Livet tar sina egna vägar

När Döden gör besök är det bara att acceptera eländet, vare sig man vill eller inte. Det är därför jag inte varit synlig här på ett tag.
Det låter mjukare att säga och tänka att Livet tar sina egna vägar. Vid detta tillfälle blev det en återvändsgränd; ett stopp, helt enkelt.

Många tankar far inom oss när Döden gör entré! Jag undrade hur livet kunde fortsätta utanför sjukhuset när mamma dog för många år sedan. Både då och denna gång var det aggressiv cancer som inte gick att hejda.

Vi är många som sett Döden i vitögat eller rent av klarat oss själva från den. Men alla har vi vår utmätta tid, alla har vi ett ljus vars låga slocknar när tiden står still inom oss.

Det som behövs är mer kunskap om vad som händer inom oss när vi drabbas. Hur och varför vi reagerar som vi gör, eller inte gör. De olika sorgefaserna, skuld- och skamkänslor, ilska, tårar, ångest, sömnlöshet, matproblematik, depression och mer därtill. Kunskap som berättar för oss att detta är vanliga områden som det uppstår störningar i… att allt är naturligt, fast smärtsamt och nattsvart.

Mer kunskap till dem som möter en sörjande. Det finns en hel del att lära sig där och på så sätt blir det en trygghet. Tryggheten färgar av sig på den sörjande, som känner tillit; nog så viktigt i en svår stund. I dag lämnas sörjande för mycket ifred. Det är förödande med social isolering!
Tag själv kontakt, för den som sörjer mäktar inte med det steget. Hjälp till att tända livsgnistan!

Berätta gärna hur du upplevt det som sörjande eller som en medmänniska när en annan haft sorg. Dela med dig av din upplevelse och kunskap är du snäll.

Total Page Visits: 279 - Today Page Visits: 3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.