Etikettarkiv: elever

Snart börjar skolorna igen – hur mår många elever innan?

Snart börjar skolorna igen
För snart, tycker säkert en del barn och tonåringar. Det finns ett mörkertal av de som blir mobbade och trakasserade på olika sätt. Inte alla elever berättar för någon om vad de utsätts för.

Psykiska besvär har ökat
Det är en varningsklocka som våra politiker måste ta tag i, innan det går för långt! Ingen elev ska ens kunna börja fundera på självmord – eller ännu värre – försöka begå självmord.

Samtalet i vardagen är oerhört viktigt
Vid flertalet tillfällen, i egenskap av vikarie, har jag upplevt en håglöshet eller ilska hos elever som mår dåligt. Inte alltid tar de chansen att ha det där vardagliga samtalet med mig, men majoriteten gör det faktiskt. Det kan räcka att de får pysa ut frustration ett tag, men det fylls snart på igen om inte vi vuxna tar tag i det direkt.
Givetvis försöks det på skolorna, det är tyvärr oftast ont om både tid och resurser.

Fler vuxna behövs 
Elever behöver fler vuxna som kan ta sig den tiden, utöver vad ordinarie personal mäktar med. Det kan göra att de elever som väntar på samtalstid – eller som inte ens kommit så långt – kan få ge utlopp för sina tankar och känslor innan de gör sig själva, eller andra, illa.

Du läsare i cyberspace: vad anser du i denna frågeställning?

Tankar under sommarlovet

Tänker på hur skönt det är att få koppla av under sommarlovet, få njuta av att inte planera dagarna, bara finnas till i nuet.

Jag känner en oerhörd stolthet över mitt jobb som vikarierande lärare, oftast på olika skolor men senast en termin på samma ställe. Får så otroligt mycket tillbaka i mina möten med elever och annan personal. Lär mig hela tiden nya sätt att tackla problem. Det är ett ständigt ad hoc, det gäller att hela tiden ha ett äss i bakfickan, att alltid ha en plan B, helst även en plan C har jag märkt.

Det största som finns att uppleva är att få andra att växa, både som människor och som elever. Få förmånen att uppleva tilliten från elever som aldrig visat det eller pratat känslor. Skolavslutningen var en dag med både skratt och tårar, kramar och önskningar om att jag ska komma tillbaka. Lovade att dels komma som vikarie när det behövdes men att även hälsa på ändå, vilket uppskattades enormt.

Har så många vackra minnen i form av handskrivna brev, handskrivna texter på muggar och vackra teckningar, egengjorda konstverk i form av virkningar, små askar och lerfigurer.

Det har varit oerhört tufft mellan varven. 87 elever i fyra klasser, många från olika delar av världen, som testade mig hårt innan de insåg att IB stannar kvar, att jag faktiskt bryr mig om dem som människor.

Tacksam över att få uppleva detta i denna tuffa tid vi lever i nu. Tacksam över att kunna få vara den som lyssnar när någon berättar hur det är utanför skolan, hur tufft en del har det hemma eller fått uppleva krigets fasor. Tacksam över att ha fått äran att känna deras förtroende och att få hålla om när det är både ilsket och ledsamt men även bara för att det känns bra att kramas just då 🙂

Vilan under sommarlovet behövs, tro mig… men jag ser fram emot höstterminen igen. Går i pension den 21 september men fortsätter jobba ett par dagar i veckan för vuxna behövs i dagens skolor. Lärare behöver avlastas genom att jag även kan ägna mig åt de svåra samtalen, ge studiestöd och berätta om viktiga värderingar.

Större eller mindre skolor

Det pratas ideligen (främst politiskt sett) om skolornas storlek. Elevantal från dagens 900+ till framtidens 2000 + i EN skola (så kallad storskola). Vilket vansinne!

Det skapar anonymitet, vilket är förödande! Elever av idag söker uppmärksamhet på alla möjliga sätt: ”Se mig, hör mig!” Det är något som INTE främjas av större skolor med flera elever, stora klasser, trånga klassrum.

Det är dags att tänka om! Gå tillbaka till mindre skolenheter, färre elever i klassrummen, bättre ventilationssystem, möjligheten att samtala eller plugga i tysta rum.
Framförallt är det bra för den egna personligheten, d.v.s.  eleven syns, eleven hörs, de får snabbare bekräftelse när det finns utrymme för att kunna ägna sig åt det väsentliga… det vill säga studier i en lugn miljö.

Vad anser du som läser detta?

Vart är vi på väg när det gäller skolan?

Vart är vi på väg ?
Elever har dåligt med material i en del skolor.
Bryts en linjal sönder fins ingen ny att få.
Pennor saknas, sudd likaså.
Det finns inte läromedel till alla, så det får kopieras.
Gamla böcker nyttjas med klotter och utrivna sidor.
Platsbrist gör att elever och personal får trängas på små ytor.
Klasser är oftast för stora, för trånga och med resursbrist.
Trängsel skapar stress och frustration.
Labbsalar saknas så labb utförs i klassrummen.
Salar saknas för kreativa ämnen. Dessa lektioner hålls i klassrummen men det finns endast vatten att tillgå på toaletterna. Blir ett himla springande för att hålla rent efteråt.

