalt. Jag satt och saknade professionalismen och att presentatören av tävlingen INTE framträder själv.

Det finns mycket annat som är lika fiaskostämplat
Alla dessa cykelbanor, en teater på Söder görs om till cykelstall (!?), alla rivningar av fina gamla byggnader, allt byggande ovanpå befintliga hustak, all korruption som växer i Sverige, alla parker som det ska bebyggas på, vår sociala välfärd som snart är försvunnen, alla dåliga politiker som kastar sand på varandra i sandlådan framför att samarbeta och se till landets bästa!

… det finns mycket, mycket mer…

Vad har du på hjärtat angående detta?

Elever med olika funktionshinder

Mina möten med elever i skolorna som har olika funktionshinder
De ger så mycket tillbaka känner jag. Många har en syn på tillvaron som de flesta av oss har tappat bort. Det är alltid spännande att möta dessa fina framtidens barn.
De påverkar mig och får mig att tänka efter. Då dök denna dikt upp som jag skrev en kväll:

Att vara annorlunda

Dina tankar och uttryck
så självklara
ändå glömda
av oss andra

Din klokhet och empati
så otroligt viktiga
ändå de försummas
av oss andra

Du ser bortom dimman
som belägrar våra sinnen
du hör själens rop
vi andra slutat lyssna på

Du känner livets sanna puls
som många av oss söker
du uppskattar din morgon
vi andra suckar åt

Du föddes med autism
är inte som oss andra
men att vara annorlunda
är att vara unik

– så varför vara som alla andra

Dåtid – Nutid – Framtid

Dåtid – Nutid – Framtid
Många gånger sägs det att vi inte ska leva i det förgångna. Nej, förvisso inte. Vi ska däremot minnas vår historia, det är en viktig aspekt. Var vi kommer ifrån, vilka våra förfäder var och våra rötter.

Dåtid bör vi inte vara kvar i när det gäller att älta gamla oförrätter eller trycka ner oss själva för misstag vi gjort. Vi lär oss ständigt av våra misstag, det blir lärdomar av dem istället. Tänk så, så underlättar det.

Nutid är den bästa tiden att vara i, för då är vi medvetna om verkligheten vi lever i, här och nu. Det är nu vi ser, känner, doftar, smakar, lyssnar och känslomässigt befinner oss.

Framtiden ska vi inte heller fastna för mycket i, för vi vet inte vad som händer på vägen dit. Planering är en sak, men att inte leva här och nu utan mest i framtiden eller dåtiden är inte heller bra. Det är som John Lennon sa: Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.

Vad anser du, som läser detta? Skriv gärna och dela med dig till oss andra.

När det oväntade händer på en skola

Oväntat 1
När jag kom till en skola jag inte varit i på närmare 10 månader hände nåt fantastiskt!

Jag går över skolgården och en hop barn springer fram och ropar ”IB!”, ”Ska du vara vikarie hos oss?” Jag sa att jag skulle till åk 6. Då frågade en liten lirare – detta var åk 4 – ”vad heter du nu igen, IB?” När jag sa mitt namn sa han till sina vänner att de skulle tala om i skolan att de ville ha mig som vikarie.
Sen kastade sig tre av dem runt min hals och ville kramas! Det kändes verkligen i hjärtat!

Oväntat 2
Jag hälsar på lärare i lärarrummet och hämtar schema och klasslistor. Det skulle alltså bli två åk 6 denna dag och sista lektionen var det Elevens Val. Kul!

När jag ställer mig i dörren till klassrummet hör jag ett vrål: ”IB! Hallå alla, IB är tillbaka!”
Därefter är det idel leenden och en del kramar. Jag trodde de hade glömt mig! Vad glad jag blev! Vilket enormt välkomnande!  🙂

Sorgbearbetning
Under rasten kom en annan åk 6 fram, som jag inte skulle ha, och bad mig komma nästa dag till dem. Oj, vad det värmde! ”Vi glömmer aldrig dig”, sa en tjej, ”du fick oss att gråta, tack”.
Just den klassen hade jag samtal och diskussioner med rörande sorgbearbetning.  De berättade om vilka livskriser och sorger de själva hade upplevt och då brast fördämningarna hos en del. Den dagen glömmer nog ingen av oss!

En sak är säker: jag gillar att vara ute i skolorna och träffa dessa underbara elever! 🙂