Etikettarkiv: skola

Tokigheter skapar glädje

Tokigheter skapar glädje
Har du tänkt på hur ditt humör kan förändras med hjälp av musik? Det är både enkelt och fantastiskt. Jag märkte det i  en klass under förra veckan. Tillfälligheter väcker nya idéer, det är ett som är säkert.

Jag kände mig så glad så jag sa ”Tjohoo!” under tiden som jag hoppade upp på ett ben och slog ihop armarna som ett v framför mig, när jag satte på musik på Youtube, som vi skulle dansa till. Genast nappade en pojke på mitt tilltag. Han skrattade och ville att jag skulle göra om det. Nya skratt! Härligt! 🙂

Då ville han se det en gång till. Jag kontrade med ett villkor… att han gjorde det samtidigt. Sagt och gjort! Det blev en ny liten fluga av detta! Efter det hör jag ”Tjohoo!” när jag minst av allt anar det. Riktigt skoj!

Tänk att en sån liten grej kan skapa sådan glädje! Prova vet jag… hitta på något eget och ta till när barnen minst av allt anar det. Berätta sen gärna hur det gick och dela med dig här på sidan till oss andra.
Lycka till!

Oro i världen skapar oro i vardagen

Oro
Oro i världen skapar oro i vardagen. Jag märker i skolorna jag vikarierar i att barnen känner oro över allt som händer. Finns tillfälle låter jag dem prata av sig, vi diskuterar och jag ser till att knyta ihop allt på slutet så de kan känna sig lugna igen.

Pratar du med ditt barn hemma om vad som sker i världen?

Politik
Det sker nyval titt som tätt över världen och i en del fall blir det upplopp och våld i samband med det. Vi har, hittills, varit förskonade för sådant i Sverige.

Pratar du med ditt barn hemma om politiska val som sker i världen?

Barn gör inte som vi säger – barn gör som vi gör... tänk på vad du säger, hur du säger det och varför du säger det. Dina barn uppsnappar allt du gör, så tänk efter före!

Oro skapar mer oro… om vi inte lyfter fram den i ljuset. Då krymper oron = kunskap ger trygghet.
Fråga barnet / barnen om vad de funderar på. Håll sedan TYST och ägna dig endast åt att LYSSNA!
Svara enkelt, utan utsvävningar eller kryddad med dina egna åsikter.

Känslor och pantomim

Idag var det en pantomimteater på skolan där jag är vikarie.
Det var underbart att höra alla 6-9-åringars skratt men även deras finurliga frågor till aktörerna:

– Varför är ni så svettiga?
– Gör det inte ont att få plankan i huvudet?
– Jag tycker inte ni är roliga!
– Hur kan ni sitta i luften?
– Jag såg när ni kröp under duken!
– Hur kan det se ut som bollen är så tung?
– Varför gör ni sånt här?

Det var verkligen roligt att se teatern men ännu mer fascinerande att se och höra dessa små varelser 🙂

Så mycket känslor som väcktes till liv, som ventilerades och dunstade ut.

Vad gör du med ditt känsloliv – egentligen

Rubriken säger en hel del – eller hur?

När jag hade en åk 9 innan sommarlovet
Jag tog upp frågeställningen ”Våld inom idrotten” och gjorde den till en framställan av eleverna själva. Två skulle vara hockeyspelare som drabbade samman på isen. Jag hade med mig ett verklighetsfall och även domsluten.

Agerande av eleverna
Jag bad dem sätta sig framför klassen och leva sig in i rollen av en presskonferens.
Det blev både roligt och allvarligt. Övriga klassen fick ställa frågor och det blev mycket tankar efter ett tag.

Vad gör du med ditt känsloliv – egentligen?
Den frågeställningen är viktig med tanke på att du matas med våld i tid och otid.
Hur trubbas du av? Varför låter du det ske? Vad kan du göra för att stävja det?
Vad sker i samhället? Vad gör att en del sporter har mer våld? Adrenalin och närkontakt ansåg eleverna. I hockey tyckte de att det var ok just därför.

