Livskunskap – livskrishantering

Livskunskap – livskrishantering
Idag pratade jag livskrishantering (livskunskap) med elever i mellanstadiet.
Det var oerhört tyst och de lyssnade med spetsade öron. Därefter blev det frågestund och egna berättelser om känslor och upplevelser.

Först trodde de att det bara handlade om döda människor, men det finns skattat ca 50-talet olika kriser som vi kan uppleva i livet. Exempelvis separation, dödsfall, sjukdom (egen eller andras), olyckor, husdjur som avlider eller insjuknar, spelskulder, mobbning, trakasserier, fängelsestraff, ekonomiska bekymmer, otrohet, tillitsbrist, komplexa olyckor (företag, tåg, flyg…)… det var några av dem, .

Detta är ett ämne som skulle behöva finnas på skolschemat.

Det som skapar mycket elände och ledsamhet hos många är kontaktlösheten i samhället.
Idag är det för lätt att gömma sig bakom en skärm istället för att träffas på riktigt. Det ser ledsamt ut när jag ser par ute som sitter med en varsin mobil istället för att umgås. Ännu värre när EN sitter med mobilen och den andre ser ledsen eller ”trött” ut.

Vad anser du om kontaktlösheten, mobiler och om det ökade psykiska sjukdomstillståndet? Vi har det bra men ändå mår så många dåligt! Hur ser du på det?

1478total visits,5visits today

En reaktion på ”Livskunskap – livskrishantering

  1. Jag googlade på livskris för mitt liv är totalt katastrofalt kris och jag plågas ”trots kontakt med vuxenpsykiatrin (öppenvård, hämtar medicin 2 gr i veckan, har korta samtal)”. Vem säger att vi har det bra egentligen? Är det någon som ens ställer den frågan? Dem som mår bra, och har det bra, tar det förgivet att deras medmänniskor, vänner, sin egna familj har det bra. Man mår psykiskt dåligt INTE ENBART PGA KONTAKTLÖSHET! Kanske inte ens är ens den grundande orsaken! Jag är 33 år, och jag hamnade inom psykiatrin först 2003/2004, jag har inte blivit erbjuden behandling för min ätstörning, jag har har helt fel diagnos, jag är inte ens utredd, en läkare har bara kladdat dit diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning. Min första diagnos var anpassningsstörning & INGEN pratade någonsin med mig om någon personlighetsstörning. BORDERLINE ÄR EN FUL DIAGNOS OCH INNEBÄR = När en läkare ser att patienten har den diagnosen, har läkaren redan bestämt sig i förväg att patienten tex inte ska få hjälp utav psykakuten trots att jag sagt hur jag mår, riktigt illa skadetankar. Träffade en sån elak läkare en gång, hon var så ”spydig i attityden” och sa till mig ”nej du kommer inte göra dig illa, åk hem, där är dörren” så pekade hon. Jag grät, gick ut, gick in på toaletten, kollade mig i spegeln, letade igenom min plånbok, om jag hade nåt rakblad, och jag hade ett, jag skar av 2 artärer, en i varje arm. Personalen fattade sina misstankar snabbt att jag inte mådde bra. Jag hyperventilera, och fick andas i en påse pga den läkaren, då satte den läkaren tvångvård på mig. Jag skrek åt henne” nu sätter du bara tvångavård för att det ska se bra ut” DAGENS PSYKIATRI VÅRD!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *