Etikettarkiv: barn

Se och lyssna på barnen

Vår framtid är de barn och ungdomar som försöker växa och blomstra i vårt samhälle idag. De har det sannerligen inte lätt!

LYSSNA på dem så kommer du inse att de är mycket kloka och insiktsfulla.
SE dem för vad de är – en egen unik liten människa.

Jag anser att det är en oroväckande tid vi lever i och går fram emot. Det är inte många som ger sig tid att lyssna på någon annan idag, än mindre ger av sin tid till det. Det är inte många som ser en annan människa för vad den är –  en alldeles unik individ med dolda talanger av de mest skiftande slag.

Börja LYSSNA och börja SE alla dessa barn och ungdomar som inget hellre vill än att vi vuxna ska ge av vår tid till dem.

Jag hade två av mina sex barnbarn i helgen och det har varit helt underbart att lyssna på dem, rita och måla med dem, skratta med dem, höra dem berätta om sina upplevelser av sorg, se dem leva här och nu. En skattkista!

Börja redan i morgon med att SE och LYSSNA på en annan medmänniska! 🙂

Oro i världen skapar oro i vardagen

Oro
Oro i världen skapar oro i vardagen. Jag märker i skolorna jag vikarierar i att barnen känner oro över allt som händer. Finns tillfälle låter jag dem prata av sig, vi diskuterar och jag ser till att knyta ihop allt på slutet så de kan känna sig lugna igen.

Pratar du med ditt barn hemma om vad som sker i världen?

Politik
Det sker nyval titt som tätt över världen och i en del fall blir det upplopp och våld i samband med det. Vi har, hittills, varit förskonade för sådant i Sverige.

Pratar du med ditt barn hemma om politiska val som sker i världen?

Barn gör inte som vi säger – barn gör som vi gör... tänk på vad du säger, hur du säger det och varför du säger det. Dina barn uppsnappar allt du gör, så tänk efter före!

Oro skapar mer oro… om vi inte lyfter fram den i ljuset. Då krymper oron = kunskap ger trygghet.
Fråga barnet / barnen om vad de funderar på. Håll sedan TYST och ägna dig endast åt att LYSSNA!
Svara enkelt, utan utsvävningar eller kryddad med dina egna åsikter.

Känslor och pantomim

Idag var det en pantomimteater på skolan där jag är vikarie.
Det var underbart att höra alla 6-9-åringars skratt men även deras finurliga frågor till aktörerna:

– Varför är ni så svettiga?
– Gör det inte ont att få plankan i huvudet?
– Jag tycker inte ni är roliga!
– Hur kan ni sitta i luften?
– Jag såg när ni kröp under duken!
– Hur kan det se ut som bollen är så tung?
– Varför gör ni sånt här?

Det var verkligen roligt att se teatern men ännu mer fascinerande att se och höra dessa små varelser 🙂

Så mycket känslor som väcktes till liv, som ventilerades och dunstade ut.

Barns underbara sätt att tolka saker

Ett av mina barnbarn, 6 år, sov hos mig nyligen. Jag bestämde mig för att skriva ut två barnsagor och läsa dem högt för henne. Sagt och gjort. Det blev lyckat.

När min dotter kom för att hämta henne sa hon ”Mamma, mormor har en maskin som gör sagor åt henne.” Så otroligt häftigt tänkt! Hennes tolkning av min skrivare var underbar 🙂

Barn tolkar på ett fantasifullt sätt. Ett sätt som är finurligt men ändå logiskt. Det är givande att lyssna på vad barn har att säga om saker och ting. Ge dig den tiden.

Det finns fantastiska tolkningar av saker de berättar. Jag upphör aldrig att förvånas över det, men däremot över att jag inte själv tänkt i deras banor. Otaliga gånger har deras tankar fött fram lösningar på problem jag haft. Det är det som är så häpnadsväckande… och intressant. Det viktigaste är ändå att de behöver bli lyssnade på – och respekterade för vad de säger.

Har du upplevt något likande?

Vart tog vanligt folkvett vägen?

Hör av skolbarn att de kan bli förbisedda i kassaköer. Även att folk bakom kan tränga sig före. Helt sanslöst! Kassörskorna brukar inte säga till de vuxna ens, säger barnen.
Vart tog vanligt folkvett vägen?

Märker själv att många inte håller upp dörrar för varandra längre. Även att de tränger sig före i bussköer. Jag brukar säga till, men det ignoreras helt.
Vart tog vanligt folkvett vägen?

Många som går i skolorna lyssnar inte på lärarna och visar ingen respekt mot vare sig dem eller sina klasskamrater. Orkar inte göra något, klagar över allting och springer omkring i tid och otid. Uppfostran bör grundläggas hemifrån anser jag och fler med mig.
Vart tog vanligt folkvett vägen?

Vad har du råkat ut för eller hört?

