Etikettarkiv: Döden

Livskunskap – livskrishantering

Livskunskap – livskrishantering
Idag pratade jag livskrishantering (livskunskap) med elever i mellanstadiet.
Det var oerhört tyst och de lyssnade med spetsade öron. Därefter blev det frågestund och egna berättelser om känslor och upplevelser.

Först trodde de att det bara handlade om döda människor, men det finns skattat ca 50-talet olika kriser som vi kan uppleva i livet. Exempelvis separation, dödsfall, sjukdom (egen eller andras), olyckor, husdjur som avlider eller insjuknar, spelskulder, mobbning, trakasserier, fängelsestraff, ekonomiska bekymmer, otrohet, tillitsbrist, komplexa olyckor (företag, tåg, flyg…)… det var några av dem, .

Detta är ett ämne som skulle behöva finnas på skolschemat.

Det som skapar mycket elände och ledsamhet hos många är kontaktlösheten i samhället.
Idag är det för lätt att gömma sig bakom en skärm istället för att träffas på riktigt. Det ser ledsamt ut när jag ser par ute som sitter med en varsin mobil istället för att umgås. Ännu värre när EN sitter med mobilen och den andre ser ledsen eller ”trött” ut.

Vad anser du om kontaktlösheten, mobiler och om det ökade psykiska sjukdomstillståndet? Vi har det bra men ändå mår så många dåligt! Hur ser du på det?

Tack alla små elever som ville prata sorger ni upplevt

Idag pratade vi om olika sorters sorger
Jag blev inte förvånad över att så gott som hela klassen ville prata om olika händelser de upplevt eller lever i just nu.
Det blev allt från avlidna, skilsmässor och sjukdomar till bråk, mobbning och spöken.
Det var gråt, skratt, fnitter, allvar och många kramar.

Jag känner mig priviligerad som får detta förtroende av dem. Tänk dig själv att lämna ut dig helt inför en främmande människa! Starkt gjort, anser jag.

Sitter här vid min dator och skriver i nattens unga timme. Förundras, ler och njuter av mina minnen från denna stund.

Du lilla elev som såg spöken – du väckte känslor

Idag upplevde jag något fint i en skola
Vid lunchen hamnade jag bredvid en liten blek och tystlåten flicka, 9 år.  Helt plötsligt började hon berätta om två sorger, en förlorad farmor och en förlorad katt. Det var så många djupa tankar och funderingar som uppstod i vårt samtal.
Jag lyssnade, det märkte hon. Många funderingar dök upp igen, precis som under lunchen
en dag i förra veckan.

Hon kan se spöken, sa hon. Jag kallar dem andar eller själar, svarade jag. Det tyckte hon lät bättre, sa hon, och fortsatte berätta om olika upplevelser.
En del av hennes kamrater tyckte det var läskigt, andra att det inte kunde vara sant.
När jag sa att jag också upplevt saker blev de helt tysta först men sen ville alla veta.

Det blev en annorlunda lunch idag, som fortsatte under rasten efteråt. Så många snusförnuftiga tankar och känslor nådde mig under snålblåsten på skolgården.

Har du aldrig lyssnat – verkligen l-y-s-s-n-a-t  – på barn tidigare… gör det!
Tack du lilla elev, som delade med dig av dina känslor och upplevelser.
Du förgyllde min dag @->—-

Nu är jag tillbaka… läs om du undrar

Hej igen, du läsare därute i cyberspace
Jag är tillbaka igen. Det har varit ytterligare en begravning, den tredje sedan mars i år. Den tredje vännen som gått bort i cancer. Det föder tankar… och tiden liksom dunstar ett tag.
Skrev denna text:

Saknad

Du är som ballongen
som far iväg mot himlen
lättsam och fri
– vad ser du

Du är som lövet
i höstens vindkast
yster och färgglad
– vad känner du

Du var en bit
i Livets puzzel
som nu fattas
– jag saknar dig

… kan du höra mig…

Döden är en del av Livet sa Astrid Lindgren

Döden
Döden är en del av Livet, sa Astrid Lindgren

Astrid Lindgren sa att Döden är en del av Livet. Det stämmer, det kan ingen säga emot. Vi i Norden har en annan syn på detta med Döden än var många andra kulturer har.

Döden är skrämmande och det inte utan anledning.  Jag har förlorat tre vänner sedan februari i år, alla i cancer. En begravning i mars, en för två veckor sedan och en nästa fredag. Det känns… att inte få höra dessa röster längre. Må ni vila i frid!

Men… trots detta får vi inte glömma bort att LEVA! Lev nu… lev och njut av ditt liv.
Släpp alla krav och alla måsten. Vad betyder de om 10, 20, 50, 100 år?

Tredje vännen jag mist sedan februari i år. En begravning igår och ytterligare en om tre veckor.

Här är en dikt till mina vänner.

Saknad

Du är som ballongen
som far iväg mot himlen
lättsam och fri
– vad ser du

Du är som lövet
i höstens vindkast
yster och färgglad
– vad känner du

Du var en bit
i Livets puzzel
som nu fattas
– jag saknar dig

… kan du höra mig…

 

När Döden gör entré stannar Livet upp ett tag

Har inte skrivit på ett tag eftersom det inträffat dödsfall
På onsdag ska jag på en begravning. En musikproducent och vän, endast 57 år, som gått bort i cancer.
Idag fick jag reda på att en f.d. arbetskollega, 64 år, avlidit i cancer. Vi talades vid nyligen
i telefon. Det känns helt bisarrt. Får liksom inte in att han är död.
I februari var det en mycket god vän – och kusin – som avled i cancer, endast 57 år.

När Döden gör entré stannar Livet upp ett tag
Tårar blandas med tomhet och apati. Chock-bubblan är på plats ett tag, tur är väl det.
Det är andra gången som jag sitter på ett café och får dödsbud. Dessutom samma café båda gångerna.

Du som läser detta… lev NU… säg de där orden… NU… visa den där känslan… NU!
I morgon kan det vara försent.

Vila i frid, fina vänner, jag glömmer er aldrig – Jan-Erik, Hansi och Björn <3

Lev livet medan det pågår – inte sen

Lev livet medan det pågår – inte sen
Jag har förlorat två vänner i cancer, en i februari och en för två veckor sen. Ytterligare en vän ligger döende, en fjärde kämpar för att överleva mellan behandlingarna och en femte går just på cellgiftsbehandlingar.

Lev livet NU! Vänta inte till sen… sen när pensionen är, sen när ungarna växer upp, sen när karriären är klar… sen, sen, se…
Ingen vet när – eller hur – vi ska dö, men vi vet alla att vi ska det. Ingen kommer undan.

Lev ditt liv här och nu. Kärlek, skratt, glädje, natur, frisk luft och hälsan är värd sååååå ofantligt mycket mer än pengar.

Minns John Lennons ord: ”Livet är vad som pågår medan du har fullt upp med annat.”

 

Morgonstund när den är som bäst

Soluppgång
En ny dag … men inte för alla

En ny dag randas. Det är en stark soluppgång. Tänker på vänner som gått bort i år, på vänner som har cancer och på hur sårbara vi är egentligen.

Människor stressar omkring, ska ha egen tid, tränar, gör karriär… herregud… stopp! Stanna upp och känn efter, se dig omkring… aaaandas!

Vad är det som är viktigast?
Vad skulle du vilja bli ihågkommen för? Om du fick leva som trollsländan -endast en dag – hur skulle du leva då? Vad skulle du göra? Karriär? Träna för att bli ett vackert lik? Nä… tänkte väl det!

Vem/vilka skulle du vara med? Vad skulle du säga till den/dem? Du… börja lev så NU!
Kramas, lyssna på hur dagen har varit när ni äter middag tillsammans, skratta.

Var tacksam för varje stund du kan ha det så… det finns de som längtar efter att få uppleva det igen… fast det är försent.

Over and out… take care out there <3

Åren går så fort – stoppa tiden ett tag

Åren går så fort… tycker inte du det också?
Det är märkligt detta med tiden. Tiden är konstant och lika för oss alla. Jag undrar vad det beror på att uppleva känslan av att tiden flyger iväg. Hmmm…

Minns min mammas reaktion på tiden. Hennes sa alltid att tiden gick fortare när hon var äldre. Jag är förvisso mer aktiv än vad min älskade mamma var, men även jag upplever att tiden går fortare ju äldre jag blir (fyller 64 bast i september).

Ibland känner jag att jag vill hinna med så mycket innan jag ska dö. Flera runt mig har avlidit i sjukdomar och olyckor de senaste åren. De flesta har varit yngre och när det har hänt känner jag oftast att jag vill iväg, upptäcka nytt, flytta… vad som helst bara något nytt finns att upptäcka och utforska.

Jag skriver böcker, jag målar, jag jobbar som vikarierande lärare, jag hjälper andra med deras bokskrivande, coachar människor framåt, utforskar stoppklossar i människors liv så de kan finna en ny väg i livet (via bilder = bildtolkning) och jag hjälper även människor med deras livskriser av olika slag, via sorgbearbetning.

Jag gör så mycket, kan så mycket… ändå upplever jag att tiden sprintar iväg.

Hur upplever du tiden?

Upplevelser under en skoldag

Vad mycket kärlek jag har fått idag!  

Har vikarierat och haft fyra klasser i åk 5 i NO. Jag valde att diskutera och informera om känslor, livskriser och sorgbearbetning, som jag är certifierad i.
Klasserna hade mellan 22-26 elever.

En lärare var med i en av klasserna för en oerhört stökig pojke. Hon tyckte mitt ämne var helt suveränt. Hon sa efteråt att hon aldrig varit med om att klassen varit så uppmärksamma, pratat öppet om egna sorger och att stökiga killen satt som ett ljus och sträckte upp handen! Jättebra detta, sa hon, det behövs och du var verkligen bra.

Jag har fått kramar av både killar och tjejer. Röster som sagt ”du är den bästa vikarie vi haft”, ”kommer du tillbaka?”, ”kan du vara här alla lektioner?”, ”vad bra att vi får tala om sorg för det är det många som har här”, ”tack att du kom”.

Även frågor som ”vilken skostorlek har du?”, ”hur gammal är du?”,
”kan inte du vara här jämt?” ”vad fint att jag är en puzzelbit” 🙂

Mycket skratt och tårar, när känslor kom upp till ytan.
Underbara ungar! Får så mycket fint tillbaka. Det finns en törst därute i skolorna om att få ventilera känslor och sorg.
Kan inte ha ett bättre jobb! Barnen är vår framtid och de är viktiga små puzzelbitar i Livets puzzel.