Etikettarkiv: Livet

Ibland gör Döden sig påmind mitt i livet

Ibland vaknar vi upp ur våran vardagsrutin-dvala. Det är synd att vi inte tänker till mera innan. Innan vad? Innan Döden gör sig påmind i våra liv.

Någon nära oss blir antingen svårt sjuk, får en dödsdom eller dör rent av. Först när detta händer backar vi från vardagens rutiner och börjar fundera.

Känner du igen dig?

Funderingar som ”varför fortsätter livet fast han/hon är död?”, ”hur ska jag klara mig utan honom/henne?”, ”varför just vi?”, ”vad ska jag göra nu?”……..

Livet liksom stannar upp ett tag. Det är enbart en bubbla runt oss, förvirringen är total.

Den som är svårt sjuk/ döende önskar besök, orkar inte med besök, funderar på sitt håll. Tankar som ”varför just jag?”, ”jag vill leva!”, ”varför hör ingen av sig?”

Låt inte rädslan styra! Hör av er, hjälp till med något, bara finns där och lyssna.
För… vem är det som har det jävligast egentligen?

Jag har hört av mig till svårt sjuka/ döende. Har suttit vid en väns sida när dödskampen utkämpades. Det var fruktansvärt att uppleva, men… vem hade det värst av oss? Exakt! Inte var det jag… inte just då. Just då uppskattade jag Livet mer än någonsin.

Ibland vaknar vi upp ur våran vardagsrutin-dvala. Det är synd att vi inte tänker till mera innan. Innan vad? Innan Döden gör sig påmind i våra liv.

Ibland gör Livet sina egna varv

Ibland gör Livet sina egna varv
Det bara är så och vi är många som känner av det. Det kan vara: dödsfall, sjukdomar, utbrändhet, depression, skilsmässa, arbetslöshet, barn som flyttar hemifrån, ekonomiska problem, fängelse, tillitsbrist… listan kan göras lång.

Detsamma gäller elever i skolorna. Det är inte enbart vuxna som drabbas. Jag har gjort egna observationer som har visat sig bero på något av det jag räknat upp. Antingen är det utåtagerande som ökat eller inåtagerande.
Exempel: stolar som kastas i frustration, slående i dörr till klassrummet, minskad lust till mat (äter enbart hårt bröd utan smör eller pålägg), plötsliga gråtattacker, håglöshet, mörka ringar under ögonen, förtvivlade ögon (”se mig”), djupa funderingar, teckningar som visar på ångest, död, skrik…  VAR OBSERVANT!

Vad har du upplevt och hur har du agerat?

Livskunskap – livskrishantering

Livskunskap – livskrishantering
Idag pratade jag livskrishantering (livskunskap) med elever i mellanstadiet.
Det var oerhört tyst och de lyssnade med spetsade öron. Därefter blev det frågestund och egna berättelser om känslor och upplevelser.

Först trodde de att det bara handlade om döda människor, men det finns skattat ca 50-talet olika kriser som vi kan uppleva i livet. Exempelvis separation, dödsfall, sjukdom (egen eller andras), olyckor, husdjur som avlider eller insjuknar, spelskulder, mobbning, trakasserier, fängelsestraff, ekonomiska bekymmer, otrohet, tillitsbrist, komplexa olyckor (företag, tåg, flyg…)… det var några av dem, .

Detta är ett ämne som skulle behöva finnas på skolschemat.

Det som skapar mycket elände och ledsamhet hos många är kontaktlösheten i samhället.
Idag är det för lätt att gömma sig bakom en skärm istället för att träffas på riktigt. Det ser ledsamt ut när jag ser par ute som sitter med en varsin mobil istället för att umgås. Ännu värre när EN sitter med mobilen och den andre ser ledsen eller ”trött” ut.

Vad anser du om kontaktlösheten, mobiler och om det ökade psykiska sjukdomstillståndet? Vi har det bra men ändå mår så många dåligt! Hur ser du på det?

Livet blir vad du gör det till

Jag hör så många som klagar över att de inte trivs på jobbet.
Jag hör så många som klagar över att de har dålig ledning.
Jag hör så många som klagar över att de har lite egen-tid.

Vet du vad! Livet blir vad du gör det till.
Förstod du inte? Ok! Så här är det:
Livet gör sina egna varv emellanåt, men det är DU som styr över ditt eget liv.

Det kan finnas omständigheter som gör att du ”sitter fast” just nu, men det finns ingen ursäkt för att inte ta ett eget ansvar!

Lycka till, lilla medmänniska 🙂  Tro på dig själv, så gör andra det också.

Nu är jag tillbaka… läs om du undrar

Hej igen, du läsare därute i cyberspace
Jag är tillbaka igen. Det har varit ytterligare en begravning, den tredje sedan mars i år. Den tredje vännen som gått bort i cancer. Det föder tankar… och tiden liksom dunstar ett tag.
Skrev denna text:

Saknad

Du är som ballongen
som far iväg mot himlen
lättsam och fri
– vad ser du

Du är som lövet
i höstens vindkast
yster och färgglad
– vad känner du

Du var en bit
i Livets puzzel
som nu fattas
– jag saknar dig

… kan du höra mig…

Döden är en del av Livet sa Astrid Lindgren

Döden
Döden är en del av Livet, sa Astrid Lindgren

Astrid Lindgren sa att Döden är en del av Livet. Det stämmer, det kan ingen säga emot. Vi i Norden har en annan syn på detta med Döden än var många andra kulturer har.

