Alla inlägg av Inga-Britt IB Gustafsson

Om Inga-Britt IB Gustafsson

Jag är kommunikativ, social och känd för att entusiasmera andra. Tycker om att få människor att växa och få dem att hitta sina egna inre styrkor och förmågor. Den glädjen är en riktig kick att uppleva. Alla behövs, vi är alla en pusselbit i Livets stora pussel. Det märks när en bit fattas. Alla kan någonting och alla kan lyckas! Mångårig erfarenhet som coach, bildtolkare (KBT-inriktat) och handledare i livskrishandledning (sorgbearbetning).

Saknar samtalet med respektfullt lyssnande

Jag saknar samtalet där den ena parten berättar sin åsikt och den andre lyssnar respektfullt, utan att avbryta eller pådyvla sin syn på det hela.

Jag saknar diskussionernas tid. Numera dikteras synpunkter och ve den som inte tycker likadant!

Jag saknar lyssnandets ädla konst. Inte alltid jag tänker på den själv, men försöker oftast.

Jag saknar lågmälda röster. Idag verkar det som alla drabbats av ”dagis”-sjukan, det vill säga pratar väldigt högt (snarare skriker), så det hörs en bra bit bort.

Jag saknar tystnaden mellan samtalen. Idag verkar det som folk blir nervösa om det råkar vara tyst en stund. Det är bra med eftertanke, det skapar i sin tur andra frågeställningar att ta upp till vidare diskussion.

Vad anser du, läsare, om detta i dagens samhälle?

 

Politikernas löften och käbbel

Det är ingen hejd på vad partier och politiker försöker bräda varandra med i dessa valtider. De käbblar och kastar dynga på varandra, som små tjuriga ungar i sandlådan, i stället för att tänka på LANDET och MEDBORGARNA.

Cornelis Vreeswijk – undrar vad han hade skrivit för texter i dagens samhälle? Han är saknad med sin samhällskritik, sarkasm och humor.

Lärare ska ha mer i lön, säger ett parti, ett annat anser att lärarassistenter ska till (1-årig utbildning).

Jag anser att det är skolmiljön som ska stå i fokus. Det är där det behöver fixas till en hel del.  Mindre skolor, mindre klasser, mer resurser till eleverna för studiestöd och läxhjälp, samtal i vardagen, lära ut eget ansvar och ha regler som alla känner sig trygga med (både skolpersonal och elever), lära ut att när man ställer till något får man ordna upp det efter sig.

Min vision är att ha livskunskap på schemat: eget ansvar, känslor, livskriser, vad som sker inom oss när vi mår dåligt, mobbing, trakasserier, empati… och mycket mer.
Vi får tidigt lära oss hur vi släcker bränder, gör hjärt- och lungräddning, ringer ambulans och polis… men ingenstans om hur vi agerar och reagerar och bemöts när vi förlorar någon eller något, mår psykiskt dåligt av olika orsaker eller hur social och känslomässig isolering är förödande! Dessutom mer av vilka lagar och regler som gäller i samhället i övrigt och att det blir en reaktion och straff av skilda slag när man bryter dessa.

In med livskunskap på schemat!  När jag pratar sådant med elever blir de vildaste elever lugna och lyssnar. Många vill berätta hur de mår och vill bli lyssnade på.
DÄR bör insatserna sättas in! Av certifierad personal, givetvis, för känslor är inget att leka med! DÅ kan lärarna få göra det de är bäst på och utbildade för – lära ut i lugn och ro!

Vad tycker du, kära läsare?

Skoleleverna är vår framtid

Tellus
Jorden

Vår framtid
Skoleleverna är viktiga för de är vår framtid. Jag brukar säga det till dem, MEN att de även har ett ansvar över att se till att de sköter den framtiden bra.  Att värna om jord, luft och vatten, om djur- och växtriket samt att vara en medmänniska i övrigt.
Det brukar uppskattas och det tar inte många sekunder förrän samtal och diskussioner är igång. Det gäller både mellan- och högstadiet.

