Kategoriarkiv: Livet och Döden

En dag i en skolvikaries liv

En dag i en skolvikaries liv
En dag bland många med i stort sett samma innehåll. Brist på lärare skapar många vikariejobb. Alla vikarier är dock inte av godo.
I dag blev jag – milt sagt – upprörd då jag hörde barn berätta vilken hemsk vikarie de hade haft före mig. Den vikarien hade slagit dem i huvudet med böckerna, skrikit åt dem och svurit. Milde tid! Trodde den typen var mer eller mindre ”utrotad” sen jag själv gick i småskolan!
Jag frågade om de hade berättat detta för någon på skolan och till min glädje hade de talat med rektorn. Den vikarien hade blivit utkastad från skolan, sa de.

Bemötande och agerande
Tänk dig själv… du har problem hemma och möter en sådan vikarie! Aj aj aj, det gör ont i min själ av bara tanken! Lågaffektivt bemötande är det allra bästa. Hjälper inte alltid MEN det förvärrar aldrig! Agera medmänskligt, låg röst, bestämd utan att skrika, visa allvar.

Idag talade jag om att sätt att agera på resulterar i  konsekvenser av olika slag. Respekt för en medmänniska betonade jag. Varpå en röst sa att de var elever. För mig är ni med-människor, svarade jag och då tyckte en annan att det lät fint.

Den som var stökigast för dagen ifrågasatte jag med ”… och hur mår du då? … egentligen” varpå det blev en liten förvirring hos personen ifråga.

Lärare av idag… ordet oftast…
Lärare av idag har oftast för stora klasser, oftast finns inte resurser till dem som skulle behöva det som mest, får oftast ägna sig åt medling istället för pedagogik.

Extra stöd för både elever och lärare
Med tanke på arbetslösheten skulle det lätt kunna vara en extra lärare i varje klass. Det vill säga… inte vem som helst! Det finns människor som är bra pedagoger och som har respekt med sig på rätt sätt. Vad skönt det skulle vara för lärare att ha ett extra stöd i klassrummet.

Dåtid – Nutid – Framtid

Dåtid – Nutid – Framtid
Många gånger sägs det att vi inte ska leva i det förgångna. Nej, förvisso inte. Vi ska däremot minnas vår historia, det är en viktig aspekt. Var vi kommer ifrån, vilka våra förfäder var och våra rötter.

Dåtid bör vi inte vara kvar i när det gäller att älta gamla oförrätter eller trycka ner oss själva för misstag vi gjort. Vi lär oss ständigt av våra misstag, det blir lärdomar av dem istället. Tänk så, så underlättar det.

Nutid är den bästa tiden att vara i, för då är vi medvetna om verkligheten vi lever i, här och nu. Det är nu vi ser, känner, doftar, smakar, lyssnar och känslomässigt befinner oss.

Framtiden ska vi inte heller fastna för mycket i, för vi vet inte vad som händer på vägen dit. Planering är en sak, men att inte leva här och nu utan mest i framtiden eller dåtiden är inte heller bra. Det är som John Lennon sa: Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.

Vad anser du, som läser detta? Skriv gärna och dela med dig till oss andra.

När det oväntade händer på en skola

Oväntat 1
När jag kom till en skola jag inte varit i på närmare 10 månader hände nåt fantastiskt!

Jag går över skolgården och en hop barn springer fram och ropar ”IB!”, ”Ska du vara vikarie hos oss?” Jag sa att jag skulle till åk 6. Då frågade en liten lirare – detta var åk 4 – ”vad heter du nu igen, IB?” När jag sa mitt namn sa han till sina vänner att de skulle tala om i skolan att de ville ha mig som vikarie.
Sen kastade sig tre av dem runt min hals och ville kramas! Det kändes verkligen i hjärtat!

Oväntat 2
Jag hälsar på lärare i lärarrummet och hämtar schema och klasslistor. Det skulle alltså bli två åk 6 denna dag och sista lektionen var det Elevens Val. Kul!

