Du lilla elev som grät

En dag i en skola

Massor av små fötter sprang längs korridoren och stannade framför mig.
Ivrigt tjattrande små elever ville att jag skulle komma med.

I en nisch satt du, lilla elev, uppkrupen som en liten boll, och grät.
Tjattret växte i styrka för de visste vad det var. Då satte jag upp handen och sa ”Stopp!”
Det blev tyst på en gång. Jag sa att ingen av dem får berätta.
– ”Om hon vill berätta ska hon göra det, inte ni, och vill hon inte behöver hon inte det”, sa jag och vände mig mot den ledsna eleven.
Hon ville inte berätta och jag sa att hon inte behövde det. Jag strök henne över håret och frågade om hon ville ha en kram. Hon nickade till svar. Efter kramen frågade jag om hon ville komma med till klassrummet för jag skulle sakna henne när lektionen började.

Det lilla ansiktet som tittade upp och log berörde mig. ”Skulle du sakna mig?” sa hon. Jag nickade och log och då sprack leendet upp hos henne. Vi gick alla in till klassrummet och började lektionen.

När jag skulle hem senare under eftermiddagen sprang hon fram, kramade mig och sa
”vi ses imorgon”.

Ja, du lilla elev som grät – vi sågs dagen efter. Jag frågade direkt hur det kändes och du log och sa ”bra”.

Livet går vidare… så skönt!

Total Page Visits: 606 - Today Page Visits: 1

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.