Etikettarkiv: livsgnista

Var rädda om varandra

Orolig värld
Vi lever i en otroligt orolig värld idag. Det är dags att vi börjar tänka efter… tänk på att ta hand om varandra och sluta jaga status, pengar, makt och karriär. Vad är allt detta värt när den dagen kommer då vi inser att vi varken kan äta pengarna, inte dricka oss otörstiga av rent vatten… och inte ha en famn att krypa in i och känna trygghet hos.

Ändrat tänk och agerande
Det är dags för empati, medmänsklighet, skratt och glädje. Känna trygghet och kärlek med våra nära och kära, att känna oss delaktiga i samhället rent mänskligt. Vi behöver visa, ge och ta emot mer kärlek i vår värld!

Till er alla
Alla ni därute i cyberspace som läser detta … låt oss börja omedelbart, redan ikväll, med att tala om för våra närmaste hur mycket de betyder, att de betyder allt för oss.
Fortsätt i morgon… låt det bli den första dagen i kärlekens tecken, med glädje, vänskap och skratt. Ring det där samtalet, skriv det där brevet, köp de där blommorna, bjud på den där fikastunden, gå och se den där teatern eller filmen.
Laga god mat, bjud in, skratta, dansa, fnittra tillsammans. Njut i nuet, lär av det som varit och blicka framåt.

Tack för att du läste detta.… och du… var rädd om dig

Naturen skapar livsgnista

Naturen
Vår vid sjön

Det finns inget bättre än naturen när allt känns trist
En skön promenad i naturen är läkande för kropp och själ. Själv föredrar jag att vara vid öppet vatten, det ger en frihetskänsla som är enorm.

Joggare, folk med barnvagnar, hundägare och strosande människor i en salig röra.
Båtägare som börjar jobba med skroven. Fåglar som kvittrar. Det är VÅR! Det är LIV!

Känner du dig lite stressad, trött, ledsen eller utan ork… ta en promenad i naturen.
Njut av alla naturens ljud och växter. Koppla bort allt annat. Iaktta och lyssna.
Försök stänga av hjärnans ständiga brus.

… och du…känn livsgnistan komma i kropp och själ… känn och njut.

Tappat gnistan?

Tappad gnista
Tappat gnistan?

Inte konstigt att du gjort det i så fall. Det inträffar emellanåt i livet och är inget att skämmas för. Ödeshjulet rullar i sakta mak för oss alla. Det känns eländigt när det rullar neråt men tänk på att det alltid rullar uppåt igen, fina medmänniska.

Det som alltid känns extra tungt är att bli mentalt ensam i sin livskris. En social och känslomässig isolering som är vidrig. Just då, precis just då, finns bara ett svart hål av ångest och vanmakt. En bubbla runt dig som gör att du känner dig frånkopplad den övriga världen.

Det är först långt efteråt som du kan inse att du har vuxit som människa av din livskris. Du är illusioner fattigare men erfarenheter rikare.
Att födas på nytt är smärtsamt. Det skriker i hela ditt väsen, för det är en psykisk smärta.

Inte blir det bättre av att samhället har hårdnat. Vi ska prestera och leverera men vart tog humaniteten vägen? Glädjen? Vart tog medmänniskan vägen i allt kaoset?

I dag är samhället egocentriskt inriktat – jag – istället för – vi. Stressen har ökat och vår nästa dyrbara generation mår uselt.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? 

Det har verkligen gått långt när ungdomar kan åka till psykakuten för att ett förhållande har tagit slut. Varför kan vi inte LYSSNA mera? Ge av vår tid?

Har du tänkt på varför vi har två öron, två ögon men bara en mun? Gissa vilken vi använder mest! Just det… vi pratar istället för att iaktta och lyssna mera.

De flesta tycker det är obehagligt att möta en människa som genomgår en livskris. Det finns ett bra, effektivt sätt: LYSSNA och FOKUSERA på personen ifråga, då bekräftar du och respekterar dennes sorg/kris/smärta.
Tänk efter hur du önskat att det varit när du befunnit dig där själv eller hur du skulle vilja bli bemött när det händer. Agera utifrån det.

… och du…

Berätta för oss andra hur du gör för att må bättre och vad du tycker om klimatet i dagens samhälle. Dina ord är viktiga och betyder något för någon annan därute, tänk på det.

… lilla medmänniska… du är inte ensam

… var rädd om dig… det finns endast en av dig!