Kategoriarkiv: Livet och Döden

Många mår dåligt idag

Vi har det bra i Sverige, materiellt sett , men där slutar det. Så många mår dåligt idag trots detta – och det är en varningsklocka anser jag.

Det som skrämmer är att vi går mot ett kontaktlöst samhälle. Vi ser inte varandra i ögonen längre! Är det inte mobilen alla glor i så undviker folk att se på varandra.

Ta t.ex. en hissfärd. Jag kan inte låta bli att börja prata om jag står med en annan person i hissen. Oftast möts jag av leenden och en konversation. Då märks det verkligen att andra saknar mötet och samtalet mellan två människor.

För ett tag sedan stod jag på tunnelbanan när det blev stopp i en tunnel. Då började folk att prata med varandra – pga oro naturligtvis – och det tog inte många minuter förrän samtalen surrade i vagnen. Det var både trivsamt mitt i allt, men samtidigt skrämmande. Vi talar med varandra först när något inträffar som gör oss osäkra! Så oerhört tragiskt det är!

Barn och ungdomar idag sitter oftast böjda över sina mobiler och spelar spel – ibland med den/de som sitter bredvid! Hur tragiskt är inte det! Tänk om de istället tittade varandra i ögonen och hade en dialog med varandra.

Ofta ser jag att föräldrar ger sina barn en mobil eller padda så de kan spela när de börjar gnälla. Men hallååååå… barn behöver känna sig uppmärksammade! Vad sker inte med det känslolivet efter fletalet år framför en skärm istället för att lyfta blicken och upptäcka!

Jag upptäckte en elev i skolan en dag som såg ledsen ut, och frågade hur hen mådde. Fick ett svar tillbaka som jag väntade mig – ”Bra”. ”Du”, sa jag, ”jag ser dig.” Blicken som mötte mig var en mix av sorg och tomhet. ”Du, sa jag igen, ”jag hör dig”. Hen såg nu förvånad ut och svarade ”Men jag har inte sagt nåt”. Jag log och svarade ”Jo, jag hör din inre själ, den skriker för den mår inte bra”. Eleven fick tårar i ögonen, men log! ”Hur känns det nu?” frågade jag. ”Bättre”, blev svaret. Sen gick hen. Det räckte för mig.

Nästa dag såg jag hen igen och sa ”Jag ser dig”. Hen kontrade med ”Du hör mig” och så log vi båda två. Det räckte. Jag vet att hen kommer till mig den dag det känns för jäkligt, för hen vet att jag vet.

Så… du… som läser detta… se dig omkring så kommer du att upptäcka att det behövs kontakt. Vi måste bryta denna skrämmande utveckling – kontaktlösheten och rädslan för att prata med en medmänniska. Börja direkt i morgon… jag fortsätter jag också. Långsamt men säkert kan vi få till ett friskare samhälle. Ett samhälle där så många mår så mycket bättre!

Döden gör sina egna val

Idag fick jag höra att en god vän helt plötsligt avlidit. Det känns fortfarande overkligt. Inte kan väl…? Näääää…. säg att det inte har hänt! Ibland är tystnaden ett svar i sig, eller hur?

Döden gör sina egna val… alltid. Vi vet aldrig när ljuset blåses ut. Vet du vad, det gäller att leva NU och inte vänta … för att… ska bara… måste först… Skippa allt sånt och gör det där du vill… och gör det NU.

Vi har bara ett liv och tänk på att morgondagen är den första dagen på resten av ditt liv. Gör något bra av den! LEV!

Kul att träffa alla elever igen

Idag var det riktigt kul att träffa alla elever igen efter ledigheten. Det var många som ville berätta vad då fått i julklapp och om de resor de gjort med familjen under Jul- och Nyårshelgerna.

När det var dags för pedagogisk lunch var det många som ville att jag skulle sitta vid deras bord. Alla ville berätta så mycket om allt som varit men de frågade även hur jag hade haft det.

Det känns verkligen betydelsefullt, både det jobb jag haft som klasslärare och det jag har numera som speciallärare med pedagogisk inriktning.

Jag är tacksam för varje dag jag får förmånen att lyssna på våra unga. De är vår framtid och det är viktigt att ge av min tid när det är möjligt.

