Etikettarkiv: livskris

Livskunskap – livskrishantering

Livskunskap – livskrishantering
Idag pratade jag livskrishantering (livskunskap) med elever i mellanstadiet.
Det var oerhört tyst och de lyssnade med spetsade öron. Därefter blev det frågestund och egna berättelser om känslor och upplevelser.

Först trodde de att det bara handlade om döda människor, men det finns skattat ca 50-talet olika kriser som vi kan uppleva i livet. Exempelvis separation, dödsfall, sjukdom (egen eller andras), olyckor, husdjur som avlider eller insjuknar, spelskulder, mobbning, trakasserier, fängelsestraff, ekonomiska bekymmer, otrohet, tillitsbrist, komplexa olyckor (företag, tåg, flyg…)… det var några av dem, .

Detta är ett ämne som skulle behöva finnas på skolschemat.

Det som skapar mycket elände och ledsamhet hos många är kontaktlösheten i samhället.
Idag är det för lätt att gömma sig bakom en skärm istället för att träffas på riktigt. Det ser ledsamt ut när jag ser par ute som sitter med en varsin mobil istället för att umgås. Ännu värre när EN sitter med mobilen och den andre ser ledsen eller ”trött” ut.

Vad anser du om kontaktlösheten, mobiler och om det ökade psykiska sjukdomstillståndet? Vi har det bra men ändå mår så många dåligt! Hur ser du på det?

Fakta om livskriser

Vad är en livskris? En livskris får dig att känna sorg. Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg är alla motstridiga känslor och tankar som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är individuellt, men dödsfall och skilsmässa är ofta smärtsamma.

Sorg är ofta sammankopplad med död och skilsmässa, men sorgereaktioner kan även utlösas av ex:
• Separationer
• Missbruk av alla slag
• Relationsproblem (till en partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor)
• Sjukdom, egen eller andras
• Förlusten av ett husdjur
• Barn flyttar hemifrån
• Livet blev inte som du hoppats.

Vanliga sorgereaktioner i samband med förluster och förändringar är:
• En bedövande känsla, som att vara inne i en bubbla
• Humörsvängningar
• Koncentrationssvårigheter
• Oregelbunden sömn (sova för mycket/ för lite)
• Ändrade matvanor (äta för mycket/ för lite)
• Energiförlust (frusen, orkeslös).

Hur reaktionerna ser ut i verkligheten är mycket individuellt och de förändras över tiden. Vad jag beskriver är inte en tidsinställd process som är stegvis, den kan bättre beskrivas som ett flöde som böljar fram och tillbaka.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att nämna att tiden inte spelar någon roll för hur sorgen läker, det är vad du gör under tiden som läker sorgen.

Det vanliga vid livskriser är att den drabbade vill och behöver prata av sig om det inträffade. Efteråt känns en oerhörd lättnad, men nästa gång sker en upprepad procedur av samma ältande… om och om igen. Det som händer kallas för tillfälligt energifrigörande beteende. Det innebär att den drabbade känner lättnad efter att ha berättat allt igen, och igen och igen. Men efter ett tag är sorgekänslan tillbaka igen.

Några ex. på tillfälligt energifrigörande beteende är:
• Mat
• Alkohol
• Ilska
• Träning
• Sex
• Shopping
• Arbete.

Omgivningen brukar reagera på olika sätt. Oftast blir det inte som vi tror. Någon vi litat på drar sig undan och någon stiger fram som vi aldrig tänkt på tidigare. Oavsett vad, så är det väldigt sårande för den som drabbats och kan orsaka tillitsbrist och djupare sorg.

Ex. på olika reaktioner från omgivningen är:
• De vet inte vad de ska säga
• De intellektualiserar
• De kommer med ”goda” råd
• De går över på andra sidan trottoaren
• De undviker att prata om det som hänt
• De jämför med sitt eget liv och egna händelser
• De försöker byta samtalsämne
• De är rädda för våra känslor.

De vanligaste klyschorna folk använder när de möter någon som drabbats av sorg är: • Tiden läker alla sår (nej, det är snarare vad vi gör under tiden som läker)
• Var inte ledsen (du träffar snart en ny, du kan få flera barn)
• Var stark (för andras skull)
• Ersätt förlusten (skaffa en ny hund, en ny partner, ett nytt jobb)
• Håll dig sysselsatt (jobba/träna för att skingra tankarna, det blir en flykt).

Ingen säger dessa saker för att såra, de har själva hört dem och upprepar dem.
Det handlar mer om okunskap. Men om du själv har kunskap om detta så tar det inte lika hårt och du kan tänka att de menar väl, men att de inte förstår hur orden tar.

Tack för att du läste… kommentera gärna och dela med dig av dina egna upplevelser. … och du… var rädd om dig!

Unga med ångest

Metro Debatt idag
Dagens debattartikel i Metro är skriven av Sofia Söderman, 21 år, från Uppsala.
Ett otroligt bra – och garanterat aktuellt – inlägg om att inte vända ryggen åt unga med ångest.
Psykisk ohälsa bland unga ökar, skriver hon, och ändå är det få som pratar om det.
Självmord är tyvärr något som ökat bland unga. Döden är en desperat utväg framför Livet.

Psykisk ohälsa
Detta med ångest, depression, ledsamhet och sorg är något som oftast ses som negativt i dagens samhälle. Det går inte att komma ifrån att det är så illa. När unga människor uppsöker psyk eller vårdcentral när de mår dåligt och oftast möts av oförstående, får tabletter utskrivna, behandlas som luft eller ombeds att rycka upp sig… det är farligt och totalt omänskligt.