Döden är skrämmande och det inte utan anledning.  Jag har förlorat tre vänner sedan februari i år, alla i cancer. En begravning i mars, en för två veckor sedan och en nästa fredag. Det känns… att inte få höra dessa röster längre. Må ni vila i frid!

Men… trots detta får vi inte glömma bort att LEVA! Lev nu… lev och njut av ditt liv.
Släpp alla krav och alla måsten. Vad betyder de om 10, 20, 50, 100 år?

Tredje vännen jag mist sedan februari i år. En begravning igår och ytterligare en om tre veckor.

Här är en dikt till mina vänner.

Saknad

Du är som ballongen
som far iväg mot himlen
lättsam och fri
– vad ser du

Du är som lövet
i höstens vindkast
yster och färgglad
– vad känner du

Du var en bit
i Livets puzzel
som nu fattas
– jag saknar dig

… kan du höra mig…

 

När Döden gör entré stannar Livet upp ett tag

Har inte skrivit på ett tag eftersom det inträffat dödsfall
På onsdag ska jag på en begravning. En musikproducent och vän, endast 57 år, som gått bort i cancer.
Idag fick jag reda på att en f.d. arbetskollega, 64 år, avlidit i cancer. Vi talades vid nyligen
i telefon. Det känns helt bisarrt. Får liksom inte in att han är död.
I februari var det en mycket god vän – och kusin – som avled i cancer, endast 57 år.

När Döden gör entré stannar Livet upp ett tag
Tårar blandas med tomhet och apati. Chock-bubblan är på plats ett tag, tur är väl det.
Det är andra gången som jag sitter på ett café och får dödsbud. Dessutom samma café båda gångerna.

Du som läser detta… lev NU… säg de där orden… NU… visa den där känslan… NU!
I morgon kan det vara försent.

Vila i frid, fina vänner, jag glömmer er aldrig – Jan-Erik, Hansi och Björn <3

Lev livet medan det pågår – inte sen

Lev livet medan det pågår – inte sen
Jag har förlorat två vänner i cancer, en i februari och en för två veckor sen. Ytterligare en vän ligger döende, en fjärde kämpar för att överleva mellan behandlingarna och en femte går just på cellgiftsbehandlingar.

Lev livet NU! Vänta inte till sen… sen när pensionen är, sen när ungarna växer upp, sen när karriären är klar… sen, sen, se…
Ingen vet när – eller hur – vi ska dö, men vi vet alla att vi ska det. Ingen kommer undan.

Lev ditt liv här och nu. Kärlek, skratt, glädje, natur, frisk luft och hälsan är värd sååååå ofantligt mycket mer än pengar.

Minns John Lennons ord: ”Livet är vad som pågår medan du har fullt upp med annat.”

 

Morgonstund när den är som bäst

Soluppgång
En ny dag … men inte för alla

En ny dag randas. Det är en stark soluppgång. Tänker på vänner som gått bort i år, på vänner som har cancer och på hur sårbara vi är egentligen.

Människor stressar omkring, ska ha egen tid, tränar, gör karriär… herregud… stopp! Stanna upp och känn efter, se dig omkring… aaaandas!

Vad är det som är viktigast?
Vad skulle du vilja bli ihågkommen för? Om du fick leva som trollsländan -endast en dag – hur skulle du leva då? Vad skulle du göra? Karriär? Träna för att bli ett vackert lik? Nä… tänkte väl det!

Vem/vilka skulle du vara med? Vad skulle du säga till den/dem? Du… börja lev så NU!
Kramas, lyssna på hur dagen har varit när ni äter middag tillsammans, skratta.

Var tacksam för varje stund du kan ha det så… det finns de som längtar efter att få uppleva det igen… fast det är försent.

Over and out… take care out there <3

Åren går så fort – stoppa tiden ett tag

Åren går så fort… tycker inte du det också?
Det är märkligt detta med tiden. Tiden är konstant och lika för oss alla. Jag undrar vad det beror på att uppleva känslan av att tiden flyger iväg. Hmmm…

Minns min mammas reaktion på tiden. Hennes sa alltid att tiden gick fortare när hon var äldre. Jag är förvisso mer aktiv än vad min älskade mamma var, men även jag upplever att tiden går fortare ju äldre jag blir (fyller 64 bast i september).

Ibland känner jag att jag vill hinna med så mycket innan jag ska dö. Flera runt mig har avlidit i sjukdomar och olyckor de senaste åren. De flesta har varit yngre och när det har hänt känner jag oftast att jag vill iväg, upptäcka nytt, flytta… vad som helst bara något nytt finns att upptäcka och utforska.

Jag skriver böcker, jag målar, jag jobbar som vikarierande lärare, jag hjälper andra med deras bokskrivande, coachar människor framåt, utforskar stoppklossar i människors liv så de kan finna en ny väg i livet (via bilder = bildtolkning) och jag hjälper även människor med deras livskriser av olika slag, via sorgbearbetning.

Jag gör så mycket, kan så mycket… ändå upplever jag att tiden sprintar iväg.

Hur upplever du tiden?