Tänk på det ni också! Lyssna! Det är den finaste gåva vi kan ge våra unga.
Vi vuxna måste föregå med gott exempel och verkligen lyssna!

Nu är det dags att släcka flitens lampa (studier) och komma i säng.

Ha en riktigt fin dag i morgon, den första på resten av ditt liv. De´du!

Snart börjar skolorna igen

I morgon är det upprop för mig i en skola gällande distansutbildning i ämnet ”Specialpedagogik 1, 100 p”. Läser den på halvfart eftersom jag jobbar 60 % i en skola som speciallärare med pedagogisk inriktning.

På torsdag börjar eleverna sin vårtermin. Det ska bli kul att se dem igen efter drygt tre veckors ledighet. Tyvärr omkullkastades alla mina planeringar eftersom jag halkade, föll och slog i rygg och sida riktigt rejält. I dag är det endast lite hosta kvar, det värsta ligger bakom mig… phu!

Det ska bli roligt att träffa kollegorna igen och höra hur de haft det. Ledigheten var efterlängtad av alla. Det är väldigt slitsamt att vara lärare idag. Lärare ska vara rastvakter, lösa konflikter, kan knappt ta egen rast, har pedagogisk lunch med eleverna och det händer alltid något som gör att lärare får ta tag i problemen. Efter det är det bara att försöka hinna med att iordningsställa innan lektionen börjar igen. Dubbelt phu!

Jul- och Nyår 208 kommer jag att minnas i smärtans töcken. Akuten, morfin, citodon, smärtor, inte kunna sova, inte kunna ligga ner… ajajaj… det har varit hemskt! Och ovanpå alltsammans fick jag en förkylning med ihållande hosta! Inte skönt!

Såååå… allt detta kan – enligt mig – betyda att 2019 kommer att bli ett jädrans kul år! Hallååååå Livet! Vad väntar om hörnet? 🙂

I natt jag drömde…

I natt jag drömde… den melodin känner vi igen. I natt jag drömde… jag drömmer än. Drömmer om fred och frihet för alla, om empati och gränslös kärlek till allt nu levande. Drömmen om att alla värnar om miljön: rent vatten, ren luft att andas, ren mark att odla på, rent regn som faller…

Jag drömmer och önskar, önskar riktigt mycket, av hela mitt hjärta. 

Det är vi – du och jag – som måste börja. Det är vi – du och jag – som kan påverka. Det är vi alla som kan få igenom drömmen om ett bättre liv på vår planet. Det är omtanke om allt universiellt, om respekten för det, som kan få vår planet att leva vidare, Det är dags att utrota ondskan för gott.

I natt jag drömde… jag drömmer än… jag slutar aldrig hoppas.

GOTT NYTT ÅR!

En olycka kommer snabbt

Efter ett trevligt avslut i skolan den 21 december, samlades vi lärare och drack glögg tillsammans och önskade varandra en trevlig Jul innan hemgång!

Det bar sig inte bättre än att jag vurpade när jag nästan var hemma.
Det gick oerhört snabbt! En ynka isfläck och jag slog i höger sida av ryggen när jag landade. Dessvärre mot en hård iskocka. Aj aj aj!

Fick snabbt hjälp att komma upp av folk som var i närheten. Kände mig mest dum, men smärtan som först slog till var oerhört smärtsam. Det gick som i smärtvågor, pulserande. Kände inget efter några hemska sekunder, det blev väl bedövat. Väl inne fick jag våldsamma smärtor när jag böjde mig framåt. Jag fick blodtrycksfall, blev rädd och ringde min särbo och bad honom komma över. Den natten satt jag och sov i soffan.

Först den 25 december var jag tvungen att ta mig till närakuten kl. 10:00. Det blev en akutremiss till Sös och en morfinspruta mot smärtorna. Jag kunde knappt andas på grund av smärtor vid inandning. Röntgen, ultraljud, prover och citodon. På fastande mage! Slutade med att jag kräktes galla innan hemgång.

Jag kom ut från Sös kl. 20:15 på Juldagens kväll! Inget brutet, inga blödningar, men små sprickor vid revbenen och mjukdelsskador som smärtar kolossalt. Fick höra att våld mot bröstkorgen alltid ger tilltagande smärtor som avtar på 4-5:e dagen. Det förklarade den ökande smärtan som skrämde mig. Ett är säkert: okunskap föder rädsla!

