Alla inlägg av Inga-Britt IB Gustafsson

Om Inga-Britt IB Gustafsson

Jag är kommunikativ, social och känd för att entusiasmera andra. Tycker om att få människor att växa och få dem att hitta sina egna inre styrkor och förmågor. Den glädjen är en riktig kick att uppleva. Alla behövs, vi är alla en pusselbit i Livets stora pussel. Det märks när en bit fattas. Alla kan någonting och alla kan lyckas! Mångårig erfarenhet som coach, bildtolkare (KBT-inriktat) och handledare i livskrishandledning (sorgbearbetning).

Betyg på fördjupningsarbete

I kväll kom lärarens betyg och omdöme på mitt fördjupningsarbete i Specialpedagogik-kursen. Det handlade om ADHD/ADD.

Jag fick ett A! Är så otroligt glad, lycklig och stolt just nu. Just dessa funktionsvariationer är de mest vanliga och jag har ett flertal elever med inom detta. Därför känns betyget så otroligt, underbart och härligt!

Här är lärarens omdöme:

Hej Inga-Britt,
Nu har jag läst ditt fördjupningsarbete ännu en gång och ger dig nu ett betygsomdöme för det sent om sider. Du har gjort ett mycket väl genomarbetat fördjupningsarbete på en hög nivå. Du reflekterar och är nyanserad i din framställning. Du har med mycket bra fakta och källhänvisningar. Du visar att du förstått komplexiteten kring funktionsnedsättningen som du skriver om. Du har väldigt bra planerade pedagogiska stödförslag med i din redovisning.
För det här fina och välgjorda fördjupningsarbetet får du betygsomdömet A.
Kanonbra Inga-Britt!
MVH
Bosse

Nu är det bara betyg och omdöme på sista 3-timmarsprovet – som gjordes i torsdag i skolans aula – som jag väntar på. Håll tummarna! 🙂

Snart klar, snart…

Snart är jag klar med studierna, snart…

På torsdag har jag min examensskrivning – under 3 timmar! Det har varit både svettigt och intressant – med ett tempo jag inte är van vid när det gäller studier. Dessutom arbetar jag 3 dagar/vecka och studieuppgifter har lämnats in veckovis.

Jag läser in grunden i Specialpedagogik och det är otroligt intressant! Eftersom jag jobbar som speciallärare och på eget bevåg läser in kursen, känner jag verkligen att jag har mer tyngd och mer kunskap utöver det jag redan införskaffat mig.

Det är aldrig försent att lära sig nytt – jag blev ålderspensionär i september förra året och har sadlat om efter det 🙂 Jag kommer aldrig sluta upp med att vara vetgirig och nyfiken. Vad handlar livet om annars, egentligen!?

Dessutom är den finaste känslan som finns att kunna få andra medmänniskor att växa och kliva framåt. Att få gå vid sidan om dem… inte dra, inte pusha på… utan gå vid sidan om och leda kunskapsmässigt… det är sann lycka!

På torsdag är denna kurs klar… hallååååå Livet… vad väntar om hörnet?

Nu kommer jag! 🙂

Det händer överallt…

Det är år 2019, men likt förbaskat kan jag ibland undra vilket århundrade en del människor befinner sig i! Vad har de för rätt att uttala sig om – och på förhand döma – människor med olika slags funktionsnedsättningar!

Det finns tillfällen… när jag önskar att dessa människor fick byta plats med den de dömer, om så bara för en dag… för att få insikt i hur en vanlig vardag kan te sig för de som inte är i samma vigör som hen själv.

Allt bottnar i OKUNSKAP – som i sin tur skapar RÄDSLA!

INGEN har rätt att döma… gå först i dennes skor en hel dag… så kanske det händer något positivt i hjärtat!

Det behövs mer universell kärlek på vår planet! Mycket, mycket mer…


Specialpedagogik – kurs

Jag läser en distanskurs i Specialpedagogik under tiden som jag jobbar. Det är ett otroligt tempo och mycket att läsa (kurslitteratur och hemsidor), lyssna på (radioprogram) och titta på (filmer).

Men det är riktigt intressant och kul! Det är aldrig försent att lära sig något nytt eller förbättra en gammal kunskap. Jag fyllde 65 i höstas, men fortsätter jobba och plugga så länge jag tycker det är roligt.

Dessutom har jag – givetvis – användning för kunskaperna i det yrke jag har nu – speciallärare med pedagogisk inriktning.

Det finns sådant jag inte känt till, annat som jag tycker ha varit bra att lära mig och ytterligare saker som jag vill lära mig mer om, i första hand inom specialpedagogiken.

Du som läser detta… vad gör du själv för att utvecklas i ditt yrke?

Döden gör sina egna val

Idag fick jag höra att en god vän helt plötsligt avlidit. Det känns fortfarande overkligt. Inte kan väl…? Näääää…. säg att det inte har hänt! Ibland är tystnaden ett svar i sig, eller hur?

Döden gör sina egna val… alltid. Vi vet aldrig när ljuset blåses ut. Vet du vad, det gäller att leva NU och inte vänta … för att… ska bara… måste först… Skippa allt sånt och gör det där du vill… och gör det NU.

Vi har bara ett liv och tänk på att morgondagen är den första dagen på resten av ditt liv. Gör något bra av den! LEV!