Vart är vi på väg ?
Staten bör överta ansvaret igen. Det är inte rättvist att kommunerna ska stå för kalaset.
ALLA elever bör ha samma förmåner vad gäller material och utrustning.
Personal bör ha vettiga rum att arbeta i. Var håller skyddsombuden hus?
Arbetsmiljön för flertalet lärare är under all kritik.

Lärare är en grupp som jobbat länge i det tysta, som älskar sitt yrke och sina elever.
Lärare bör få ägna sig åt det som de är bäst på – att lära ut! Inte att behöva sitta med oändlig dokumentation! Den tiden bör läggas på eleverna och lärandet istället.

Anställ lärarassistenter som kan avlasta lärarna med dokumenterandet. Som när läkarna en gång i tiden hade läkarsekreterare. Ibland var det bättre förr!

Rätt stöd i rätt tid på rätt plats för elever

Det finns så många elever som skulle behöva var i en lärmiljö som gynnar dem och inte våra politiker! Elever som har olika diagnoser och som bör få rätt stöd i rätt tid på rätt plats!

Det är inte utvecklande för vare sig dem eller andra elever att de inte får den studiero och teknik som de bör ha för att kunde förbättra sina kunskaper.

Mycket oro skulle kunna stävjas i klassrummen. Inte konstigt det blir stökigt och högljutt när elever som vill lära sig inte kan få den rätta hjälpen för det.

Heders till alla lärare, stödjare och resurser som försöker, men de flesta har inte den rätta utbildningen för just detta.  De vill så otroligt mycket och menar så väl, men det blir varken tid eller ork över när övriga elever ska ha sitt.

Jag ser och hör detta dagligen, som vikarierande lärare, och det är ett under att inte hela skolväsendet bryts sönder snabbare än vad som sker nu. Det är tack vare alla tappra som försöker lyfta det sjunkande skeppet.

Politiker! Ta ert ansvar!

Ett axplock av elevers uttalanden om skolan – i olika skolor

Förtroende
Jag känner en stor tacksamhet över det förtroende många elever delger mig. Det är samtal i korridorer, under raster, före/efter lektioner. Här är ett axplock från åk 4-7 i olika skolor.

”Jag vill byta skola för det är så mycket bråk i klassrummen jämt”
”Varför gör inte någon nåt för att skolan ska bli bättre?”
”Jag trivs i min nya skola, den är bättre än den förra”
”Jag brukar få sitta i trappan och läsa för i klassrummet går det inte för det är aldrig tyst”
”Jag har alltid ont i magen när jag ska till skolan”
”Så fort vi går till gympan på morgonen har alla sina mobiler. Det är rätt trist när jag vill prata ”
”Vi har jättebra lärare”
”Du är en annorlunda vuxen IB. Du lyssnar och är så lugn”
”Nån slängde ner min kompis gympasko i toaletten”
”Vi har alltid en massa olika vikarier och det är jobbigt”
”Undrar hur Trump och Putin skulle göra med skolan”
”Bränn skolan!”
”Vi vill ha egna böcker istället för att dela på trasiga eller få en massa lösa papper”
”Ingen som bestämmer i Sverige verkar ha gått i skolan”
”Vuxna skulle aldrig acceptera att ha det såhär på sina jobb”
”Jag vill ha ett skåp för mina böcker”
”Jag har nära till skolan och det är bra”
”Vi gillar mest gympa och musik”

Det är en mix av röster från unga tjejer och killar. En del har jag fått äran att lyssna mer till på djupet.  Många gånger tror jag – eller vill tro – att allt bottnar i det som berör oss alla i samhället – KONTAKTLÖSHETEN.

Vad gör vi med våra unga – egentligen!  Vad gör vi med vår framtid! Hur kan vi förändra detta – innan det är försent? Det kan bli både bättre och sämre. Dessutom skiljer det sig från skola till skola, precis som arbetsplatser för vuxna. Det beror på så mycket olika saker. MEN… grundproblemet måste kunna fixas till: oron, våldet, språkbruket, rastlösheten och aggressiviteten.  Vi måste sluta släcka bränder, vi måste ta tag i orsaken till problemen!

Vad har du för åsikter om detta?

Dessa fantastiska människor i våra skolor

Som vikarierande lärare är jag normalt ute på olika skolor. Något som jag ser och hör är dessa fantastiska människor i våra skolor som arbetar i det tysta, förutom lärarna. Dessa är elevassistenter, av olika slag, folk på expeditioner och vaktmästerier.

De är GULD värda! Ni skulle bara veta vilka fina, tålmodiga och medmänskliga händelser jag varit åskådare och åhörare till. Alltid fin service, alltid glada, alltid ha en tid över mitt i stress och rush. Ett stort fång blomster till er alla!