Nu börjar återhämtningen och jag är glad att jag är ledig nu och slipper vara hemma från skolan och mitt viktiga jobb med eleverna.

Hur har din Jul varit, du läsare i cyberspace?

Du fina elev som är annorlunda

Annorlunda
Du fina elev som är annorlunda. Var stolt över dig själv! Du har andra talanger eller mer utvecklade än oss andra. Vem är annorlunda – egentligen? Att du har en diagnos som pekar på adhd, add, autism, asperger… eller en mix av dem… betyder inte att du inte räknas. Stryk orden ”inte” så ser du hur meningen lyder.

Värdefull
Du är värdefull! Smaka på de orden är du snäll… du är en värdefull del av Livets puzzel. Du har så mycket att delge oss andra. Du ser, hör, känner och upplever livet och den dagliga pulsen på ett sätt som vi övriga inte förnimmer längre. Det är fint, tycker jag. Och ännu finare de ögonblick du delger mig det under våra möten i skolan.

Tack
Tack för att just du kom in i mitt liv. Tack  fina elev, du som är annorlunda, för att du finns 🙂

Se och lyssna på barnen

Vår framtid är de barn och ungdomar som försöker växa och blomstra i vårt samhälle idag. De har det sannerligen inte lätt!

LYSSNA på dem så kommer du inse att de är mycket kloka och insiktsfulla.
SE dem för vad de är – en egen unik liten människa.

Jag anser att det är en oroväckande tid vi lever i och går fram emot. Det är inte många som ger sig tid att lyssna på någon annan idag, än mindre ger av sin tid till det. Det är inte många som ser en annan människa för vad den är –  en alldeles unik individ med dolda talanger av de mest skiftande slag.

Börja LYSSNA och börja SE alla dessa barn och ungdomar som inget hellre vill än att vi vuxna ska ge av vår tid till dem.

Jag hade två av mina sex barnbarn i helgen och det har varit helt underbart att lyssna på dem, rita och måla med dem, skratta med dem, höra dem berätta om sina upplevelser av sorg, se dem leva här och nu. En skattkista!

Börja redan i morgon med att SE och LYSSNA på en annan medmänniska! 🙂

Var rädd om dig fina medmänniska

Livet hårdnar mer och mer i vårt samhälle
Det inträffar tillfällen då jag undrar vad vi egentligen gör i dagens samhälle beträffande kommunikation. Jag har varit vikarierande klasslärare på olika skolor, även på timbasis; åk 3-9.
Det som ruskar om är saknaden och törsten efter att bli sedd och lyssnad på. Att det finns någon som har tid att lyssna, utan att kommentera eller värdera på något sätt. Ungdomar som vill att jag kommer tillbaka och pratar känslor med dem.
Elever i åk 3 som tackar mig för att jag har talat om och visat känslor, som säger att jag har förändrat deras dagar på skolan. att jag visat dem kärlek.
Vad håller vi på med – egentligen? Vi går mot ett samhälle där samtalet öga mot öga – och LYSSNANDET – håller på att försvinna! Det är verkligen alarmerande! Ett samhälle där känslomässig isolering brer ut sig är förödande! Våldet ökar ute på gatorna!
Hot och trakasserier via nätet (dator o mobil) ökar. Det är lätt att få ut sin frustration i det dolda. Vi måste stoppa upp detta vansinne!
Vad tycker du som läser detta? Egna erfarenheter?

Regnet smattrar mot rutan

Regnet smattrar mot rutan
Det är ett vackert ljud, det av regn. Lugnande, lätt sövande och välbehövligt för en stressad själ. Snart ska jag iväg till en skola och vara vikarie. Det ska bli spännande att möta nya elever, nya tankar och göra nya bekantskaper.

I fredags blev jag pensionär (65 bast i en hast) men ska fortsätta jobba i skolorna ett par dagar i veckan. Det som är skönt nu är att jag rår över min egen tid gällande arbete. Har jag inte lust en dag så har jag inte. Och så länge jag har lust att vara i skolorna, så länge jag behövs och så länge de vill ha mig så jobbar jag på. Det sköna är att det inte är ett måste och inte 8-17 fem dagar i veckan.

Regnet smattrar mot rutan och lugnar en stressad själ 🙂