Politikernas löften och käbbel

Det är ingen hejd på vad partier och politiker försöker bräda varandra med i dessa valtider. De käbblar och kastar dynga på varandra, som små tjuriga ungar i sandlådan, i stället för att tänka på LANDET och MEDBORGARNA.

Cornelis Vreeswijk – undrar vad han hade skrivit för texter i dagens samhälle? Han är saknad med sin samhällskritik, sarkasm och humor.

Lärare ska ha mer i lön, säger ett parti, ett annat anser att lärarassistenter ska till (1-årig utbildning).

Jag anser att det är skolmiljön som ska stå i fokus. Det är där det behöver fixas till en hel del.  Mindre skolor, mindre klasser, mer resurser till eleverna för studiestöd och läxhjälp, samtal i vardagen, lära ut eget ansvar och ha regler som alla känner sig trygga med (både skolpersonal och elever), lära ut att när man ställer till något får man ordna upp det efter sig.

Min vision är att ha livskunskap på schemat: eget ansvar, känslor, livskriser, vad som sker inom oss när vi mår dåligt, mobbing, trakasserier, empati… och mycket mer.
Vi får tidigt lära oss hur vi släcker bränder, gör hjärt- och lungräddning, ringer ambulans och polis… men ingenstans om hur vi agerar och reagerar och bemöts när vi förlorar någon eller något, mår psykiskt dåligt av olika orsaker eller hur social och känslomässig isolering är förödande! Dessutom mer av vilka lagar och regler som gäller i samhället i övrigt och att det blir en reaktion och straff av skilda slag när man bryter dessa.

In med livskunskap på schemat!  När jag pratar sådant med elever blir de vildaste elever lugna och lyssnar. Många vill berätta hur de mår och vill bli lyssnade på.
DÄR bör insatserna sättas in! Av certifierad personal, givetvis, för känslor är inget att leka med! DÅ kan lärarna få göra det de är bäst på och utbildade för – lära ut i lugn och ro!

Vad tycker du, kära läsare?

764total visits,8visits today

En reaktion på ”Politikernas löften och käbbel

  1. Ja du var skall jag börja? Cornelis, Bellman, Ferlin, och många, många fler hade haft så mycket att skriva om. Saknar jag dem verkligen i dessa tider. De politiker som vi har är ett antal naiva egoister. Oaktat vad jag röstar på, är det värdigt Sverige att ledande politiker mobbar inte bara politiska meningsmotståndare utan även en stor del av den svenska befolkningen? Jag har inte hört ett gemensamt samtal där de talar om hur vi på bästa sätt skall vända det kaos som råder till något bra. Ibland ställs frågan – vad är det viktigaste för dig? Svaren kan vara allt från fler ungdomsgårdar till naturligtvis, fler poliser. Den viktigaste frågan för Sverige och dess medborgare är frågan om invandring. Invandringsproblemen slår genom samhället på alla nivåer, det är problem. Ska vi hjälpa människor i nöd eller de som skapar kaos i vårt land? Kan man ”hjälpa” människor som man inte vet vilka de är eller vilka omstörtande tankar de kan ha? Ska vi ta hänsyn till våldsverkare som förstör livet för många av våra kvinnliga medborgare? Listan kan göras lång, mycket lång. Mitt svar är entydigt, hjälp och ordentligt stöd till de som verkligen behöver det. De som flyr från förföljelse och krig oaktat varifrån de kommer. Men ”hjälp” till lycksökare? Nej!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.