När tillvaron rämnar

Ibland rämnar marken under våra fötter. Ödeshjulet snurrar alltid. Just nu har det snurrat och hamnat ner i sörjan och kletat fast där ett tag. Men jag vet att det alltid går runt och snart kommer det att vända uppåt… snart, snart…

Min älskade tuppade av i affären för 1,5 vecka sedan och blev medvetslös. Ambulans, akuten, röntgen, kvar över natten för observation. Ingen blödning, ingen tumör. Troligt epilepsianfall (!?) Det första någonsin. Han ska få komma till neurolog i oktober (!?) men ingen tid är satt ännu.

En morbror dog i juli och begravdes i augusti. Häromdagen dog nästa morbror. Samtidigt dog en vän till mig och en släkting till min man.

Jag fick ringa SÖS och tala om att jag inte kunde åka till Västerås för strålning efter min bröstcanceroperation med tanke på min man. De avbokade och jag ska nu strålas på SÖS istället varje vardag 11/10-1/11.

Till dig som har det svårt just nu, till dig vill jag säga detta:
Ibland rämnar tillvaron under våra fötter. Men du, trots det så pågår livet vare sig vi vill det eller inte. Trots det så måste vi orka kämpa för att stå upprätt och gå vidare i på livets stig. Kämpa på du också, du är inte ensam. Tillsammans fixar vi det här.

Total Page Visits: 915 - Today Page Visits: 2

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.