Kategoriarkiv: Kaos

Snart börjar skolorna igen

I morgon är det upprop för mig i en skola gällande distansutbildning i ämnet ”Specialpedagogik 1, 100 p”. Läser den på halvfart eftersom jag jobbar 60 % i en skola som speciallärare med pedagogisk inriktning.

På torsdag börjar eleverna sin vårtermin. Det ska bli kul att se dem igen efter drygt tre veckors ledighet. Tyvärr omkullkastades alla mina planeringar eftersom jag halkade, föll och slog i rygg och sida riktigt rejält. I dag är det endast lite hosta kvar, det värsta ligger bakom mig… phu!

Det ska bli roligt att träffa kollegorna igen och höra hur de haft det. Ledigheten var efterlängtad av alla. Det är väldigt slitsamt att vara lärare idag. Lärare ska vara rastvakter, lösa konflikter, kan knappt ta egen rast, har pedagogisk lunch med eleverna och det händer alltid något som gör att lärare får ta tag i problemen. Efter det är det bara att försöka hinna med att iordningsställa innan lektionen börjar igen. Dubbelt phu!

Jul- och Nyår 208 kommer jag att minnas i smärtans töcken. Akuten, morfin, citodon, smärtor, inte kunna sova, inte kunna ligga ner… ajajaj… det har varit hemskt! Och ovanpå alltsammans fick jag en förkylning med ihållande hosta! Inte skönt!

Såååå… allt detta kan – enligt mig – betyda att 2019 kommer att bli ett jädrans kul år! Hallååååå Livet! Vad väntar om hörnet? 🙂

En olycka kommer snabbt

Efter ett trevligt avslut i skolan den 21 december, samlades vi lärare och drack glögg tillsammans och önskade varandra en trevlig Jul innan hemgång!

Det bar sig inte bättre än att jag vurpade när jag nästan var hemma.
Det gick oerhört snabbt! En ynka isfläck och jag slog i höger sida av ryggen när jag landade. Dessvärre mot en hård iskocka. Aj aj aj!

Fick snabbt hjälp att komma upp av folk som var i närheten. Kände mig mest dum, men smärtan som först slog till var oerhört smärtsam. Det gick som i smärtvågor, pulserande. Kände inget efter några hemska sekunder, det blev väl bedövat. Väl inne fick jag våldsamma smärtor när jag böjde mig framåt. Jag fick blodtrycksfall, blev rädd och ringde min särbo och bad honom komma över. Den natten satt jag och sov i soffan.

Först den 25 december var jag tvungen att ta mig till närakuten kl. 10:00. Det blev en akutremiss till Sös och en morfinspruta mot smärtorna. Jag kunde knappt andas på grund av smärtor vid inandning. Röntgen, ultraljud, prover och citodon. På fastande mage! Slutade med att jag kräktes galla innan hemgång.

Jag kom ut från Sös kl. 20:15 på Juldagens kväll! Inget brutet, inga blödningar, men små sprickor vid revbenen och mjukdelsskador som smärtar kolossalt. Fick höra att våld mot bröstkorgen alltid ger tilltagande smärtor som avtar på 4-5:e dagen. Det förklarade den ökande smärtan som skrämde mig. Ett är säkert: okunskap föder rädsla!

Nu börjar återhämtningen och jag är glad att jag är ledig nu och slipper vara hemma från skolan och mitt viktiga jobb med eleverna.

Hur har din Jul varit, du läsare i cyberspace?

Du fina elev som är annorlunda

Annorlunda
Du fina elev som är annorlunda. Var stolt över dig själv! Du har andra talanger eller mer utvecklade än oss andra. Vem är annorlunda – egentligen? Att du har en diagnos som pekar på adhd, add, autism, asperger… eller en mix av dem… betyder inte att du inte räknas. Stryk orden ”inte” så ser du hur meningen lyder.