En lärarvikaries vardag

En lärarvikaries vardag är alltid olika. Det är inspirerande att aldrig veta hur dagen kommer att bli.  Frågor som ställs av mig själv:

  • Hur är klassen?
  • Hur kan vi mötas på bästa sätt?
  • När inga uppgifter finns från läraren, vad kan jag ha i beredskap?

    Jag brukar börja med att stå i dörren och hälsa alla med ett ”Välkommen!” Det är både uppskattat och väcker en känsla av att vara sedd och bekräftad. En del säger tack, andra räcker fram handen och hälsar och somliga går in utan synbar reaktion.

    Får ofta höra att jag är tuff som gillar hårdrock fast jag är 63 år gammal… hahaha.
    Många tjejer frågar om mitt röda hår är äkta eller färgat. år.
    Sensation när de får höra att jag är mormor till sex barnbarn mellan 6-18 år.

    Mötet med barn och ungdomar är så givande. Roligast är mellanstadiet, åk 4-6.
    De är så öppna samtidigt som de är grymt ärliga.

    Jag kommer från IT-världen – som konsult – och hamnar som vikarierande lärare efter mitt avhopp för 2,5 år sedan… och jag ångrar mig aldrig!
    Får så otroligt mycket tillbaka och känner stor tacksamhet och glädje varje dag.
    Visst… det ÄR jobbigt mellan varven och jag måste tillstå att dagens lärare är värda en guldmedalj för allt slit och allt jobb de uträttar.

Hur var det när du gick i skolan och vad anser du om dagens skola?

Dessa fina barn och ungdomar

Jag har äran att vikariera som lärare och har mött fantastiska barn och ungdomar.
Mötet med dessa människor – puzzelbitar i Livets stora puzzel – är både jobbigt, mysigt och givande. Jag får så otroligt mycket tillbaka och lär mig själv nytt varje gång.

Mötet mellan människor är mycket givande. Jag har pratat om sorger och livskriser med barn och ungdomar och det finns en enorm törst efter kunskap om detta därute och det har varit enormt uppskattat. Jag är certifierad handledare inom detta.

Lärarna ska ha en stor eloge! De jag mött och pratat med – mest lyssnat – har väckt min beundran. Att ni orkar varje dag, ni fantastiska själar. Om ni ändå kunde få ägna er mesta tid på att lära ut istället för alla möten, allt dokumenterande och annat som tar tid.
Ni är värda så mycket mera Dags att starta upp med assistenter / sekreterare till lärarna så de slipper all dokumentering.

Hur ser du på dagens uppväxande generation och skola?

Sprid leenden och omtanke omkring dig

Sprid leenden och omtanke omkring dig
… det kan aldrig bli fel! Det behövs mer medmänsklighet och äkta omtanke från oss alla till både våra närmaste men även till de som har det svårt i livet.
Tänk dig in i en annan medmänniskas situation innan du dömer. Det finns oftast en orsak – – men det är ingen ursäkt för ett ruttet beteende i övrigt!

Köpa en kasse mat och ge till en barnfamilj som inte får det ekonomiska att gå ihop… finns grupper på Facebook. Skänka ett presentkort i någon klädbutik till barn som har det svårt.

Egentligen finns det en hel del olika saker vi alla kan bidra med. Den största är att LYSSNA!
Det är så många som vill bli lyssnade på idag, men ingen verkar ha tid eller ork över till det.

Har du någon idé att komma med? Eller en historia att berätta om något du – eller någon annan – har bidragit med? Dela gärna med dig av den på sidan i så fall.

Sviken och hämndlysten

Sviken och hämndlysten
Så många jag lyssnat på genom åren… som berättat om egna upplevelser av att ha blivit sviken eller varit den som svikit. Genomgående är hämndlystnaden.

  1. X har varit otrogen – alltså gör Y likadant för att hämnas.
    Resultatet blir knappast bättre hemmavid. Varken X eller Y mår bättre.
  2. X har hittat en ny och vill skiljas/separera. Y känner hämndlystnaden.
    Resultatet blir oftast pajkastning. Y tål inte X och snackar skit om X till alla, även till barnen. Ingen av de inblandade mår bra.
Reptilhjärnan
Alla reagerar vi med chock, förnekelse, hat, hämnd… i nu icke nämnd ordning. En del ”fastnar” länge i någon fas av dessa och kommer inte vidare i livet. Reptilhjärnan slår till och allt vet försvinner.De som står utanför/bredvid
För de som står utanför eller bredvid dessa händelser och utfästelser… de har det oerhört jobbigt.
De ser barn som far illa, men som försöker hålla allt uppe.
De ser att föräldrar inte tar sitt ansvar.
De ser och hör att ingen egentligen mår bra.
De ser att när en partner kastar sig in  – huvudstupa – i ett nytt förhållande – utan att ha löst konflikterna i det gamla – snabbt halkar tillbaka.

Ett är säkert: den dagen vi slutar att ta på varandra och slutar att prata med varandra – då är det slut!