Alla inlägg av Inga-Britt IB Gustafsson

Om Inga-Britt IB Gustafsson

Jag är kommunikativ, social och känd för att entusiasmera andra. Tycker om att få människor att växa och få dem att hitta sina egna inre styrkor och förmågor. Den glädjen är en riktig kick att uppleva. Alla behövs, vi är alla en pusselbit i Livets stora pussel. Det märks när en bit fattas. Alla kan någonting och alla kan lyckas! Mångårig erfarenhet som coach, bildtolkare (KBT-inriktat) och handledare i livskrishandledning (sorgbearbetning).

Det händer överallt…

Det är år 2019, men likt förbaskat kan jag ibland undra vilket århundrade en del människor befinner sig i! Vad har de för rätt att uttala sig om – och på förhand döma – människor med olika slags funktionsnedsättningar!

Det finns tillfällen… när jag önskar att dessa människor fick byta plats med den de dömer, om så bara för en dag… för att få insikt i hur en vanlig vardag kan te sig för de som inte är i samma vigör som hen själv.

Allt bottnar i OKUNSKAP – som i sin tur skapar RÄDSLA!

INGEN har rätt att döma… gå först i dennes skor en hel dag… så kanske det händer något positivt i hjärtat!

Det behövs mer universell kärlek på vår planet! Mycket, mycket mer…


Specialpedagogik – kurs

Jag läser en distanskurs i Specialpedagogik under tiden som jag jobbar. Det är ett otroligt tempo och mycket att läsa (kurslitteratur och hemsidor), lyssna på (radioprogram) och titta på (filmer).

Men det är riktigt intressant och kul! Det är aldrig försent att lära sig något nytt eller förbättra en gammal kunskap. Jag fyllde 65 i höstas, men fortsätter jobba och plugga så länge jag tycker det är roligt.

Dessutom har jag – givetvis – användning för kunskaperna i det yrke jag har nu – speciallärare med pedagogisk inriktning.

Det finns sådant jag inte känt till, annat som jag tycker ha varit bra att lära mig och ytterligare saker som jag vill lära mig mer om, i första hand inom specialpedagogiken.

Du som läser detta… vad gör du själv för att utvecklas i ditt yrke?

Döden gör sina egna val

Idag fick jag höra att en god vän helt plötsligt avlidit. Det känns fortfarande overkligt. Inte kan väl…? Näääää…. säg att det inte har hänt! Ibland är tystnaden ett svar i sig, eller hur?

Döden gör sina egna val… alltid. Vi vet aldrig när ljuset blåses ut. Vet du vad, det gäller att leva NU och inte vänta … för att… ska bara… måste först… Skippa allt sånt och gör det där du vill… och gör det NU.

Vi har bara ett liv och tänk på att morgondagen är den första dagen på resten av ditt liv. Gör något bra av den! LEV!

Kul att träffa alla elever igen

Idag var det riktigt kul att träffa alla elever igen efter ledigheten. Det var många som ville berätta vad då fått i julklapp och om de resor de gjort med familjen under Jul- och Nyårshelgerna.

När det var dags för pedagogisk lunch var det många som ville att jag skulle sitta vid deras bord. Alla ville berätta så mycket om allt som varit men de frågade även hur jag hade haft det.

Det känns verkligen betydelsefullt, både det jobb jag haft som klasslärare och det jag har numera som speciallärare med pedagogisk inriktning.

Jag är tacksam för varje dag jag får förmånen att lyssna på våra unga. De är vår framtid och det är viktigt att ge av min tid när det är möjligt.

Tänk på det ni också! Lyssna! Det är den finaste gåva vi kan ge våra unga.
Vi vuxna måste föregå med gott exempel och verkligen lyssna!

Nu är det dags att släcka flitens lampa (studier) och komma i säng.

Ha en riktigt fin dag i morgon, den första på resten av ditt liv. De´du!

Snart börjar skolorna igen

I morgon är det upprop för mig i en skola gällande distansutbildning i ämnet ”Specialpedagogik 1, 100 p”. Läser den på halvfart eftersom jag jobbar 60 % i en skola som speciallärare med pedagogisk inriktning.

På torsdag börjar eleverna sin vårtermin. Det ska bli kul att se dem igen efter drygt tre veckors ledighet. Tyvärr omkullkastades alla mina planeringar eftersom jag halkade, föll och slog i rygg och sida riktigt rejält. I dag är det endast lite hosta kvar, det värsta ligger bakom mig… phu!

Det ska bli roligt att träffa kollegorna igen och höra hur de haft det. Ledigheten var efterlängtad av alla. Det är väldigt slitsamt att vara lärare idag. Lärare ska vara rastvakter, lösa konflikter, kan knappt ta egen rast, har pedagogisk lunch med eleverna och det händer alltid något som gör att lärare får ta tag i problemen. Efter det är det bara att försöka hinna med att iordningsställa innan lektionen börjar igen. Dubbelt phu!

Jul- och Nyår 208 kommer jag att minnas i smärtans töcken. Akuten, morfin, citodon, smärtor, inte kunna sova, inte kunna ligga ner… ajajaj… det har varit hemskt! Och ovanpå alltsammans fick jag en förkylning med ihållande hosta! Inte skönt!