Jag ville dra det vidare och frågade om hur de såg på våld utanför sportarenan. Accepteras våld på ett sätt är det då inte lätt att det accepteras i övrigt? Det blev mycket givande diskussioner.

Nästa steg var min fråga om de tänkt att våldet även kunde drabba något syskon och hur de såg på dataspel och filmer med våld. Plötsligt blev det lite allvarligare och mer betänkligheter innan svaren levererades.

Hur ser du på våld inom och utanför idrotten?

En lärarvikaries vardag

En lärarvikaries vardag är alltid olika. Det är inspirerande att aldrig veta hur dagen kommer att bli.  Frågor som ställs av mig själv:

  • Hur är klassen?
  • Hur kan vi mötas på bästa sätt?
  • När inga uppgifter finns från läraren, vad kan jag ha i beredskap?

    Jag brukar börja med att stå i dörren och hälsa alla med ett ”Välkommen!” Det är både uppskattat och väcker en känsla av att vara sedd och bekräftad. En del säger tack, andra räcker fram handen och hälsar och somliga går in utan synbar reaktion.

    Får ofta höra att jag är tuff som gillar hårdrock fast jag är 63 år gammal… hahaha.
    Många tjejer frågar om mitt röda hår är äkta eller färgat. år.
    Sensation när de får höra att jag är mormor till sex barnbarn mellan 6-18 år.

    Mötet med barn och ungdomar är så givande. Roligast är mellanstadiet, åk 4-6.
    De är så öppna samtidigt som de är grymt ärliga.

    Jag kommer från IT-världen – som konsult – och hamnar som vikarierande lärare efter mitt avhopp för 2,5 år sedan… och jag ångrar mig aldrig!
    Får så otroligt mycket tillbaka och känner stor tacksamhet och glädje varje dag.
    Visst… det ÄR jobbigt mellan varven och jag måste tillstå att dagens lärare är värda en guldmedalj för allt slit och allt jobb de uträttar.

Hur var det när du gick i skolan och vad anser du om dagens skola?

Dessa fina barn och ungdomar

Jag har äran att vikariera som lärare och har mött fantastiska barn och ungdomar.
Mötet med dessa människor – puzzelbitar i Livets stora puzzel – är både jobbigt, mysigt och givande. Jag får så otroligt mycket tillbaka och lär mig själv nytt varje gång.

Mötet mellan människor är mycket givande. Jag har pratat om sorger och livskriser med barn och ungdomar och det finns en enorm törst efter kunskap om detta därute och det har varit enormt uppskattat. Jag är certifierad handledare inom detta.

Lärarna ska ha en stor eloge! De jag mött och pratat med – mest lyssnat – har väckt min beundran. Att ni orkar varje dag, ni fantastiska själar. Om ni ändå kunde få ägna er mesta tid på att lära ut istället för alla möten, allt dokumenterande och annat som tar tid.
Ni är värda så mycket mera Dags att starta upp med assistenter / sekreterare till lärarna så de slipper all dokumentering.

Hur ser du på dagens uppväxande generation och skola?

Trakasserier och mobbning på arbetsplatserna

Det är skrämmande att höra och läsa om att trakasserier och mobbning på arbetsplatser ökar. Det finns några fall som tas upp programmet ”Malou efter tio”.

Så fort du går mot strömmen, uttalar dig eller agerar annorlunda, då går drevet. Det startar även genom att en person på arbetsplatsen känner sig förbigången eller inte klarar av kritik.
Hur vore det om de som agerar på detta vis, sig en titt i spegeln och kollar om de verkligen kan möte sig själva?
Var är deras självkritik någonstans? Vad ger dem rätt att kränka en annan medmänniska? Dags att de tittar inåt och tar reda på varför de ens börjar trakassera en annan människa!

I skolan sker många fall per år av mobbning bland skolelever. Barn som mår illa av att gå till skolan, som blir trakasserade på väg till och från skolan, som lider under skoldagen och får ont i både mage och själ.
Till råga på allt flyttas ofta den utsatte i stället för den som agerar och driver mobbningen.
I en del fall begår den mobbade eleven självmord och det är en fet skandal!

Vart har sunt bondförstånd tagit vägen?
Vad anser DU som läser detta?