Etikettarkiv: elever

Nu kommer jag att skriva oftare för…

… jag arbetar numera tre dagar i veckan sen jag blev pensionär. Dessutom har jag bytt från att vara klasslärare till att vara spec.lärare med pedagogisk inriktning.

Det känns verkligen bra att äntligen få tid med de elever som – av olika anledningar – ligger efter i skolarbetet. Eleverna själva är jätteglada, deras föräldrar och jag likaså 🙂

Att arbeta tre dagar i veckan känns härligt. De övriga dagarna kan jag äntligen få tid och ork över för min konst och mitt skrivande. Har redan varit på ett bibliotek och läst och berättat om min senaste bok. Jag fick även en del böcker sålda under kvällen och det var riktigt kul!

Vad har du för intresse och hobby? Berätta gärna för oss andra.

Skolan förr och nu

Minns detta när jag gick i skolan – mot dagens skola

Läraren bestämde – eleverna/föräldrarna bestämmer
Bråk stävjades snabbt – bråk eskalerar snabbt
Läraren lärde ut – läraren lär ut, kopierar, är rastvakt
Läraren gav kvarsittning – läraren får inte ge kvarsittning
Läxor flera dagar i veckan – läxor ska göras i skolan pga fritidssysslorna
Lärarna lunchade tillsammans – lärarna har pedagogisk lunch med eleverna
Lärarna träffades på raster och delade problem – lärarna hinner aldrig träffa kollegorna
Eleverna pratade och umgicks på rasterna – eleverna har bara ögon och öron för mobilen
Ordning och uppförande på betyget – ingen reprimand får givas på betyget
Frånvarotimmar på betyget – får inte uppges idag

Detta är bara ett litet axplock. Minns när min pappa berättade om hur tufft det var när han gick i skolan. DET skulle dagens bortskämda elever få känna på!

Vart är vi på väg — egentligen?

Jag är tillbaka och snart är det val

Har varit ur slag ett tag och sen ett nytt skoluppdrag som tagit min tid, men nu är jag tillbaka. Bättre sent än aldrig 🙂

Snart är det valdags igen. Själv har jag förtidsröstat och det känns bra att alternativet finns. Oftast är det som mest att göra under helgerna och då är det skönt att kunna rösta en vardagskväll.

Eleverna gör valaffischer i skolan, men inte med dagens partinamn utan med egna skapade och med kraftfulla budskap. Barn på 9 år kan argumentera en hel del!

Mörkret börjar falla tidigare och hösten är på ingång. Det var inte länge sedan värmen var olidlig. Det känns nästan konstigt med svalare temperatur nu. Eldsvådor och skogsbränder känns avlägsna.

Men… vi ser framtiden an med tillförsikt… annars känns det bara hopplöst.

Nu ska jag i säng. En ny dag med elever och föräldrasamtal väntar i morgon.
Ha det gott därute i cyberspace! 🙂

Snart börjar skolorna igen – hur mår många elever innan?

Snart börjar skolorna igen
För snart, tycker säkert en del barn och tonåringar. Det finns ett mörkertal av de som blir mobbade och trakasserade på olika sätt. Inte alla elever berättar för någon om vad de utsätts för.

Psykiska besvär har ökat
Det är en varningsklocka som våra politiker måste ta tag i, innan det går för långt! Ingen elev ska ens kunna börja fundera på självmord – eller ännu värre – försöka begå självmord.

Samtalet i vardagen är oerhört viktigt
Vid flertalet tillfällen, i egenskap av vikarie, har jag upplevt en håglöshet eller ilska hos elever som mår dåligt. Inte alltid tar de chansen att ha det där vardagliga samtalet med mig, men majoriteten gör det faktiskt. Det kan räcka att de får pysa ut frustration ett tag, men det fylls snart på igen om inte vi vuxna tar tag i det direkt.
Givetvis försöks det på skolorna, det är tyvärr oftast ont om både tid och resurser.

Fler vuxna behövs 
Elever behöver fler vuxna som kan ta sig den tiden, utöver vad ordinarie personal mäktar med. Det kan göra att de elever som väntar på samtalstid – eller som inte ens kommit så långt – kan få ge utlopp för sina tankar och känslor innan de gör sig själva, eller andra, illa.

Du läsare i cyberspace: vad anser du i denna frågeställning?

Tankar under sommarlovet

Tänker på hur skönt det är att få koppla av under sommarlovet, få njuta av att inte planera dagarna, bara finnas till i nuet.