När jag ställer mig i dörren till klassrummet hör jag ett vrål: ”IB! Hallå alla, IB är tillbaka!”
Därefter är det idel leenden och en del kramar. Jag trodde de hade glömt mig! Vad glad jag blev! Vilket enormt välkomnande!  🙂

Sorgbearbetning
Under rasten kom en annan åk 6 fram, som jag inte skulle ha, och bad mig komma nästa dag till dem. Oj, vad det värmde! ”Vi glömmer aldrig dig”, sa en tjej, ”du fick oss att gråta, tack”.
Just den klassen hade jag samtal och diskussioner med rörande sorgbearbetning.  De berättade om vilka livskriser och sorger de själva hade upplevt och då brast fördämningarna hos en del. Den dagen glömmer nog ingen av oss!

En sak är säker: jag gillar att vara ute i skolorna och träffa dessa underbara elever! 🙂

En dag som vikarie i skolan

En vikariedag
Var på ett högstadium söder om Stockholm igår. Fick igång en diskussion om vad ungdomarna i åk 9 anser om varför det är så många som mår dåligt idag, fast vi har det bra i övrigt. Det var tyst ett tag, sen kom spridda kommentarer innan det lossnade.

Många ansåg att det berodde på sociala medier. Jag frågade då hur de tyckte att det problemet kunde tacklas. Då blev det tyst och några undrade vad jag menade. Enkelt, svarade jag, gå till dig själv eller om det är ett syskon eller bästa kompisen som råkar ut för något illvilligt på sociala medier. Hur skulle ni du agera tror du? Vad tror du att du skulle vilja åstadkomma för att få slut på nättrollen?

Diskussionerna började lossna, om än något trögt. Det är inte lätt när en vikarie kommer in och ställer sådana här frågor. Vem är jag – egentligen? Tillit byggs inte upp under en eller ett par lektioner. Det är det som kan kännas frustrerande emellanåt, men jag ger inte upp.

Något som är viktigt – och som jag tar upp vid passande tillfälle – är LIVSKUNSKAP.  Kommunikation, att bli hörd och bekräftad, vad som inträffar när vi drabbas av sorger av alla de slag, vart tog humor och skratt vägen, empati, lyssnandets ädla konst.
Det brukar väcka många och det finns ett törstande behov därute av att få berätta.

Det är där jag vill kliva in. Coachning, svåra samtal, måla av sig känslor, lyssna, lyssna, lyssna.

Morgondimma – ute och inne

Morgondimma
Klockan är 06:22 och morgondimman ligger som ett vilande nät över staden.
Det är tyst och skönt. Stund en innan jag ska ut i stress och hets och mötas av en öronbedövande ljudnivå är den bästa på dagen.

I detta lugn infinner sig alltid frågan: Varför lever vi som vi gör?
Innebörden handlar om hur det kommer sig att vi är så stressade nuförtiden.
Dagens människa har det bra, materiellt sett, men mår sämre än någonsin.

Den största faran ser jag i att de är minskad tid för samvaro och med kommunikationen människor emellan. Vart har diskussionen och dialogen tagit vägen?

Kanske behöver vi alla sätta oss ner och fundera över vår tillvaro och hur vi vill ha det – egentligen!

Skapa din egen dag

Vad menar jag nu, tänker du nog
Enkelt – egentligen. Det är våra egna tankar som skapar hur vi känner oss.
Det är vi själva som sätter hinder för oss – ingen annan.
Upptäck din nya dag, som är den första på resten av ditt liv.
Var tacksam över det du redan har, som du uppskattar, men kanske inte alltid tänker på.

Vi tar oftast saker för givna
Tänk dig en skogspromenad. Höra trädkronors sus, känna dofter av mossa, svamp, blommor. Ta ett djupt andetag, blunda, lyssna och bara njut medan du långsamt andas ut.

Tänk dig att vara på en sandstrand eller klippa och höra vågors brus, se tången bölja sig under vattenytan, känna vindens smekning över din kropp. Ta ett djupt andetag, blunda, lyssna och bara njut medan du långsamt andas ut.