De har det inte alltid lätt, dessa elevassistenter och resurser av olika slag. De utför humanitära och kärleksfulla åtaganden vareviga dag. Det är ett oerhört tufft jobb, som skulle behöva lyftas upp. Tack för att ni finns med hjärta och skratt, varma kramar och för att ni orkar! Ingen skola kan klara sig utan er!

Osynliga vardagshjältar finns överallt omkring oss. Lyft blicken, lyssna extra och känn med hjärta och själ… så kommer du att upptäcka dem. Utan dem skulle din dag inte bli lika enkel.  Vi behöver alla en kram nu och då och uppskattning för det vi gör.

Vad/vilka ser och hör du som är osynliga vardagshjältar? Berätta gärna för oss andra 🙂

Elever med olika funktionshinder

Mina möten med elever i skolorna som har olika funktionshinder
De ger så mycket tillbaka känner jag. Många har en syn på tillvaron som de flesta av oss har tappat bort. Det är alltid spännande att möta dessa fina framtidens barn.
De påverkar mig och får mig att tänka efter. Då dök denna dikt upp som jag skrev en kväll:

Att vara annorlunda

Dina tankar och uttryck
så självklara
ändå glömda
av oss andra

Din klokhet och empati
så otroligt viktiga
ändå de försummas
av oss andra

Du ser bortom dimman
som belägrar våra sinnen
du hör själens rop
vi andra slutat lyssna på

Du känner livets sanna puls
som många av oss söker
du uppskattar din morgon
vi andra suckar åt

Du föddes med autism
är inte som oss andra
men att vara annorlunda
är att vara unik

– så varför vara som alla andra

När det oväntade händer på en skola

Oväntat 1
När jag kom till en skola jag inte varit i på närmare 10 månader hände nåt fantastiskt!

Jag går över skolgården och en hop barn springer fram och ropar ”IB!”, ”Ska du vara vikarie hos oss?” Jag sa att jag skulle till åk 6. Då frågade en liten lirare – detta var åk 4 – ”vad heter du nu igen, IB?” När jag sa mitt namn sa han till sina vänner att de skulle tala om i skolan att de ville ha mig som vikarie.
Sen kastade sig tre av dem runt min hals och ville kramas! Det kändes verkligen i hjärtat!

Oväntat 2
Jag hälsar på lärare i lärarrummet och hämtar schema och klasslistor. Det skulle alltså bli två åk 6 denna dag och sista lektionen var det Elevens Val. Kul!

När jag ställer mig i dörren till klassrummet hör jag ett vrål: ”IB! Hallå alla, IB är tillbaka!”
Därefter är det idel leenden och en del kramar. Jag trodde de hade glömt mig! Vad glad jag blev! Vilket enormt välkomnande!  🙂

Sorgbearbetning
Under rasten kom en annan åk 6 fram, som jag inte skulle ha, och bad mig komma nästa dag till dem. Oj, vad det värmde! ”Vi glömmer aldrig dig”, sa en tjej, ”du fick oss att gråta, tack”.
Just den klassen hade jag samtal och diskussioner med rörande sorgbearbetning.  De berättade om vilka livskriser och sorger de själva hade upplevt och då brast fördämningarna hos en del. Den dagen glömmer nog ingen av oss!

En sak är säker: jag gillar att vara ute i skolorna och träffa dessa underbara elever! 🙂

En dag som vikarie i skolan

En vikariedag
Var på ett högstadium söder om Stockholm igår. Fick igång en diskussion om vad ungdomarna i åk 9 anser om varför det är så många som mår dåligt idag, fast vi har det bra i övrigt. Det var tyst ett tag, sen kom spridda kommentarer innan det lossnade.

Många ansåg att det berodde på sociala medier. Jag frågade då hur de tyckte att det problemet kunde tacklas. Då blev det tyst och några undrade vad jag menade. Enkelt, svarade jag, gå till dig själv eller om det är ett syskon eller bästa kompisen som råkar ut för något illvilligt på sociala medier. Hur skulle ni du agera tror du? Vad tror du att du skulle vilja åstadkomma för att få slut på nättrollen?

Diskussionerna började lossna, om än något trögt. Det är inte lätt när en vikarie kommer in och ställer sådana här frågor. Vem är jag – egentligen? Tillit byggs inte upp under en eller ett par lektioner. Det är det som kan kännas frustrerande emellanåt, men jag ger inte upp.

Något som är viktigt – och som jag tar upp vid passande tillfälle – är LIVSKUNSKAP.  Kommunikation, att bli hörd och bekräftad, vad som inträffar när vi drabbas av sorger av alla de slag, vart tog humor och skratt vägen, empati, lyssnandets ädla konst.
Det brukar väcka många och det finns ett törstande behov därute av att få berätta.

Det är där jag vill kliva in. Coachning, svåra samtal, måla av sig känslor, lyssna, lyssna, lyssna.