Värdefull
Du är värdefull! Smaka på de orden är du snäll… du är en värdefull del av Livets puzzel. Du har så mycket att delge oss andra. Du ser, hör, känner och upplever livet och den dagliga pulsen på ett sätt som vi övriga inte förnimmer längre. Det är fint, tycker jag. Och ännu finare de ögonblick du delger mig det under våra möten i skolan.

Tack
Tack för att just du kom in i mitt liv. Tack  fina elev, du som är annorlunda, för att du finns 🙂

Dessa underbara elever

Dessa underbara elever som jag har förmånen att få möta varje dag i skolan, i min roll som speciallärare, skänker sådan glädje hos mig.

Dessa underbara elever har bland annat autism, asperger, adhd, add, dyslexi… och ofta en mix av dessa. Jag lär mig av dem och vi har både roliga och krävande möten.

Jag har beställt tre böcker för att kunna bemöta dem bättre, på deras våglängd.
En bok handlar om pedagogiken, en om samtalet och den sista om hur skolan var från en elevs synsätt. Ska bli bra julledighetslektyr 🙂

Har du någon erfarenhet att dela med dig av, är du mer än välkommen att skriva ner det här till oss andra.

 

Var rädd om dig fina medmänniska

Livet hårdnar mer och mer i vårt samhälle
Det inträffar tillfällen då jag undrar vad vi egentligen gör i dagens samhälle beträffande kommunikation. Jag har varit vikarierande klasslärare på olika skolor, även på timbasis; åk 3-9.
Det som ruskar om är saknaden och törsten efter att bli sedd och lyssnad på. Att det finns någon som har tid att lyssna, utan att kommentera eller värdera på något sätt. Ungdomar som vill att jag kommer tillbaka och pratar känslor med dem.
Elever i åk 3 som tackar mig för att jag har talat om och visat känslor, som säger att jag har förändrat deras dagar på skolan. att jag visat dem kärlek.
Vad håller vi på med – egentligen? Vi går mot ett samhälle där samtalet öga mot öga – och LYSSNANDET – håller på att försvinna! Det är verkligen alarmerande! Ett samhälle där känslomässig isolering brer ut sig är förödande! Våldet ökar ute på gatorna!
Hot och trakasserier via nätet (dator o mobil) ökar. Det är lätt att få ut sin frustration i det dolda. Vi måste stoppa upp detta vansinne!
Vad tycker du som läser detta? Egna erfarenheter?

En lärares dag i skolan

En lärares dag i skolan kan bestå av detta:
1. Kopiera papper till lektionen.
2. Upptäcka att färgtonern är slut.
3. Springa till nästa skrivarrum.
4. Upptäcka en lapp med texten ”Service anmäld”.
5. Springa till toaletten.
6. Upptäcka att pappershållaren är trasig – inget papper (tur jag har servetter i väskan).
7.  Sprinta till kaffeautomaten.
8. Upptäcka att kaffebönorna är – slut… åh nej!
9. Sprintar till klassrummet.
10. Upptäcka att fel papper är med till lektionen.

Dagen hade knappt börjat… och fortsättningen blev lika stressig. När yttre händelser inträffar, som det inte går att påverka, då är det inte mycket att göra. Men jobbigt blir det rent mentalt.

Hur har du upplevt det med en sådan början på din arbetsdag?

Valet är snart över – spänningen stiger

Valet är snart över och spänningen kommer att stiga vartefter söndagen går och alla röster ska räknas.
Det som varit tråkigt är dessa trista valdebatter där vuxna män och kvinnor inte kan diskutera eller lägga fram något vettigt. Vad de gör i stället? Kastar skit på varandra!
När de istället kunde presentera något vettigt.

Det är dags att samarbeta över blockgränserna för att få Sverige på fötter igen. Det är sjukvården, åldringsvården, de svårt handikappade barnen som behöver tillsyn och skolorna som är de största hoten just nu.

Tänk om partiledarna gemensamt gick in för att lyssna på medborgarna, men de har snarare ett förakt för oss medborgare, vilket jag började ana för länge sedan.

