Kategoriarkiv: Kaos

Var rädd om dig fina medmänniska

Livet hårdnar mer och mer i vårt samhälle
Det inträffar tillfällen då jag undrar vad vi egentligen gör i dagens samhälle beträffande kommunikation. Jag har varit vikarierande klasslärare på olika skolor, även på timbasis; åk 3-9.
Det som ruskar om är saknaden och törsten efter att bli sedd och lyssnad på. Att det finns någon som har tid att lyssna, utan att kommentera eller värdera på något sätt. Ungdomar som vill att jag kommer tillbaka och pratar känslor med dem.
Elever i åk 3 som tackar mig för att jag har talat om och visat känslor, som säger att jag har förändrat deras dagar på skolan. att jag visat dem kärlek.
Vad håller vi på med – egentligen? Vi går mot ett samhälle där samtalet öga mot öga – och LYSSNANDET – håller på att försvinna! Det är verkligen alarmerande! Ett samhälle där känslomässig isolering brer ut sig är förödande! Våldet ökar ute på gatorna!
Hot och trakasserier via nätet (dator o mobil) ökar. Det är lätt att få ut sin frustration i det dolda. Vi måste stoppa upp detta vansinne!
Vad tycker du som läser detta? Egna erfarenheter?

En lärares dag i skolan

En lärares dag i skolan kan bestå av detta:
1. Kopiera papper till lektionen.
2. Upptäcka att färgtonern är slut.
3. Springa till nästa skrivarrum.
4. Upptäcka en lapp med texten ”Service anmäld”.
5. Springa till toaletten.
6. Upptäcka att pappershållaren är trasig – inget papper (tur jag har servetter i väskan).
7.  Sprinta till kaffeautomaten.
8. Upptäcka att kaffebönorna är – slut… åh nej!
9. Sprintar till klassrummet.
10. Upptäcka att fel papper är med till lektionen.

Dagen hade knappt börjat… och fortsättningen blev lika stressig. När yttre händelser inträffar, som det inte går att påverka, då är det inte mycket att göra. Men jobbigt blir det rent mentalt.

Hur har du upplevt det med en sådan början på din arbetsdag?

Valet är snart över – spänningen stiger

Valet är snart över och spänningen kommer att stiga vartefter söndagen går och alla röster ska räknas.
Det som varit tråkigt är dessa trista valdebatter där vuxna män och kvinnor inte kan diskutera eller lägga fram något vettigt. Vad de gör i stället? Kastar skit på varandra!
När de istället kunde presentera något vettigt.

Det är dags att samarbeta över blockgränserna för att få Sverige på fötter igen. Det är sjukvården, åldringsvården, de svårt handikappade barnen som behöver tillsyn och skolorna som är de största hoten just nu.

Tänk om partiledarna gemensamt gick in för att lyssna på medborgarna, men de har snarare ett förakt för oss medborgare, vilket jag började ana för länge sedan.

Sverige, Sverige… du fina fosterland 🙂

Politikernas löften och käbbel

Det är ingen hejd på vad partier och politiker försöker bräda varandra med i dessa valtider. De käbblar och kastar dynga på varandra, som små tjuriga ungar i sandlådan, i stället för att tänka på LANDET och MEDBORGARNA.

Cornelis Vreeswijk – undrar vad han hade skrivit för texter i dagens samhälle? Han är saknad med sin samhällskritik, sarkasm och humor.

Lärare ska ha mer i lön, säger ett parti, ett annat anser att lärarassistenter ska till (1-årig utbildning).

Jag anser att det är skolmiljön som ska stå i fokus. Det är där det behöver fixas till en hel del.  Mindre skolor, mindre klasser, mer resurser till eleverna för studiestöd och läxhjälp, samtal i vardagen, lära ut eget ansvar och ha regler som alla känner sig trygga med (både skolpersonal och elever), lära ut att när man ställer till något får man ordna upp det efter sig.

Min vision är att ha livskunskap på schemat: eget ansvar, känslor, livskriser, vad som sker inom oss när vi mår dåligt, mobbing, trakasserier, empati… och mycket mer.
Vi får tidigt lära oss hur vi släcker bränder, gör hjärt- och lungräddning, ringer ambulans och polis… men ingenstans om hur vi agerar och reagerar och bemöts när vi förlorar någon eller något, mår psykiskt dåligt av olika orsaker eller hur social och känslomässig isolering är förödande! Dessutom mer av vilka lagar och regler som gäller i samhället i övrigt och att det blir en reaktion och straff av skilda slag när man bryter dessa.