Jag känner en oerhörd stolthet över mitt jobb som vikarierande lärare, oftast på olika skolor men senast en termin på samma ställe. Får så otroligt mycket tillbaka i mina möten med elever och annan personal. Lär mig hela tiden nya sätt att tackla problem. Det är ett ständigt ad hoc, det gäller att hela tiden ha ett äss i bakfickan, att alltid ha en plan B, helst även en plan C har jag märkt.

Det största som finns att uppleva är att få andra att växa, både som människor och som elever. Få förmånen att uppleva tilliten från elever som aldrig visat det eller pratat känslor. Skolavslutningen var en dag med både skratt och tårar, kramar och önskningar om att jag ska komma tillbaka. Lovade att dels komma som vikarie när det behövdes men att även hälsa på ändå, vilket uppskattades enormt.

Har så många vackra minnen i form av handskrivna brev, handskrivna texter på muggar och vackra teckningar, egengjorda konstverk i form av virkningar, små askar och lerfigurer.

Det har varit oerhört tufft mellan varven. 87 elever i fyra klasser, många från olika delar av världen, som testade mig hårt innan de insåg att IB stannar kvar, att jag faktiskt bryr mig om dem som människor.

Tacksam över att få uppleva detta i denna tuffa tid vi lever i nu. Tacksam över att kunna få vara den som lyssnar när någon berättar hur det är utanför skolan, hur tufft en del har det hemma eller fått uppleva krigets fasor. Tacksam över att ha fått äran att känna deras förtroende och att få hålla om när det är både ilsket och ledsamt men även bara för att det känns bra att kramas just då 🙂

Vilan under sommarlovet behövs, tro mig… men jag ser fram emot höstterminen igen. Går i pension den 21 september men fortsätter jobba ett par dagar i veckan för vuxna behövs i dagens skolor. Lärare behöver avlastas genom att jag även kan ägna mig åt de svåra samtalen, ge studiestöd och berätta om viktiga värderingar.

Större eller mindre skolor

Det pratas ideligen (främst politiskt sett) om skolornas storlek. Elevantal från dagens 900+ till framtidens 2000 + i EN skola (så kallad storskola). Vilket vansinne!

Det skapar anonymitet, vilket är förödande! Elever av idag söker uppmärksamhet på alla möjliga sätt: ”Se mig, hör mig!” Det är något som INTE främjas av större skolor med flera elever, stora klasser, trånga klassrum.

Det är dags att tänka om! Gå tillbaka till mindre skolenheter, färre elever i klassrummen, bättre ventilationssystem, möjligheten att samtala eller plugga i tysta rum.
Framförallt är det bra för den egna personligheten, d.v.s.  eleven syns, eleven hörs, de får snabbare bekräftelse när det finns utrymme för att kunna ägna sig åt det väsentliga… det vill säga studier i en lugn miljö.

Vad anser du som läser detta?

Vart är vi på väg när det gäller skolan?

Vart är vi på väg ?
Elever har dåligt med material i en del skolor.
Bryts en linjal sönder fins ingen ny att få.
Pennor saknas, sudd likaså.
Det finns inte läromedel till alla, så det får kopieras.
Gamla böcker nyttjas med klotter och utrivna sidor.
Platsbrist gör att elever och personal får trängas på små ytor.
Klasser är oftast för stora, för trånga och med resursbrist.
Trängsel skapar stress och frustration.
Labbsalar saknas så labb utförs i klassrummen.
Salar saknas för kreativa ämnen. Dessa lektioner hålls i klassrummen men det finns endast vatten att tillgå på toaletterna. Blir ett himla springande för att hålla rent efteråt.

Vart är vi på väg ?
Staten bör överta ansvaret igen. Det är inte rättvist att kommunerna ska stå för kalaset.
ALLA elever bör ha samma förmåner vad gäller material och utrustning.
Personal bör ha vettiga rum att arbeta i. Var håller skyddsombuden hus?
Arbetsmiljön för flertalet lärare är under all kritik.

Lärare är en grupp som jobbat länge i det tysta, som älskar sitt yrke och sina elever.
Lärare bör få ägna sig åt det som de är bäst på – att lära ut! Inte att behöva sitta med oändlig dokumentation! Den tiden bör läggas på eleverna och lärandet istället.

Anställ lärarassistenter som kan avlasta lärarna med dokumenterandet. Som när läkarna en gång i tiden hade läkarsekreterare. Ibland var det bättre förr!

Rätt stöd i rätt tid på rätt plats för elever

Det finns så många elever som skulle behöva var i en lärmiljö som gynnar dem och inte våra politiker! Elever som har olika diagnoser och som bör få rätt stöd i rätt tid på rätt plats!