Brukar du, läsare, säga till barn och ungdomar att de är viktiga för att de är vår framtid?  Börja gör ett försök och återkoppla mer än gärna om vad du möter för reaktioner.

Snart börjar skolorna igen – hur mår många elever innan?

Snart börjar skolorna igen
För snart, tycker säkert en del barn och tonåringar. Det finns ett mörkertal av de som blir mobbade och trakasserade på olika sätt. Inte alla elever berättar för någon om vad de utsätts för.

Psykiska besvär har ökat
Det är en varningsklocka som våra politiker måste ta tag i, innan det går för långt! Ingen elev ska ens kunna börja fundera på självmord – eller ännu värre – försöka begå självmord.

Samtalet i vardagen är oerhört viktigt
Vid flertalet tillfällen, i egenskap av vikarie, har jag upplevt en håglöshet eller ilska hos elever som mår dåligt. Inte alltid tar de chansen att ha det där vardagliga samtalet med mig, men majoriteten gör det faktiskt. Det kan räcka att de får pysa ut frustration ett tag, men det fylls snart på igen om inte vi vuxna tar tag i det direkt.
Givetvis försöks det på skolorna, det är tyvärr oftast ont om både tid och resurser.

Fler vuxna behövs 
Elever behöver fler vuxna som kan ta sig den tiden, utöver vad ordinarie personal mäktar med. Det kan göra att de elever som väntar på samtalstid – eller som inte ens kommit så långt – kan få ge utlopp för sina tankar och känslor innan de gör sig själva, eller andra, illa.

Du läsare i cyberspace: vad anser du i denna frågeställning?

Vad Moder Jord vill säga oss människor – se improvisationen

Det händer saker hela tiden
Bränder, vulkanutbrott, översvämningar, extrem hetta, extrem torka, smältande glaciärer.

Hela världen är upp och ner
Det känns både olustigt och skrämmande. Vi är så små och obetydliga när Moder Jord och naturkatastroferna slår till.

Se denna  improvisation av Genadi Tkachenko om vad Moder Jord vill säga oss människor.  https://www.youtube.com/watch?v=FaH4Tno7IZ8

Vandringen på Livets stig

Skogsstig
Livets stig

Har du någonsin tänkt på att du alltid är på väg, att du hela tiden vandrar på Livets stig? En fascinerande tanke, eller hur? Och det bästa av allt… det är DU som bestämmer riktningen och takten!

WAOW! Inser du vidden av det!? DU bestämmer och påverkar vad som sker och ska ske i ditt liv.

Sätt dig ner och fundera på vad du vill – egentligen – och börja agera utifrån det. Tänk positivt! Det som inte gagnar dig ska sållas bort, och det innefattar allt. Tanka med positiva människor runt dig, positiva handlingar.

Det som är negativt på något sätt och som du kanske inte kan påverka själv just nu – yttre faktorer – kan du bearbeta med tanken: ”Hur mycket tillåter jag att detta ska dra ner mig?” Då har du lite kontroll i alla fall, och det underlättar.

På den tid du kan påverka själv och må bra och bättre, lyssna på den musik du gillar, krama på nära och kära, överraska i vardagen med en fika, med bio, med en liten present… när du skänker glädje till andra får du dubbel glädje tillbaka, Fint som snus!  
Dela sorg med andra, låna ut dina öron – delad sorg är halv sorg… ännu finare, eller hur!?
Skapa ett bättre liv med start precis JUST NU… det är din styrka.

Kram lilla medmänniska… och du… take care out there!

Det behövs mer skratt och glädje i vardagen

Nyheter består mestadels av oändliga och ruskiga tragedier. Vi matas med detta dagligen, via all media (TV, radio, tidningar, nätet).

Tycker inte du, som jag, att det behöver finnas mer glädje och skratt i tillvaron?

Oftast i dagliga samtalet med vänner och andra, dras det fram negativa aspekter på händelser av alla de slag. Detta påverkar oss mer än vi inser.