Upptäck det lilla grässtrået som vajar i vinden, se hur det dansar runt på sin plats. Se hur den följer med och inte kämpar emot. Gör så du också, följ med i livets böljande och var nyfiken på vad som väntar om hörnet.

Vad vill jag med mitt liv
Emellanåt behöver vi stanna upp och ställa oss den frågan. Du har svaret inom dig.

Här är några frågor till hjälp:
Vad känner du lycka över att göra?
Vad får dig att känna glädje?
Hur kan du vidareutveckla din innersta önskan?
Vem/vilka kan stötta dig?
Vad skulle du behöva göra för att komma igång?
När skulle detta ske?
Var skulle det passa in?
Finns några hinder? Om, hur kan de överbryggas?

Lycka till, lilla medmänniska… vänta inte, livet varar inte för evigt.

En stjärna har lyft mot stjärnorna

Har precis sett reprisen av Stjärnorna på slottet med Johannes Brost. Rekommenderas!
En fantastisk skådespelare till som gått ur tiden.
Han fick även en Guldbagge för bästa manliga huvudroll i Avalon. Skönt att han fick uppskattning för sin mer allvarliga sida. Det var säkert lätt att fastna i komedifacket, speciellt efter Rederiet.

Mick Jagger i Rolling Stones var vän med honom sedan 60-talet och det var roligt att höra om den tiden samt alla berättelser i övrigt som Johannes delade med sig av.

Många fina skådespelare har avlidit och lämnat tomrum efter sig. Johannes var en av dem.
Vila i frid!

Att vara annorlunda är att vara unik

Hibiskus
Att vara annorlunda är att vara unik

annorlunda, unik, livet, elev, puzzel, Jag möter elever som känner sig annorlunda, utanför eller osynliga. Till dem brukar jag visa denna bild som jag tagit i mitt hem. Hibiskusens ena blomma såg annorlunda ut.
Den växte på sitt eget sätt. En uppstickare, en egen unik växt.

Till elever som inte känner sig bekväma med sig själva brukar jag säga såhär:
– ”Du är en egen unik människa. En viktig puzzelbit i Livets puzzel. När den biten saknas, då märks det. Du har egna unika förmågor som ingen annan har. Precis som blomman här, som växer och söker sig uppåt, så ska även du göra. Tänk med värme på dig själv.
Du är framtiden för vår planet och vårt samhälle. Ta tillvara på den bilden och väx vidare
i Livet. Sök dig mot ljuset och sträck på dig, för du duger som du är. Livet gör sina egna varv, det är det som är så spännande. Tänk såhär: Hallå Livet, vad väntar om hörnet?”

Du som läser detta, hur brukar du agera när du upptäcker en medmänniska som är avvikande på något sätt? Berätta gärna!

Livskunskap – livskrishantering

Livskunskap – livskrishantering
Idag pratade jag livskrishantering (livskunskap) med elever i mellanstadiet.
Det var oerhört tyst och de lyssnade med spetsade öron. Därefter blev det frågestund och egna berättelser om känslor och upplevelser.

Först trodde de att det bara handlade om döda människor, men det finns skattat ca 50-talet olika kriser som vi kan uppleva i livet. Exempelvis separation, dödsfall, sjukdom (egen eller andras), olyckor, husdjur som avlider eller insjuknar, spelskulder, mobbning, trakasserier, fängelsestraff, ekonomiska bekymmer, otrohet, tillitsbrist, komplexa olyckor (företag, tåg, flyg…)… det var några av dem, .

Detta är ett ämne som skulle behöva finnas på skolschemat.

Det som skapar mycket elände och ledsamhet hos många är kontaktlösheten i samhället.
Idag är det för lätt att gömma sig bakom en skärm istället för att träffas på riktigt. Det ser ledsamt ut när jag ser par ute som sitter med en varsin mobil istället för att umgås. Ännu värre när EN sitter med mobilen och den andre ser ledsen eller ”trött” ut.

Vad anser du om kontaktlösheten, mobiler och om det ökade psykiska sjukdomstillståndet? Vi har det bra men ändå mår så många dåligt! Hur ser du på det?