Sverige, Sverige… du fina fosterland 🙂

Politikernas löften och käbbel

Det är ingen hejd på vad partier och politiker försöker bräda varandra med i dessa valtider. De käbblar och kastar dynga på varandra, som små tjuriga ungar i sandlådan, i stället för att tänka på LANDET och MEDBORGARNA.

Cornelis Vreeswijk – undrar vad han hade skrivit för texter i dagens samhälle? Han är saknad med sin samhällskritik, sarkasm och humor.

Lärare ska ha mer i lön, säger ett parti, ett annat anser att lärarassistenter ska till (1-årig utbildning).

Jag anser att det är skolmiljön som ska stå i fokus. Det är där det behöver fixas till en hel del.  Mindre skolor, mindre klasser, mer resurser till eleverna för studiestöd och läxhjälp, samtal i vardagen, lära ut eget ansvar och ha regler som alla känner sig trygga med (både skolpersonal och elever), lära ut att när man ställer till något får man ordna upp det efter sig.

Min vision är att ha livskunskap på schemat: eget ansvar, känslor, livskriser, vad som sker inom oss när vi mår dåligt, mobbing, trakasserier, empati… och mycket mer.
Vi får tidigt lära oss hur vi släcker bränder, gör hjärt- och lungräddning, ringer ambulans och polis… men ingenstans om hur vi agerar och reagerar och bemöts när vi förlorar någon eller något, mår psykiskt dåligt av olika orsaker eller hur social och känslomässig isolering är förödande! Dessutom mer av vilka lagar och regler som gäller i samhället i övrigt och att det blir en reaktion och straff av skilda slag när man bryter dessa.

In med livskunskap på schemat!  När jag pratar sådant med elever blir de vildaste elever lugna och lyssnar. Många vill berätta hur de mår och vill bli lyssnade på.
DÄR bör insatserna sättas in! Av certifierad personal, givetvis, för känslor är inget att leka med! DÅ kan lärarna få göra det de är bäst på och utbildade för – lära ut i lugn och ro!

Vad tycker du, kära läsare?

Snart börjar skolorna igen – hur mår många elever innan?

Snart börjar skolorna igen
För snart, tycker säkert en del barn och tonåringar. Det finns ett mörkertal av de som blir mobbade och trakasserade på olika sätt. Inte alla elever berättar för någon om vad de utsätts för.

Psykiska besvär har ökat
Det är en varningsklocka som våra politiker måste ta tag i, innan det går för långt! Ingen elev ska ens kunna börja fundera på självmord – eller ännu värre – försöka begå självmord.

Samtalet i vardagen är oerhört viktigt
Vid flertalet tillfällen, i egenskap av vikarie, har jag upplevt en håglöshet eller ilska hos elever som mår dåligt. Inte alltid tar de chansen att ha det där vardagliga samtalet med mig, men majoriteten gör det faktiskt. Det kan räcka att de får pysa ut frustration ett tag, men det fylls snart på igen om inte vi vuxna tar tag i det direkt.
Givetvis försöks det på skolorna, det är tyvärr oftast ont om både tid och resurser.

Fler vuxna behövs 
Elever behöver fler vuxna som kan ta sig den tiden, utöver vad ordinarie personal mäktar med. Det kan göra att de elever som väntar på samtalstid – eller som inte ens kommit så långt – kan få ge utlopp för sina tankar och känslor innan de gör sig själva, eller andra, illa.

Du läsare i cyberspace: vad anser du i denna frågeställning?

Vad Moder Jord vill säga oss människor – se improvisationen

Det händer saker hela tiden
Bränder, vulkanutbrott, översvämningar, extrem hetta, extrem torka, smältande glaciärer.

Hela världen är upp och ner
Det känns både olustigt och skrämmande. Vi är så små och obetydliga när Moder Jord och naturkatastroferna slår till.

Se denna  improvisation av Genadi Tkachenko om vad Moder Jord vill säga oss människor.  https://www.youtube.com/watch?v=FaH4Tno7IZ8