Etikettarkiv: studiero

Politikernas löften och käbbel

Det är ingen hejd på vad partier och politiker försöker bräda varandra med i dessa valtider. De käbblar och kastar dynga på varandra, som små tjuriga ungar i sandlådan, i stället för att tänka på LANDET och MEDBORGARNA.

Cornelis Vreeswijk – undrar vad han hade skrivit för texter i dagens samhälle? Han är saknad med sin samhällskritik, sarkasm och humor.

Lärare ska ha mer i lön, säger ett parti, ett annat anser att lärarassistenter ska till (1-årig utbildning).

Jag anser att det är skolmiljön som ska stå i fokus. Det är där det behöver fixas till en hel del.  Mindre skolor, mindre klasser, mer resurser till eleverna för studiestöd och läxhjälp, samtal i vardagen, lära ut eget ansvar och ha regler som alla känner sig trygga med (både skolpersonal och elever), lära ut att när man ställer till något får man ordna upp det efter sig.

Min vision är att ha livskunskap på schemat: eget ansvar, känslor, livskriser, vad som sker inom oss när vi mår dåligt, mobbing, trakasserier, empati… och mycket mer.
Vi får tidigt lära oss hur vi släcker bränder, gör hjärt- och lungräddning, ringer ambulans och polis… men ingenstans om hur vi agerar och reagerar och bemöts när vi förlorar någon eller något, mår psykiskt dåligt av olika orsaker eller hur social och känslomässig isolering är förödande! Dessutom mer av vilka lagar och regler som gäller i samhället i övrigt och att det blir en reaktion och straff av skilda slag när man bryter dessa.

In med livskunskap på schemat!  När jag pratar sådant med elever blir de vildaste elever lugna och lyssnar. Många vill berätta hur de mår och vill bli lyssnade på.
DÄR bör insatserna sättas in! Av certifierad personal, givetvis, för känslor är inget att leka med! DÅ kan lärarna få göra det de är bäst på och utbildade för – lära ut i lugn och ro!

Vad tycker du, kära läsare?

Vart är vi på väg när det gäller skolan?

Vart är vi på väg ?
Elever har dåligt med material i en del skolor.
Bryts en linjal sönder fins ingen ny att få.
Pennor saknas, sudd likaså.
Det finns inte läromedel till alla, så det får kopieras.
Gamla böcker nyttjas med klotter och utrivna sidor.
Platsbrist gör att elever och personal får trängas på små ytor.
Klasser är oftast för stora, för trånga och med resursbrist.
Trängsel skapar stress och frustration.
Labbsalar saknas så labb utförs i klassrummen.
Salar saknas för kreativa ämnen. Dessa lektioner hålls i klassrummen men det finns endast vatten att tillgå på toaletterna. Blir ett himla springande för att hålla rent efteråt.

Vart är vi på väg ?
Staten bör överta ansvaret igen. Det är inte rättvist att kommunerna ska stå för kalaset.
ALLA elever bör ha samma förmåner vad gäller material och utrustning.
Personal bör ha vettiga rum att arbeta i. Var håller skyddsombuden hus?
Arbetsmiljön för flertalet lärare är under all kritik.

Lärare är en grupp som jobbat länge i det tysta, som älskar sitt yrke och sina elever.
Lärare bör få ägna sig åt det som de är bäst på – att lära ut! Inte att behöva sitta med oändlig dokumentation! Den tiden bör läggas på eleverna och lärandet istället.

Anställ lärarassistenter som kan avlasta lärarna med dokumenterandet. Som när läkarna en gång i tiden hade läkarsekreterare. Ibland var det bättre förr!

Rätt stöd i rätt tid på rätt plats för elever

Det finns så många elever som skulle behöva var i en lärmiljö som gynnar dem och inte våra politiker! Elever som har olika diagnoser och som bör få rätt stöd i rätt tid på rätt plats!

Det är inte utvecklande för vare sig dem eller andra elever att de inte får den studiero och teknik som de bör ha för att kunde förbättra sina kunskaper.

Mycket oro skulle kunna stävjas i klassrummen. Inte konstigt det blir stökigt och högljutt när elever som vill lära sig inte kan få den rätta hjälpen för det.

Heders till alla lärare, stödjare och resurser som försöker, men de flesta har inte den rätta utbildningen för just detta.  De vill så otroligt mycket och menar så väl, men det blir varken tid eller ork över när övriga elever ska ha sitt.

Jag ser och hör detta dagligen, som vikarierande lärare, och det är ett under att inte hela skolväsendet bryts sönder snabbare än vad som sker nu. Det är tack vare alla tappra som försöker lyfta det sjunkande skeppet.

Politiker! Ta ert ansvar!