Såååå… allt detta kan – enligt mig – betyda att 2019 kommer att bli ett jädrans kul år! Hallååååå Livet! Vad väntar om hörnet? 🙂

I natt jag drömde…

I natt jag drömde… den melodin känner vi igen. I natt jag drömde… jag drömmer än. Drömmer om fred och frihet för alla, om empati och gränslös kärlek till allt nu levande. Drömmen om att alla värnar om miljön: rent vatten, ren luft att andas, ren mark att odla på, rent regn som faller…

Jag drömmer och önskar, önskar riktigt mycket, av hela mitt hjärta. 

Det är vi – du och jag – som måste börja. Det är vi – du och jag – som kan påverka. Det är vi alla som kan få igenom drömmen om ett bättre liv på vår planet. Det är omtanke om allt universiellt, om respekten för det, som kan få vår planet att leva vidare, Det är dags att utrota ondskan för gott.

I natt jag drömde… jag drömmer än… jag slutar aldrig hoppas.

GOTT NYTT ÅR!

En olycka kommer snabbt

Efter ett trevligt avslut i skolan den 21 december, samlades vi lärare och drack glögg tillsammans och önskade varandra en trevlig Jul innan hemgång!

Det bar sig inte bättre än att jag vurpade när jag nästan var hemma.
Det gick oerhört snabbt! En ynka isfläck och jag slog i höger sida av ryggen när jag landade. Dessvärre mot en hård iskocka. Aj aj aj!

Fick snabbt hjälp att komma upp av folk som var i närheten. Kände mig mest dum, men smärtan som först slog till var oerhört smärtsam. Det gick som i smärtvågor, pulserande. Kände inget efter några hemska sekunder, det blev väl bedövat. Väl inne fick jag våldsamma smärtor när jag böjde mig framåt. Jag fick blodtrycksfall, blev rädd och ringde min särbo och bad honom komma över. Den natten satt jag och sov i soffan.

Först den 25 december var jag tvungen att ta mig till närakuten kl. 10:00. Det blev en akutremiss till Sös och en morfinspruta mot smärtorna. Jag kunde knappt andas på grund av smärtor vid inandning. Röntgen, ultraljud, prover och citodon. På fastande mage! Slutade med att jag kräktes galla innan hemgång.

Jag kom ut från Sös kl. 20:15 på Juldagens kväll! Inget brutet, inga blödningar, men små sprickor vid revbenen och mjukdelsskador som smärtar kolossalt. Fick höra att våld mot bröstkorgen alltid ger tilltagande smärtor som avtar på 4-5:e dagen. Det förklarade den ökande smärtan som skrämde mig. Ett är säkert: okunskap föder rädsla!

Nu börjar återhämtningen och jag är glad att jag är ledig nu och slipper vara hemma från skolan och mitt viktiga jobb med eleverna.

Hur har din Jul varit, du läsare i cyberspace?

Speciallärare

Jag har förmånen att få jobba som speciallärare med pedagogisk inriktning på en skola – för åk 3 – i Stockholm.

Det är en fantastisk erfarenhet jag får, förutom glädjen jag känner, och glädjen eleverna visar över att få komma till mig. Det finns inget mer underbarare än att se en elev med ADD komma skuttande emot mig och ropa ”IB, får jag komma till dig nu?” eller en elev med asperger som ivrigt öppnar sin mapp för att se vad dagens lektion har i beredskap.

Jag har själv köpt böcker följande böcker som jag ska läsa under Jullovet: ”Motiverande samtal vid autism och adhd”, ”Asperger syndrom”, Autism och ADHD i skolan” och ”Att gå i svenska skolan med autism, asperger och ADHD”.

Snart blir det avslutning för denna termin och i helgen har jag bakat 120 saffransbullar till elever, deras lärare och assistenter. Det ska bli en fin dag på fredag, alla gånger 🙂

Ett fint program om Asperger

Såg detta fina program nyss, på UR Play, ”Asperger & jag”. Se den!

”Jag är inte en typisk autistisk person, för det finns ingen typisk autistisk person”, säger Chris Packham. Han är känd i Storbritannien frän naturvetenskapliga TV-program. Först i 40-årsåldern diagnostiserades han med Aspergers syndrom. Nu berättar Chris hur han upplever verkligheten, om förstärkta sinnesintryck och om sociala svårigheter, om sin relation till djur och natur, om punk och om självmordstankar. Vi får också lära känna hans bästa vän, hunden Scratch, och de människor som betyder mest för honom.

Jag gillade det som kom fram i programmet: att människor med autism ska få göra det de är bra på, inte få höra vad de inte kan. Härligt!

Det kom även fram att i Silicon Valley får autistiska sökanden fem dagar på sig att visa vad de kan i stället för en intervju under en dag! Underbart!
De berättade även att de inte hade kommit så långt inom rymdforskning eller gällande mjukvaror/program om de inte hade anställt autistiska personer.

Fanns uttalanden i programmet som jag inte tyckte om, typ att jämföra asperger/autism med cancer! Att det ska hittas ett botemedel! Jag ryser av sådana uttalanden! Det är inte de som ska ändra på sig för att passa in! Det är samhället/vi som ska acceptera att de kan /har tålamod/är skickliga inom områden ingen annan vill/orkar/kan klara av!

Endast 14 % av autistiska medmänniskor i USA hittar ett jobb. Det är en stor förlust att de inte får möjligheten att hamna på rätt plats. Då skulle underverk ske!