Vad säger du, ska vi försöka bryta ”mönstret” nästa gång? Vi försöker berätta något glatt eller bara skrattar, dansar och njuter av livet. Gissa om det kommer att bryta av det negativa! 🙂

Tecken under en promenad gav tankar om framtiden

Idag var jag på en timmes promenad i hettan. I en gångtunnel hade någon textat med färg ”Var rädda om varandra”. Instämde i det. När jag gick vidare efter tunneln och kommit en bit, stod det på marken ”Kärlek” och en massa rosa hjärtan… sen ”Barn är framtiden”

Det var fina budskap! Underbart att läsa, tänkvärt och jag kom på mig med att småle.

Barn är viktiga, de är framtidens ledare och vårdare av vår planet Tellus (Jorden).
Med tanke på vad vi ställer till med idag på Jorden lär de inte få ett lätt jobb.

Vad anser du, läsare i cyberspace, är viktigt för framtiden?

Skogsbränder i vårt land och i Grekland

Fruktansvärt med dessa skogsbränder i vårt land! Och det vedervärdiga är alla dessa människor som dels prompt ska grilla, trots eldningsförbud, och dels åker till brandplatserna för att titta! Titta på vad? De är för tusan bara i vägen!
Vad tänker folk med?

Förutom det blir en grupp brandmän bestulna! Där går väl ändå gränsen för ett ruttet beteende! Stjäla från människor som försöker rädda skog, hem och liv!
Vad tänker folk med?

Grekland  har drabbats fruktansvärt på oerhört kort tid! Människor har dött i sina hem, i sina bilar och på stränder. På så sätt är vi inte illa drabbade i Sverige; inga dödsfall ännu.
Vi ber för de drabbade i Grekland och även för att alla bränder snart kan släckas.

Ta hand om varandra! Vi vet inte när, hur eller på vilket sätt Döden kan slå till.

Offra lektionstid på samtal om känslor

Jo, du läste rätt! Jag har märkt ett otroligt sug efter det vanliga samtalet, speciellt om känslor och närhet, när jag har varit ute på skolor som vikarierande lärare.

Exempel: Jag var till en skola för att ha svenska för åk 6. Totalt omöjliga, fick jag höra. Det var lindrigt sagt. Mobiler, saker som kastades omkring, gap och skrik. Jag bara ställde mig längst fram och var tyst. Efter ett tag undrades det varför jag bara stod där och tittade på dem. När jag sa att jag väntade på att de skulle lyssna behövde jag inte vänta längre, för det skötte klassen om själva.

När det var helt tyst sa jag tack, presenterade mig och hälsade dem välkomna. ”Till vad?” sa en kille. ”Till den första dagen på resten av ditt liv”, svarade jag lugnt.

Jag lovar att du kunde hört en fjäder landa på golvet! Jag hade deras uppmärksamhet direkt.

Resten av lektionen gick åt till att prata känslor och upplevelser i samband med olika livsavgörande händelser och jag lät de två ledarna i klassen få börja. Äskade tystnad, respekt för den som talade, att titta på den som talade för att bekräfta för denne att de hörde, att vara tysta och att l y s s n a!

Många sa att de inte hade haft någon att prata med och tänk er själva vad dessa inbakade känslor kan ställa till med i en ung kropp. Utåtagerande för att få uppmärksamhet, brist på tillit till vuxna… listan kan göras lång.

En vecka senare var jag tillbaka för att ha en annan klass i bild. Då kom tre killar springandes emot mig och skrek ”IB är tillbaka!” När de fick höra att jag skulle ha en annan klass ville de byta vikarie. ”Snälla, kom tillbaka, vi vill prata känslor” sa de.

Så tveka inte… offra lektionstid på att låta mig komma till er och prata känslor, livskriser, agerande, orsaker och verkningar med era elever. De saknar det och behovet är stort.

Bygg sedan vidare på temat med gruppindelningar och vidare elevarbeten i bild, ord, musik, teater… det går att fixa på många sätt. Stanna inte där utan offra lite tid på en och annan lektion för att hålla temat levande. Eleverna är vår framtid!

Det finns ett sug därute… ett otroligt sug på att bli sedd och lyssnad på!