Saknar samtalet med respektfullt lyssnande

Jag saknar samtalet där den ena parten berättar sin åsikt och den andre lyssnar respektfullt, utan att avbryta eller pådyvla sin syn på det hela.

Jag saknar diskussionernas tid. Numera dikteras synpunkter och ve den som inte tycker likadant!

Jag saknar lyssnandets ädla konst. Inte alltid jag tänker på den själv, men försöker oftast.

Jag saknar lågmälda röster. Idag verkar det som alla drabbats av ”dagis”-sjukan, det vill säga pratar väldigt högt (snarare skriker), så det hörs en bra bit bort.

Jag saknar tystnaden mellan samtalen. Idag verkar det som folk blir nervösa om det råkar vara tyst en stund. Det är bra med eftertanke, det skapar i sin tur andra frågeställningar att ta upp till vidare diskussion.

Vad anser du, läsare, om detta i dagens samhälle?

 

1752total visits,5visits today

En reaktion på ”Saknar samtalet med respektfullt lyssnande

  1. De saknader du nämnt har vi gemensamt. Men att samtala och lyssna etc är numera en konst som många aldrig lärt sig. Det utarmar oss som människor och bygger mentala murar som är svåra att ta sig över. Kommer samtalet tillbaka, kommer vi att kunna diskutera och respektera varandras åsikter och tankar? Nej jag tror inte det! Vi gillar olika bara så länge vi tänker och tycker lika.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.