Det behövs finnas ett ämne på skolschemat som heter ”Livskrishantering”
Det behövs aktivitet! NU!

HJärteängel
Var en ängel med ett hjärta

Aktivitet
Vi får alla tidigt lära oss hur vi släcker eld, ringer Polisen, gör hjärt- och lungräddning, lånar pengar på banken, skaffar körkort… men ingenstans om hur vi gör – eller vad som händer inom oss – när vi förlorar något eller någon. Eller hur vi bemöter någon annan som drabbats.

Var en ängel med ett hjärta
L-Y-S-S-N-A på den som mår dåligt. Var inte rädd för känslor. Du behöver endast lyssna och hålla ögonkontakt med den som är ledsen. Gör som du själv önskar att någon skulle göra när du är ledsen.

Hur upplever du detta med ångest, sorg och bemötandet i dagens samhälle?
Kommentera gärna!

Tappat gnistan?

Tappad gnista
Tappat gnistan?

Inte konstigt att du gjort det i så fall. Det inträffar emellanåt i livet och är inget att skämmas för. Ödeshjulet rullar i sakta mak för oss alla. Det känns eländigt när det rullar neråt men tänk på att det alltid rullar uppåt igen, fina medmänniska.

Det som alltid känns extra tungt är att bli mentalt ensam i sin livskris. En social och känslomässig isolering som är vidrig. Just då, precis just då, finns bara ett svart hål av ångest och vanmakt. En bubbla runt dig som gör att du känner dig frånkopplad den övriga världen.

Det är först långt efteråt som du kan inse att du har vuxit som människa av din livskris. Du är illusioner fattigare men erfarenheter rikare.
Att födas på nytt är smärtsamt. Det skriker i hela ditt väsen, för det är en psykisk smärta.

Inte blir det bättre av att samhället har hårdnat. Vi ska prestera och leverera men vart tog humaniteten vägen? Glädjen? Vart tog medmänniskan vägen i allt kaoset?

I dag är samhället egocentriskt inriktat – jag – istället för – vi. Stressen har ökat och vår nästa dyrbara generation mår uselt.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? 

Det har verkligen gått långt när ungdomar kan åka till psykakuten för att ett förhållande har tagit slut. Varför kan vi inte LYSSNA mera? Ge av vår tid?

Har du tänkt på varför vi har två öron, två ögon men bara en mun? Gissa vilken vi använder mest! Just det… vi pratar istället för att iaktta och lyssna mera.

De flesta tycker det är obehagligt att möta en människa som genomgår en livskris. Det finns ett bra, effektivt sätt: LYSSNA och FOKUSERA på personen ifråga, då bekräftar du och respekterar dennes sorg/kris/smärta.
Tänk efter hur du önskat att det varit när du befunnit dig där själv eller hur du skulle vilja bli bemött när det händer. Agera utifrån det.

… och du…

Berätta för oss andra hur du gör för att må bättre och vad du tycker om klimatet i dagens samhälle. Dina ord är viktiga och betyder något för någon annan därute, tänk på det.

… lilla medmänniska… du är inte ensam

… var rädd om dig… det finns endast en av dig!

Ibland hamnar allt snett

Tappa fotfästet
Ibland hamnar allt snett i tillvaron

Ibland hamnar allt snett i tillvaron, allt kastas omkull, marken rämnar där du står.
Inget är som förut. Det är kaos i din tillvaro.

Låter det bekant? Det är något vi alla råkar ut för under vår livstid. En del sällan, en del mer ofta än andra.

Kom du ihåg hur du mådde vid de tillfällena? Hur du tänkte och agerade? Hur du fick sämre minne, slog i utan att känna det, fick sämre humör?

Det finns fler saker som händer med dig när du går igenom en livskris. Oftast blir du känslomässigt och socialt isolerad. Du sätter på dig en mask för att klara vardagen. Sömnen förändras, matlusten likaså.

Vad beror det på? Du har tappat fotfästet i tillvaron. En fruktansvärt jobbig tid, både fysiskt och mentalt.

Samhällets bemötande vid livskriser
Det är, tyvärr, inte riktigt accepterat i vårt samhälle att prata om negativa händelser och känslor. Det är något som skulle behöva införas i skolan. Vi får tidigt lära oss hur vi släcker bränder, hjärt- och lungräddning, hur vi skaffar lån och jobb… men ingenstans om hur vi ska göra – och vad som inträffar inom oss – när vi förlorar något eller någon.

Det kan vara ett djur som dör, du mister jobbet, barn flyttar hemifrån, du eller en nära anhörig blir sjuk, missbruksproblem, depression, mobbning, dödsfall, skilsmässa, separation… det finns ett drygt 50-tal olika händelser som du kan drabbas av under ditt liv. Det betyder inte att du drabbas av alla dessa, det är sorger/kriser som är listade.

Det viktigaste utav allt  är att du blir lyssnad på – utan goda råd, jämförelser eller fördömanden. Att det finns någon som du kan lita på, som l-y-s-s-n-a-r och som tittar på dig under tiden för att bekräfta dig i din sorg och smärta.

Skäms aldrig för din sorg och smärta, känn heller varken skam eller skuld. Det går att reda ut allt så du får ett bättre fortsatt liv. Du är värd det, lilla medmänniska.

Var rädd om dig och ditt känsloliv. Du behövs därute.