månadsarkiv: december 2018

I natt jag drömde…

I natt jag drömde… den melodin känner vi igen. I natt jag drömde… jag drömmer än. Drömmer om fred och frihet för alla, om empati och gränslös kärlek till allt nu levande. Drömmen om att alla värnar om miljön: rent vatten, ren luft att andas, ren mark att odla på, rent regn som faller…

Jag drömmer och önskar, önskar riktigt mycket, av hela mitt hjärta. 

Det är vi – du och jag – som måste börja. Det är vi – du och jag – som kan påverka. Det är vi alla som kan få igenom drömmen om ett bättre liv på vår planet. Det är omtanke om allt universiellt, om respekten för det, som kan få vår planet att leva vidare, Det är dags att utrota ondskan för gott.

I natt jag drömde… jag drömmer än… jag slutar aldrig hoppas.

GOTT NYTT ÅR!

En olycka kommer snabbt

Efter ett trevligt avslut i skolan den 21 december, samlades vi lärare och drack glögg tillsammans och önskade varandra en trevlig Jul innan hemgång!

Det bar sig inte bättre än att jag vurpade när jag nästan var hemma.
Det gick oerhört snabbt! En ynka isfläck och jag slog i höger sida av ryggen när jag landade. Dessvärre mot en hård iskocka. Aj aj aj!

Fick snabbt hjälp att komma upp av folk som var i närheten. Kände mig mest dum, men smärtan som först slog till var oerhört smärtsam. Det gick som i smärtvågor, pulserande. Kände inget efter några hemska sekunder, det blev väl bedövat. Väl inne fick jag våldsamma smärtor när jag böjde mig framåt. Jag fick blodtrycksfall, blev rädd och ringde min särbo och bad honom komma över. Den natten satt jag och sov i soffan.

Först den 25 december var jag tvungen att ta mig till närakuten kl. 10:00. Det blev en akutremiss till Sös och en morfinspruta mot smärtorna. Jag kunde knappt andas på grund av smärtor vid inandning. Röntgen, ultraljud, prover och citodon. På fastande mage! Slutade med att jag kräktes galla innan hemgång.

Jag kom ut från Sös kl. 20:15 på Juldagens kväll! Inget brutet, inga blödningar, men små sprickor vid revbenen och mjukdelsskador som smärtar kolossalt. Fick höra att våld mot bröstkorgen alltid ger tilltagande smärtor som avtar på 4-5:e dagen. Det förklarade den ökande smärtan som skrämde mig. Ett är säkert: okunskap föder rädsla!

Nu börjar återhämtningen och jag är glad att jag är ledig nu och slipper vara hemma från skolan och mitt viktiga jobb med eleverna.

Hur har din Jul varit, du läsare i cyberspace?

Speciallärare

Jag har förmånen att få jobba som speciallärare med pedagogisk inriktning på en skola – för åk 3 – i Stockholm.

Det är en fantastisk erfarenhet jag får, förutom glädjen jag känner, och glädjen eleverna visar över att få komma till mig. Det finns inget mer underbarare än att se en elev med ADD komma skuttande emot mig och ropa ”IB, får jag komma till dig nu?” eller en elev med asperger som ivrigt öppnar sin mapp för att se vad dagens lektion har i beredskap.

Jag har själv köpt böcker följande böcker som jag ska läsa under Jullovet: ”Motiverande samtal vid autism och adhd”, ”Asperger syndrom”, Autism och ADHD i skolan” och ”Att gå i svenska skolan med autism, asperger och ADHD”.

Snart blir det avslutning för denna termin och i helgen har jag bakat 120 saffransbullar till elever, deras lärare och assistenter. Det ska bli en fin dag på fredag, alla gånger 🙂