Etikettarkiv: puzzel

Döden är en del av Livet sa Astrid Lindgren

Döden
Döden är en del av Livet, sa Astrid Lindgren

Astrid Lindgren sa att Döden är en del av Livet. Det stämmer, det kan ingen säga emot. Vi i Norden har en annan syn på detta med Döden än var många andra kulturer har.

Döden är skrämmande och det inte utan anledning.  Jag har förlorat tre vänner sedan februari i år, alla i cancer. En begravning i mars, en för två veckor sedan och en nästa fredag. Det känns… att inte få höra dessa röster längre. Må ni vila i frid!

Men… trots detta får vi inte glömma bort att LEVA! Lev nu… lev och njut av ditt liv.
Släpp alla krav och alla måsten. Vad betyder de om 10, 20, 50, 100 år?

Tredje vännen jag mist sedan februari i år. En begravning igår och ytterligare en om tre veckor.

Här är en dikt till mina vänner.

Saknad

Du är som ballongen
som far iväg mot himlen
lättsam och fri
– vad ser du

Du är som lövet
i höstens vindkast
yster och färgglad
– vad känner du

Du var en bit
i Livets puzzel
som nu fattas
– jag saknar dig

… kan du höra mig…

 

Sorgens dag inträffar oftare

Vaknade i morse av ont i halsen, tappad röst (nej… letade överallt men har inte hittat den än) och huvudvärk. In i norden trött.

Sen såg jag att vännen Hansi Cross gått bort och ovanpå det eländet i Åbo.

En tung dag… känner med de anhöriga. Låter klyschigt, men orden räcker liksom inte till, de känns enbart banala i sådana här stunder.

Sovit under dagen, vaknat och hoppats jag drömt mardröm… men tyvärr var allting sant… tyvärr.

Vid sådana här tillfällen känns det än mer viktigt att vi visar – i ord och handling – hur mycket våra nära och kära betyder för oss. Vi tappar varandra på tok för lätt i vardagen. Det är inte säkert det kommer en annan dag. Inte så galen som världen är just nu.

Vi är alla en puzzelbit i Livets stora puzzel… det märks när en bit fattas.
Vila i frid Hansi. Du finns i mina tankar Anna Bergman.

Oroligheter över hela vår värld – listan kan göras lång

Det är verkligen otäckt med allt som sker över hela vår ömtåliga värld!
Jag trodde att förra årets var det värsta året på länge gällande elände överallt, men se där fick jag tji! Det verkar snarare accelerera.
Krig, terror, känslokyla, stress, hets, trakasserier, ljug, jag-jag-jag-mentalitet, ledare i företag och regering som fallerar i trovärdighet, fusk, inkompetens och korruption… listan kan göras lång.

Vad kan vi göra?
Vi = du och jag och alla andra. Vi måste stänga av för att orka. Hur krasst det än låter. Skriv av dig, måla av dig, skrik av dig… och släpp det sedan.

Ladda om batterierna med positiva tankar och engagemang. Gör något som du blir glad av och njut av det! Inga jante-lagar här inte. Du har rätt att må bra utan att få dåligt samvete över det. Ta ett djupt andetag – ta ett till – och släpp alla tankar. Jo, jag vet att det är tufft, men träna på det. Jag tränade mig till att vara i ”den tomma lådan”. Det är helt underbart! Ni som kan yoga förstår nog vad jag menar. Kommer en tanke, låt den passera och stäng till igen.
Vi får alla hoppas på att vi går en ljusare, gladare och varsammare framtid till mötes. För det är bara vi som kan fixa så det blir så.
Var rädd om dig, fina medmänniska. Du är en bit i Livets puzzel… det märks när biten fattas.

Upplevelser under en skoldag

Vad mycket kärlek jag har fått idag!  

Har vikarierat och haft fyra klasser i åk 5 i NO. Jag valde att diskutera och informera om känslor, livskriser och sorgbearbetning, som jag är certifierad i.
Klasserna hade mellan 22-26 elever.

En lärare var med i en av klasserna för en oerhört stökig pojke. Hon tyckte mitt ämne var helt suveränt. Hon sa efteråt att hon aldrig varit med om att klassen varit så uppmärksamma, pratat öppet om egna sorger och att stökiga killen satt som ett ljus och sträckte upp handen! Jättebra detta, sa hon, det behövs och du var verkligen bra.

Jag har fått kramar av både killar och tjejer. Röster som sagt ”du är den bästa vikarie vi haft”, ”kommer du tillbaka?”, ”kan du vara här alla lektioner?”, ”vad bra att vi får tala om sorg för det är det många som har här”, ”tack att du kom”.

Även frågor som ”vilken skostorlek har du?”, ”hur gammal är du?”,
”kan inte du vara här jämt?” ”vad fint att jag är en puzzelbit” 🙂

Mycket skratt och tårar, när känslor kom upp till ytan.
Underbara ungar! Får så mycket fint tillbaka. Det finns en törst därute i skolorna om att få ventilera känslor och sorg.
Kan inte ha ett bättre jobb! Barnen är vår framtid och de är viktiga små puzzelbitar i Livets puzzel.