Kategoriarkiv: Känslor

Döden gör sina egna val

Idag fick jag höra att en god vän helt plötsligt avlidit. Det känns fortfarande overkligt. Inte kan väl…? Näääää…. säg att det inte har hänt! Ibland är tystnaden ett svar i sig, eller hur?

Döden gör sina egna val… alltid. Vi vet aldrig när ljuset blåses ut. Vet du vad, det gäller att leva NU och inte vänta … för att… ska bara… måste först… Skippa allt sånt och gör det där du vill… och gör det NU.

Vi har bara ett liv och tänk på att morgondagen är den första dagen på resten av ditt liv. Gör något bra av den! LEV!

Snart börjar skolorna igen

I morgon är det upprop för mig i en skola gällande distansutbildning i ämnet ”Specialpedagogik 1, 100 p”. Läser den på halvfart eftersom jag jobbar 60 % i en skola som speciallärare med pedagogisk inriktning.

På torsdag börjar eleverna sin vårtermin. Det ska bli kul att se dem igen efter drygt tre veckors ledighet. Tyvärr omkullkastades alla mina planeringar eftersom jag halkade, föll och slog i rygg och sida riktigt rejält. I dag är det endast lite hosta kvar, det värsta ligger bakom mig… phu!

Det ska bli roligt att träffa kollegorna igen och höra hur de haft det. Ledigheten var efterlängtad av alla. Det är väldigt slitsamt att vara lärare idag. Lärare ska vara rastvakter, lösa konflikter, kan knappt ta egen rast, har pedagogisk lunch med eleverna och det händer alltid något som gör att lärare får ta tag i problemen. Efter det är det bara att försöka hinna med att iordningsställa innan lektionen börjar igen. Dubbelt phu!

Jul- och Nyår 208 kommer jag att minnas i smärtans töcken. Akuten, morfin, citodon, smärtor, inte kunna sova, inte kunna ligga ner… ajajaj… det har varit hemskt! Och ovanpå alltsammans fick jag en förkylning med ihållande hosta! Inte skönt!

Såååå… allt detta kan – enligt mig – betyda att 2019 kommer att bli ett jädrans kul år! Hallååååå Livet! Vad väntar om hörnet? 🙂

I natt jag drömde…

I natt jag drömde… den melodin känner vi igen. I natt jag drömde… jag drömmer än. Drömmer om fred och frihet för alla, om empati och gränslös kärlek till allt nu levande. Drömmen om att alla värnar om miljön: rent vatten, ren luft att andas, ren mark att odla på, rent regn som faller…

Jag drömmer och önskar, önskar riktigt mycket, av hela mitt hjärta. 

Det är vi – du och jag – som måste börja. Det är vi – du och jag – som kan påverka. Det är vi alla som kan få igenom drömmen om ett bättre liv på vår planet. Det är omtanke om allt universiellt, om respekten för det, som kan få vår planet att leva vidare, Det är dags att utrota ondskan för gott.

I natt jag drömde… jag drömmer än… jag slutar aldrig hoppas.

GOTT NYTT ÅR!

En olycka kommer snabbt

Efter ett trevligt avslut i skolan den 21 december, samlades vi lärare och drack glögg tillsammans och önskade varandra en trevlig Jul innan hemgång!

Det bar sig inte bättre än att jag vurpade när jag nästan var hemma.
Det gick oerhört snabbt! En ynka isfläck och jag slog i höger sida av ryggen när jag landade. Dessvärre mot en hård iskocka. Aj aj aj!

Fick snabbt hjälp att komma upp av folk som var i närheten. Kände mig mest dum, men smärtan som först slog till var oerhört smärtsam. Det gick som i smärtvågor, pulserande. Kände inget efter några hemska sekunder, det blev väl bedövat. Väl inne fick jag våldsamma smärtor när jag böjde mig framåt. Jag fick blodtrycksfall, blev rädd och ringde min särbo och bad honom komma över. Den natten satt jag och sov i soffan.

Först den 25 december var jag tvungen att ta mig till närakuten kl. 10:00. Det blev en akutremiss till Sös och en morfinspruta mot smärtorna. Jag kunde knappt andas på grund av smärtor vid inandning. Röntgen, ultraljud, prover och citodon. På fastande mage! Slutade med att jag kräktes galla innan hemgång.

Jag kom ut från Sös kl. 20:15 på Juldagens kväll! Inget brutet, inga blödningar, men små sprickor vid revbenen och mjukdelsskador som smärtar kolossalt. Fick höra att våld mot bröstkorgen alltid ger tilltagande smärtor som avtar på 4-5:e dagen. Det förklarade den ökande smärtan som skrämde mig. Ett är säkert: okunskap föder rädsla!

Nu börjar återhämtningen och jag är glad att jag är ledig nu och slipper vara hemma från skolan och mitt viktiga jobb med eleverna.

Hur har din Jul varit, du läsare i cyberspace?

Du fina elev som är annorlunda

Annorlunda
Du fina elev som är annorlunda. Var stolt över dig själv! Du har andra talanger eller mer utvecklade än oss andra. Vem är annorlunda – egentligen? Att du har en diagnos som pekar på adhd, add, autism, asperger… eller en mix av dem… betyder inte att du inte räknas. Stryk orden ”inte” så ser du hur meningen lyder.