In med livskunskap på schemat!  När jag pratar sådant med elever blir de vildaste elever lugna och lyssnar. Många vill berätta hur de mår och vill bli lyssnade på.
DÄR bör insatserna sättas in! Av certifierad personal, givetvis, för känslor är inget att leka med! DÅ kan lärarna få göra det de är bäst på och utbildade för – lära ut i lugn och ro!

Vad tycker du, kära läsare?

Snart börjar skolorna igen – hur mår många elever innan?

Snart börjar skolorna igen
För snart, tycker säkert en del barn och tonåringar. Det finns ett mörkertal av de som blir mobbade och trakasserade på olika sätt. Inte alla elever berättar för någon om vad de utsätts för.

Psykiska besvär har ökat
Det är en varningsklocka som våra politiker måste ta tag i, innan det går för långt! Ingen elev ska ens kunna börja fundera på självmord – eller ännu värre – försöka begå självmord.

Samtalet i vardagen är oerhört viktigt
Vid flertalet tillfällen, i egenskap av vikarie, har jag upplevt en håglöshet eller ilska hos elever som mår dåligt. Inte alltid tar de chansen att ha det där vardagliga samtalet med mig, men majoriteten gör det faktiskt. Det kan räcka att de får pysa ut frustration ett tag, men det fylls snart på igen om inte vi vuxna tar tag i det direkt.
Givetvis försöks det på skolorna, det är tyvärr oftast ont om både tid och resurser.

Fler vuxna behövs 
Elever behöver fler vuxna som kan ta sig den tiden, utöver vad ordinarie personal mäktar med. Det kan göra att de elever som väntar på samtalstid – eller som inte ens kommit så långt – kan få ge utlopp för sina tankar och känslor innan de gör sig själva, eller andra, illa.

Du läsare i cyberspace: vad anser du i denna frågeställning?

Vad Moder Jord vill säga oss människor – se improvisationen

Det händer saker hela tiden
Bränder, vulkanutbrott, översvämningar, extrem hetta, extrem torka, smältande glaciärer.

Hela världen är upp och ner
Det känns både olustigt och skrämmande. Vi är så små och obetydliga när Moder Jord och naturkatastroferna slår till.

Se denna  improvisation av Genadi Tkachenko om vad Moder Jord vill säga oss människor.  https://www.youtube.com/watch?v=FaH4Tno7IZ8

Skogsbränder i vårt land och i Grekland

Fruktansvärt med dessa skogsbränder i vårt land! Och det vedervärdiga är alla dessa människor som dels prompt ska grilla, trots eldningsförbud, och dels åker till brandplatserna för att titta! Titta på vad? De är för tusan bara i vägen!
Vad tänker folk med?

Förutom det blir en grupp brandmän bestulna! Där går väl ändå gränsen för ett ruttet beteende! Stjäla från människor som försöker rädda skog, hem och liv!
Vad tänker folk med?

Grekland  har drabbats fruktansvärt på oerhört kort tid! Människor har dött i sina hem, i sina bilar och på stränder. På så sätt är vi inte illa drabbade i Sverige; inga dödsfall ännu.
Vi ber för de drabbade i Grekland och även för att alla bränder snart kan släckas.

Ta hand om varandra! Vi vet inte när, hur eller på vilket sätt Döden kan slå till.

Offra lektionstid på samtal om känslor

Jo, du läste rätt! Jag har märkt ett otroligt sug efter det vanliga samtalet, speciellt om känslor och närhet, när jag har varit ute på skolor som vikarierande lärare.

Exempel: Jag var till en skola för att ha svenska för åk 6. Totalt omöjliga, fick jag höra. Det var lindrigt sagt. Mobiler, saker som kastades omkring, gap och skrik. Jag bara ställde mig längst fram och var tyst. Efter ett tag undrades det varför jag bara stod där och tittade på dem. När jag sa att jag väntade på att de skulle lyssna behövde jag inte vänta längre, för det skötte klassen om själva.

När det var helt tyst sa jag tack, presenterade mig och hälsade dem välkomna. ”Till vad?” sa en kille. ”Till den första dagen på resten av ditt liv”, svarade jag lugnt.

Jag lovar att du kunde hört en fjäder landa på golvet! Jag hade deras uppmärksamhet direkt.

Resten av lektionen gick åt till att prata känslor och upplevelser i samband med olika livsavgörande händelser och jag lät de två ledarna i klassen få börja. Äskade tystnad, respekt för den som talade, att titta på den som talade för att bekräfta för denne att de hörde, att vara tysta och att l y s s n a!

Många sa att de inte hade haft någon att prata med och tänk er själva vad dessa inbakade känslor kan ställa till med i en ung kropp. Utåtagerande för att få uppmärksamhet, brist på tillit till vuxna… listan kan göras lång.

