Lättkränkta människor

Lättkränkta
Det fascinerar mig hur lättkränkta människor känner sig idag. Det är på tok för lätt att slänga ur sig att man blivit kränkt. I mitt tycke används det mer som ett vapen som en del tar till vid motgångar.

Skolan
Har själv upplevt en incident som vikarierande lärare i en grundskola. När jag sa till en kille i åk 6 att sluta sparka boll på den sida tjejerna hade i gympasalen, när jag var fritidsledare, fick jag höra ”Är du sexistisk?” Mitt svar tog död på all fortsatt konversation: ”Vad intressant att du upplever det så. Kan du utveckla det där?”

Dagligen
Varje dag läser jag, hör jag eller får jag berättat om människor som blivit eller känner sig kränkta av olika orsaker. Det värsta är att ordets grundbetydelse försvinner. Det verkar vara väldigt inne att känna sig kränkt nuförtiden.

Läsarfråga: Hur upplever/uppfattar du detta med kränkthet, kära läsare? 

1501total visits,1visits today

2 reaktioner på ”Lättkränkta människor

  1. Att känna sig kränkt är en alltför vanlig känsla. Det värsta är kanske att någon säger sig vara/känna sig kränkt
    Det värsta är nog att det är så accepterat. Stackars människor

  2. Jag har många funderingar kring det här med ”lättkränktheten” Det verkar som om det är ett sätt att höja sin status på något vis. Min teori är att lättkränkta personer ofta har extrema åsikter och personer med extrema åsikter är väldigt lättkränkta. Ju mer polariserat samhället blir ju lättkränkta verkar folk bli. Och framför allt så skapar lättkränkta personer en större polarisering då ingen törs säga något om de lättkränkta
    finns i närheten, utan man håller sig med de som tycker som en själv, för att slippa bli anklagad för att kränka andra. Dessutom så har man dragit lättkränktheten ytterligare ett snäpp värre då man kan vara ”sekundärkränkt” Dvs man ska känna sig kränkt även om man inte är det!? Man ska alltså ta åt sig av något som inte är riktat till en själv? När jag var liten fick jag lära mig att man inte skulle ta åt sig, vilket också funkade. Det blev en styrka då man insåg att det någon sa, för att kränka mig, berättade något mer om den personen, än om mig. Så varför ska man då gå omkring och ta åt sig om det kränkande budskapet inte ens är riktat åt en själv och man dessutom inte har något att vinna på det? …har folk inget ansvar för att skaffa sig ett liv!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.