Värdefull
Du är värdefull! Smaka på de orden är du snäll… du är en värdefull del av Livets puzzel. Du har så mycket att delge oss andra. Du ser, hör, känner och upplever livet och den dagliga pulsen på ett sätt som vi övriga inte förnimmer längre. Det är fint, tycker jag. Och ännu finare de ögonblick du delger mig det under våra möten i skolan.

Tack
Tack för att just du kom in i mitt liv. Tack  fina elev, du som är annorlunda, för att du finns 🙂

Dessa underbara elever

Dessa underbara elever som jag har förmånen att få möta varje dag i skolan, i min roll som speciallärare, skänker sådan glädje hos mig.

Dessa underbara elever har bland annat autism, asperger, adhd, add, dyslexi… och ofta en mix av dessa. Jag lär mig av dem och vi har både roliga och krävande möten.

Jag har beställt tre böcker för att kunna bemöta dem bättre, på deras våglängd.
En bok handlar om pedagogiken, en om samtalet och den sista om hur skolan var från en elevs synsätt. Ska bli bra julledighetslektyr 🙂

Har du någon erfarenhet att dela med dig av, är du mer än välkommen att skriva ner det här till oss andra.

 

Nu kommer jag att skriva oftare för…

… jag arbetar numera tre dagar i veckan sen jag blev pensionär. Dessutom har jag bytt från att vara klasslärare till att vara spec.lärare med pedagogisk inriktning.

Det känns verkligen bra att äntligen få tid med de elever som – av olika anledningar – ligger efter i skolarbetet. Eleverna själva är jätteglada, deras föräldrar och jag likaså 🙂

Att arbeta tre dagar i veckan känns härligt. De övriga dagarna kan jag äntligen få tid och ork över för min konst och mitt skrivande. Har redan varit på ett bibliotek och läst och berättat om min senaste bok. Jag fick även en del böcker sålda under kvällen och det var riktigt kul!

Vad har du för intresse och hobby? Berätta gärna för oss andra.

Se och lyssna på barnen

Vår framtid är de barn och ungdomar som försöker växa och blomstra i vårt samhälle idag. De har det sannerligen inte lätt!

LYSSNA på dem så kommer du inse att de är mycket kloka och insiktsfulla.
SE dem för vad de är – en egen unik liten människa.

Jag anser att det är en oroväckande tid vi lever i och går fram emot. Det är inte många som ger sig tid att lyssna på någon annan idag, än mindre ger av sin tid till det. Det är inte många som ser en annan människa för vad den är –  en alldeles unik individ med dolda talanger av de mest skiftande slag.

Börja LYSSNA och börja SE alla dessa barn och ungdomar som inget hellre vill än att vi vuxna ska ge av vår tid till dem.

Jag hade två av mina sex barnbarn i helgen och det har varit helt underbart att lyssna på dem, rita och måla med dem, skratta med dem, höra dem berätta om sina upplevelser av sorg, se dem leva här och nu. En skattkista!

Börja redan i morgon med att SE och LYSSNA på en annan medmänniska! 🙂

Var rädd om dig fina medmänniska

Livet hårdnar mer och mer i vårt samhälle
Det inträffar tillfällen då jag undrar vad vi egentligen gör i dagens samhälle beträffande kommunikation. Jag har varit vikarierande klasslärare på olika skolor, även på timbasis; åk 3-9.
Det som ruskar om är saknaden och törsten efter att bli sedd och lyssnad på. Att det finns någon som har tid att lyssna, utan att kommentera eller värdera på något sätt. Ungdomar som vill att jag kommer tillbaka och pratar känslor med dem.
Elever i åk 3 som tackar mig för att jag har talat om och visat känslor, som säger att jag har förändrat deras dagar på skolan. att jag visat dem kärlek.
Vad håller vi på med – egentligen? Vi går mot ett samhälle där samtalet öga mot öga – och LYSSNANDET – håller på att försvinna! Det är verkligen alarmerande! Ett samhälle där känslomässig isolering brer ut sig är förödande! Våldet ökar ute på gatorna!
Hot och trakasserier via nätet (dator o mobil) ökar. Det är lätt att få ut sin frustration i det dolda. Vi måste stoppa upp detta vansinne!
Vad tycker du som läser detta? Egna erfarenheter?

En lärares dag i skolan

En lärares dag i skolan kan bestå av detta:
1. Kopiera papper till lektionen.
2. Upptäcka att färgtonern är slut.
3. Springa till nästa skrivarrum.
4. Upptäcka en lapp med texten ”Service anmäld”.
5. Springa till toaletten.
6. Upptäcka att pappershållaren är trasig – inget papper (tur jag har servetter i väskan).
7.  Sprinta till kaffeautomaten.
8. Upptäcka att kaffebönorna är – slut… åh nej!
9. Sprintar till klassrummet.
10. Upptäcka att fel papper är med till lektionen.

Dagen hade knappt börjat… och fortsättningen blev lika stressig. När yttre händelser inträffar, som det inte går att påverka, då är det inte mycket att göra. Men jobbigt blir det rent mentalt.

Hur har du upplevt det med en sådan början på din arbetsdag?