Kul att träffa alla elever igen

Idag var det riktigt kul att träffa alla elever igen efter ledigheten. Det var många som ville berätta vad då fått i julklapp och om de resor de gjort med familjen under Jul- och Nyårshelgerna.

När det var dags för pedagogisk lunch var det många som ville att jag skulle sitta vid deras bord. Alla ville berätta så mycket om allt som varit men de frågade även hur jag hade haft det.

Det känns verkligen betydelsefullt, både det jobb jag haft som klasslärare och det jag har numera som speciallärare med pedagogisk inriktning.

Jag är tacksam för varje dag jag får förmånen att lyssna på våra unga. De är vår framtid och det är viktigt att ge av min tid när det är möjligt.

Tänk på det ni också! Lyssna! Det är den finaste gåva vi kan ge våra unga.
Vi vuxna måste föregå med gott exempel och verkligen lyssna!

Nu är det dags att släcka flitens lampa (studier) och komma i säng.

Ha en riktigt fin dag i morgon, den första på resten av ditt liv. De´du!

Snart börjar skolorna igen

I morgon är det upprop för mig i en skola gällande distansutbildning i ämnet ”Specialpedagogik 1, 100 p”. Läser den på halvfart eftersom jag jobbar 60 % i en skola som speciallärare med pedagogisk inriktning.

På torsdag börjar eleverna sin vårtermin. Det ska bli kul att se dem igen efter drygt tre veckors ledighet. Tyvärr omkullkastades alla mina planeringar eftersom jag halkade, föll och slog i rygg och sida riktigt rejält. I dag är det endast lite hosta kvar, det värsta ligger bakom mig… phu!

Det ska bli roligt att träffa kollegorna igen och höra hur de haft det. Ledigheten var efterlängtad av alla. Det är väldigt slitsamt att vara lärare idag. Lärare ska vara rastvakter, lösa konflikter, kan knappt ta egen rast, har pedagogisk lunch med eleverna och det händer alltid något som gör att lärare får ta tag i problemen. Efter det är det bara att försöka hinna med att iordningsställa innan lektionen börjar igen. Dubbelt phu!

Jul- och Nyår 208 kommer jag att minnas i smärtans töcken. Akuten, morfin, citodon, smärtor, inte kunna sova, inte kunna ligga ner… ajajaj… det har varit hemskt! Och ovanpå alltsammans fick jag en förkylning med ihållande hosta! Inte skönt!

Såååå… allt detta kan – enligt mig – betyda att 2019 kommer att bli ett jädrans kul år! Hallååååå Livet! Vad väntar om hörnet? 🙂

I natt jag drömde…

I natt jag drömde… den melodin känner vi igen. I natt jag drömde… jag drömmer än. Drömmer om fred och frihet för alla, om empati och gränslös kärlek till allt nu levande. Drömmen om att alla värnar om miljön: rent vatten, ren luft att andas, ren mark att odla på, rent regn som faller…

Jag drömmer och önskar, önskar riktigt mycket, av hela mitt hjärta. 

Det är vi – du och jag – som måste börja. Det är vi – du och jag – som kan påverka. Det är vi alla som kan få igenom drömmen om ett bättre liv på vår planet. Det är omtanke om allt universiellt, om respekten för det, som kan få vår planet att leva vidare, Det är dags att utrota ondskan för gott.

I natt jag drömde… jag drömmer än… jag slutar aldrig hoppas.

GOTT NYTT ÅR!

En olycka kommer snabbt

Efter ett trevligt avslut i skolan den 21 december, samlades vi lärare och drack glögg tillsammans och önskade varandra en trevlig Jul innan hemgång!

Det bar sig inte bättre än att jag vurpade när jag nästan var hemma.
Det gick oerhört snabbt! En ynka isfläck och jag slog i höger sida av ryggen när jag landade. Dessvärre mot en hård iskocka. Aj aj aj!

Fick snabbt hjälp att komma upp av folk som var i närheten. Kände mig mest dum, men smärtan som först slog till var oerhört smärtsam. Det gick som i smärtvågor, pulserande. Kände inget efter några hemska sekunder, det blev väl bedövat. Väl inne fick jag våldsamma smärtor när jag böjde mig framåt. Jag fick blodtrycksfall, blev rädd och ringde min särbo och bad honom komma över. Den natten satt jag och sov i soffan.

Först den 25 december var jag tvungen att ta mig till närakuten kl. 10:00. Det blev en akutremiss till Sös och en morfinspruta mot smärtorna. Jag kunde knappt andas på grund av smärtor vid inandning. Röntgen, ultraljud, prover och citodon. På fastande mage! Slutade med att jag kräktes galla innan hemgång.

Jag kom ut från Sös kl. 20:15 på Juldagens kväll! Inget brutet, inga blödningar, men små sprickor vid revbenen och mjukdelsskador som smärtar kolossalt. Fick höra att våld mot bröstkorgen alltid ger tilltagande smärtor som avtar på 4-5:e dagen. Det förklarade den ökande smärtan som skrämde mig. Ett är säkert: okunskap föder rädsla!

Nu börjar återhämtningen och jag är glad att jag är ledig nu och slipper vara hemma från skolan och mitt viktiga jobb med eleverna.

Hur har din Jul varit, du läsare i cyberspace?