Det är inte utvecklande för vare sig dem eller andra elever att de inte får den studiero och teknik som de bör ha för att kunde förbättra sina kunskaper.

Mycket oro skulle kunna stävjas i klassrummen. Inte konstigt det blir stökigt och högljutt när elever som vill lära sig inte kan få den rätta hjälpen för det.

Heders till alla lärare, stödjare och resurser som försöker, men de flesta har inte den rätta utbildningen för just detta.  De vill så otroligt mycket och menar så väl, men det blir varken tid eller ork över när övriga elever ska ha sitt.

Jag ser och hör detta dagligen, som vikarierande lärare, och det är ett under att inte hela skolväsendet bryts sönder snabbare än vad som sker nu. Det är tack vare alla tappra som försöker lyfta det sjunkande skeppet.

Politiker! Ta ert ansvar!

Ett axplock av elevers uttalanden om skolan – i olika skolor

Förtroende
Jag känner en stor tacksamhet över det förtroende många elever delger mig. Det är samtal i korridorer, under raster, före/efter lektioner. Här är ett axplock från åk 4-7 i olika skolor.

”Jag vill byta skola för det är så mycket bråk i klassrummen jämt”
”Varför gör inte någon nåt för att skolan ska bli bättre?”
”Jag trivs i min nya skola, den är bättre än den förra”
”Jag brukar få sitta i trappan och läsa för i klassrummet går det inte för det är aldrig tyst”
”Jag har alltid ont i magen när jag ska till skolan”
”Så fort vi går till gympan på morgonen har alla sina mobiler. Det är rätt trist när jag vill prata ”
”Vi har jättebra lärare”
”Du är en annorlunda vuxen IB. Du lyssnar och är så lugn”
”Nån slängde ner min kompis gympasko i toaletten”
”Vi har alltid en massa olika vikarier och det är jobbigt”
”Undrar hur Trump och Putin skulle göra med skolan”
”Bränn skolan!”
”Vi vill ha egna böcker istället för att dela på trasiga eller få en massa lösa papper”
”Ingen som bestämmer i Sverige verkar ha gått i skolan”
”Vuxna skulle aldrig acceptera att ha det såhär på sina jobb”
”Jag vill ha ett skåp för mina böcker”
”Jag har nära till skolan och det är bra”
”Vi gillar mest gympa och musik”

Det är en mix av röster från unga tjejer och killar. En del har jag fått äran att lyssna mer till på djupet.  Många gånger tror jag – eller vill tro – att allt bottnar i det som berör oss alla i samhället – KONTAKTLÖSHETEN.

Vad gör vi med våra unga – egentligen!  Vad gör vi med vår framtid! Hur kan vi förändra detta – innan det är försent? Det kan bli både bättre och sämre. Dessutom skiljer det sig från skola till skola, precis som arbetsplatser för vuxna. Det beror på så mycket olika saker. MEN… grundproblemet måste kunna fixas till: oron, våldet, språkbruket, rastlösheten och aggressiviteten.  Vi måste sluta släcka bränder, vi måste ta tag i orsaken till problemen!

Vad har du för åsikter om detta?

Dessa fantastiska människor i våra skolor

Som vikarierande lärare är jag normalt ute på olika skolor. Något som jag ser och hör är dessa fantastiska människor i våra skolor som arbetar i det tysta, förutom lärarna. Dessa är elevassistenter, av olika slag, folk på expeditioner och vaktmästerier.

De är GULD värda! Ni skulle bara veta vilka fina, tålmodiga och medmänskliga händelser jag varit åskådare och åhörare till. Alltid fin service, alltid glada, alltid ha en tid över mitt i stress och rush. Ett stort fång blomster till er alla!

De har det inte alltid lätt, dessa elevassistenter och resurser av olika slag. De utför humanitära och kärleksfulla åtaganden vareviga dag. Det är ett oerhört tufft jobb, som skulle behöva lyftas upp. Tack för att ni finns med hjärta och skratt, varma kramar och för att ni orkar! Ingen skola kan klara sig utan er!

Osynliga vardagshjältar finns överallt omkring oss. Lyft blicken, lyssna extra och känn med hjärta och själ… så kommer du att upptäcka dem. Utan dem skulle din dag inte bli lika enkel.  Vi behöver alla en kram nu och då och uppskattning för det vi gör.

Vad/vilka ser och hör du som är osynliga vardagshjältar? Berätta gärna för oss andra 🙂