En vecka senare var jag tillbaka för att ha en annan klass i bild. Då kom tre killar springandes emot mig och skrek ”IB är tillbaka!” När de fick höra att jag skulle ha en annan klass ville de byta vikarie. ”Snälla, kom tillbaka, vi vill prata känslor” sa de.

Så tveka inte… offra lektionstid på att låta mig komma till er och prata känslor, livskriser, agerande, orsaker och verkningar med era elever. De saknar det och behovet är stort.

Bygg sedan vidare på temat med gruppindelningar och vidare elevarbeten i bild, ord, musik, teater… det går att fixa på många sätt. Stanna inte där utan offra lite tid på en och annan lektion för att hålla temat levande. Eleverna är vår framtid!

Det finns ett sug därute… ett otroligt sug på att bli sedd och lyssnad på!

Kommunikationsvägarna i vardagen

Människor, människor. Dessa människor… som springer, cyklar, går fort, pratar högt i mobilen, joggar med barnvagn, joggar med hund… ett evinnerligt stressande och jagande efter… vad? Hur blev det såhär?

Ingen verkar ifrågasätta eller reagera över sättet de tar sig igenom dagen. Tänk om alla tog sig en funderare över om vad som – e g e n t l i g e n – är viktigt i livet. Inte kan det väl vara så illa att det är ett missat inlägg på Facebook, en missad ögonblicksbild på Snapchat eller tjafset med någon på jobbet?
Eller… det är just det är… det är nog så illa!

På tunnelbanan pratas det högt i mobilerna om privata saker. Värre ändå… om sekretessbelagda saker! Till på köpet namn nämns i de sammanhangen! Då råder ingen tystnadsplikt längre!

Vad skapar allt detta? Behöver människor verka vara så oersättliga och viktiga i sitt jobb?
Är det i själva verket en livslögn? Det kanske är så illa att… det beror på att vi inte har tid att varken l y s s n a eller  p r a t a med varandra längre?

De flesta samtal jag lyssnat till under mina promenader, på fik eller på resande fot handlar till övervägande del om negativa saker. Det är sårade och kränkta känslor som ventileras.
Tänk om… bara tänk dig… om alla denna energi i ställes läggs på positiva samtal, på skratt, på kramar, på glittrande ögon och leende munnar! Ren och skär livsglädje!
Delad glädje är dubbel glädje. En klyscha, javisst, men tänk efter vad den försöker säga dig!
Tänk… vilka vibrationer som skulle sändas ut och tas upp av andra, som skulle spridas vidare! WOW! Allt i det positivas och glädjens namn.

En läsarfråga: Vad känner och upplever du gällande detta?

Tankar under sommarlovet

Tänker på hur skönt det är att få koppla av under sommarlovet, få njuta av att inte planera dagarna, bara finnas till i nuet.

Jag känner en oerhörd stolthet över mitt jobb som vikarierande lärare, oftast på olika skolor men senast en termin på samma ställe. Får så otroligt mycket tillbaka i mina möten med elever och annan personal. Lär mig hela tiden nya sätt att tackla problem. Det är ett ständigt ad hoc, det gäller att hela tiden ha ett äss i bakfickan, att alltid ha en plan B, helst även en plan C har jag märkt.

Det största som finns att uppleva är att få andra att växa, både som människor och som elever. Få förmånen att uppleva tilliten från elever som aldrig visat det eller pratat känslor. Skolavslutningen var en dag med både skratt och tårar, kramar och önskningar om att jag ska komma tillbaka. Lovade att dels komma som vikarie när det behövdes men att även hälsa på ändå, vilket uppskattades enormt.

Har så många vackra minnen i form av handskrivna brev, handskrivna texter på muggar och vackra teckningar, egengjorda konstverk i form av virkningar, små askar och lerfigurer.

Det har varit oerhört tufft mellan varven. 87 elever i fyra klasser, många från olika delar av världen, som testade mig hårt innan de insåg att IB stannar kvar, att jag faktiskt bryr mig om dem som människor.

Tacksam över att få uppleva detta i denna tuffa tid vi lever i nu. Tacksam över att kunna få vara den som lyssnar när någon berättar hur det är utanför skolan, hur tufft en del har det hemma eller fått uppleva krigets fasor. Tacksam över att ha fått äran att känna deras förtroende och att få hålla om när det är både ilsket och ledsamt men även bara för att det känns bra att kramas just då 🙂

Vilan under sommarlovet behövs, tro mig… men jag ser fram emot höstterminen igen. Går i pension den 21 september men fortsätter jobba ett par dagar i veckan för vuxna behövs i dagens skolor. Lärare behöver avlastas genom att jag även kan ägna mig åt de svåra samtalen, ge studiestöd och berätta om viktiga värderingar.