Kategoriarkiv: IB Gustafsson

Information om Livsgnista´s bloggare

Säkert vårtecken

Ett säkert vårtecken är när jag börjar med mina långa och raska promenader. Gå hem från jobbet tar ca 45 min. När det blir varmare kan jag gå en annan rutt än i stan; utmed Årstaviken istället. <

Det är underbart att höra kluckandet från vattnet, rogivande att befinna sig i naturen och att uppleva med alla sinnen. Känna på bark och blad, doften av naturen, äta ett äpple, höra ljudet av vågorna som rullar in, se alla fåglar och de första knopparna.

Hur många av oss upplever vardagen med alla våra sinnen – egentligen?
Det är aldrig försent att börja se, lyssna, höra, känna och smaka av det naturen har att erbjuda.
Vi rusar på i ekorrhjulet utan att LEVA! Vad är vitsen med det? Börja idag, börja just nu… börja lev det liv du egentligen längtar efter.

Betyg på fördjupningsarbete

I kväll kom lärarens betyg och omdöme på mitt fördjupningsarbete i Specialpedagogik-kursen. Det handlade om ADHD/ADD.

Jag fick ett A! Är så otroligt glad, lycklig och stolt just nu. Just dessa funktionsvariationer är de mest vanliga och jag har ett flertal elever med inom detta. Därför känns betyget så otroligt, underbart och härligt!

Här är lärarens omdöme:

Hej Inga-Britt,
Nu har jag läst ditt fördjupningsarbete ännu en gång och ger dig nu ett betygsomdöme för det sent om sider. Du har gjort ett mycket väl genomarbetat fördjupningsarbete på en hög nivå. Du reflekterar och är nyanserad i din framställning. Du har med mycket bra fakta och källhänvisningar. Du visar att du förstått komplexiteten kring funktionsnedsättningen som du skriver om. Du har väldigt bra planerade pedagogiska stödförslag med i din redovisning.
För det här fina och välgjorda fördjupningsarbetet får du betygsomdömet A.
Kanonbra Inga-Britt!
MVH
Bosse

Nu är det bara betyg och omdöme på sista 3-timmarsprovet – som gjordes i torsdag i skolans aula – som jag väntar på. Håll tummarna! 🙂

Snart klar, snart…

Snart är jag klar med studierna, snart…

På torsdag har jag min examensskrivning – under 3 timmar! Det har varit både svettigt och intressant – med ett tempo jag inte är van vid när det gäller studier. Dessutom arbetar jag 3 dagar/vecka och studieuppgifter har lämnats in veckovis.

Jag läser in grunden i Specialpedagogik och det är otroligt intressant! Eftersom jag jobbar som speciallärare och på eget bevåg läser in kursen, känner jag verkligen att jag har mer tyngd och mer kunskap utöver det jag redan införskaffat mig.

Det är aldrig försent att lära sig nytt – jag blev ålderspensionär i september förra året och har sadlat om efter det 🙂 Jag kommer aldrig sluta upp med att vara vetgirig och nyfiken. Vad handlar livet om annars, egentligen!?

Dessutom är den finaste känslan som finns att kunna få andra medmänniskor att växa och kliva framåt. Att få gå vid sidan om dem… inte dra, inte pusha på… utan gå vid sidan om och leda kunskapsmässigt… det är sann lycka!

På torsdag är denna kurs klar… hallååååå Livet… vad väntar om hörnet?

Nu kommer jag! 🙂

Det händer överallt…

Det är år 2019, men likt förbaskat kan jag ibland undra vilket århundrade en del människor befinner sig i! Vad har de för rätt att uttala sig om – och på förhand döma – människor med olika slags funktionsnedsättningar!

Det finns tillfällen… när jag önskar att dessa människor fick byta plats med den de dömer, om så bara för en dag… för att få insikt i hur en vanlig vardag kan te sig för de som inte är i samma vigör som hen själv.

Allt bottnar i OKUNSKAP – som i sin tur skapar RÄDSLA!

INGEN har rätt att döma… gå först i dennes skor en hel dag… så kanske det händer något positivt i hjärtat!

Det behövs mer universell kärlek på vår planet! Mycket, mycket mer…


Specialpedagogik – kurs

Jag läser en distanskurs i Specialpedagogik under tiden som jag jobbar. Det är ett otroligt tempo och mycket att läsa (kurslitteratur och hemsidor), lyssna på (radioprogram) och titta på (filmer).

Men det är riktigt intressant och kul! Det är aldrig försent att lära sig något nytt eller förbättra en gammal kunskap. Jag fyllde 65 i höstas, men fortsätter jobba och plugga så länge jag tycker det är roligt.

Dessutom har jag – givetvis – användning för kunskaperna i det yrke jag har nu – speciallärare med pedagogisk inriktning.

Det finns sådant jag inte känt till, annat som jag tycker ha varit bra att lära mig och ytterligare saker som jag vill lära mig mer om, i första hand inom specialpedagogiken.

Du som läser detta… vad gör du själv för att utvecklas i ditt yrke?

Kul att träffa alla elever igen

Idag var det riktigt kul att träffa alla elever igen efter ledigheten. Det var många som ville berätta vad då fått i julklapp och om de resor de gjort med familjen under Jul- och Nyårshelgerna.

När det var dags för pedagogisk lunch var det många som ville att jag skulle sitta vid deras bord. Alla ville berätta så mycket om allt som varit men de frågade även hur jag hade haft det.

Det känns verkligen betydelsefullt, både det jobb jag haft som klasslärare och det jag har numera som speciallärare med pedagogisk inriktning.

Jag är tacksam för varje dag jag får förmånen att lyssna på våra unga. De är vår framtid och det är viktigt att ge av min tid när det är möjligt.

Tänk på det ni också! Lyssna! Det är den finaste gåva vi kan ge våra unga.
Vi vuxna måste föregå med gott exempel och verkligen lyssna!

Nu är det dags att släcka flitens lampa (studier) och komma i säng.

Ha en riktigt fin dag i morgon, den första på resten av ditt liv. De´du!

Snart börjar skolorna igen

I morgon är det upprop för mig i en skola gällande distansutbildning i ämnet ”Specialpedagogik 1, 100 p”. Läser den på halvfart eftersom jag jobbar 60 % i en skola som speciallärare med pedagogisk inriktning.

På torsdag börjar eleverna sin vårtermin. Det ska bli kul att se dem igen efter drygt tre veckors ledighet. Tyvärr omkullkastades alla mina planeringar eftersom jag halkade, föll och slog i rygg och sida riktigt rejält. I dag är det endast lite hosta kvar, det värsta ligger bakom mig… phu!

Det ska bli roligt att träffa kollegorna igen och höra hur de haft det. Ledigheten var efterlängtad av alla. Det är väldigt slitsamt att vara lärare idag. Lärare ska vara rastvakter, lösa konflikter, kan knappt ta egen rast, har pedagogisk lunch med eleverna och det händer alltid något som gör att lärare får ta tag i problemen. Efter det är det bara att försöka hinna med att iordningsställa innan lektionen börjar igen. Dubbelt phu!

Jul- och Nyår 208 kommer jag att minnas i smärtans töcken. Akuten, morfin, citodon, smärtor, inte kunna sova, inte kunna ligga ner… ajajaj… det har varit hemskt! Och ovanpå alltsammans fick jag en förkylning med ihållande hosta! Inte skönt!

Såååå… allt detta kan – enligt mig – betyda att 2019 kommer att bli ett jädrans kul år! Hallååååå Livet! Vad väntar om hörnet? 🙂

Speciallärare

Jag har förmånen att få jobba som speciallärare med pedagogisk inriktning på en skola – för åk 3 – i Stockholm.

Det är en fantastisk erfarenhet jag får, förutom glädjen jag känner, och glädjen eleverna visar över att få komma till mig. Det finns inget mer underbarare än att se en elev med ADD komma skuttande emot mig och ropa ”IB, får jag komma till dig nu?” eller en elev med asperger som ivrigt öppnar sin mapp för att se vad dagens lektion har i beredskap.

Jag har själv köpt böcker följande böcker som jag ska läsa under Jullovet: ”Motiverande samtal vid autism och adhd”, ”Asperger syndrom”, Autism och ADHD i skolan” och ”Att gå i svenska skolan med autism, asperger och ADHD”.

Snart blir det avslutning för denna termin och i helgen har jag bakat 120 saffransbullar till elever, deras lärare och assistenter. Det ska bli en fin dag på fredag, alla gånger 🙂

Ett fint program om Asperger

Såg detta fina program nyss, på UR Play, ”Asperger & jag”. Se den!

”Jag är inte en typisk autistisk person, för det finns ingen typisk autistisk person”, säger Chris Packham. Han är känd i Storbritannien frän naturvetenskapliga TV-program. Först i 40-årsåldern diagnostiserades han med Aspergers syndrom. Nu berättar Chris hur han upplever verkligheten, om förstärkta sinnesintryck och om sociala svårigheter, om sin relation till djur och natur, om punk och om självmordstankar. Vi får också lära känna hans bästa vän, hunden Scratch, och de människor som betyder mest för honom.

Jag gillade det som kom fram i programmet: att människor med autism ska få göra det de är bra på, inte få höra vad de inte kan. Härligt!

Det kom även fram att i Silicon Valley får autistiska sökanden fem dagar på sig att visa vad de kan i stället för en intervju under en dag! Underbart!
De berättade även att de inte hade kommit så långt inom rymdforskning eller gällande mjukvaror/program om de inte hade anställt autistiska personer.

Fanns uttalanden i programmet som jag inte tyckte om, typ att jämföra asperger/autism med cancer! Att det ska hittas ett botemedel! Jag ryser av sådana uttalanden! Det är inte de som ska ändra på sig för att passa in! Det är samhället/vi som ska acceptera att de kan /har tålamod/är skickliga inom områden ingen annan vill/orkar/kan klara av!

Endast 14 % av autistiska medmänniskor i USA hittar ett jobb. Det är en stor förlust att de inte får möjligheten att hamna på rätt plats. Då skulle underverk ske!