Etikettarkiv: cancer

Livet tar sina egna vägar

När Döden gör besök är det bara att acceptera eländet, vare sig man vill eller inte. Det är därför jag inte varit synlig här på ett tag.
Det låter mjukare att säga och tänka att Livet tar sina egna vägar. Vid detta tillfälle blev det en återvändsgränd; ett stopp, helt enkelt.

Många tankar far inom oss när Döden gör entré! Jag undrade hur livet kunde fortsätta utanför sjukhuset när mamma dog för många år sedan. Både då och denna gång var det aggressiv cancer som inte gick att hejda.

Vi är många som sett Döden i vitögat eller rent av klarat oss själva från den. Men alla har vi vår utmätta tid, alla har vi ett ljus vars låga slocknar när tiden står still inom oss.

Det som behövs är mer kunskap om vad som händer inom oss när vi drabbas. Hur och varför vi reagerar som vi gör, eller inte gör. De olika sorgefaserna, skuld- och skamkänslor, ilska, tårar, ångest, sömnlöshet, matproblematik, depression och mer därtill. Kunskap som berättar för oss att detta är vanliga områden som det uppstår störningar i… att allt är naturligt, fast smärtsamt och nattsvart.

Mer kunskap till dem som möter en sörjande. Det finns en hel del att lära sig där och på så sätt blir det en trygghet. Tryggheten färgar av sig på den sörjande, som känner tillit; nog så viktigt i en svår stund. I dag lämnas sörjande för mycket ifred. Det är förödande med social isolering!
Tag själv kontakt, för den som sörjer mäktar inte med det steget. Hjälp till att tända livsgnistan!

Berätta gärna hur du upplevt det som sörjande eller som en medmänniska när en annan haft sorg. Dela med dig av din upplevelse och kunskap är du snäll.

Nu är jag tillbaka… läs om du undrar

Hej igen, du läsare därute i cyberspace
Jag är tillbaka igen. Det har varit ytterligare en begravning, den tredje sedan mars i år. Den tredje vännen som gått bort i cancer. Det föder tankar… och tiden liksom dunstar ett tag.
Skrev denna text:

Saknad

Du är som ballongen
som far iväg mot himlen
lättsam och fri
– vad ser du

Du är som lövet
i höstens vindkast
yster och färgglad
– vad känner du

Du var en bit
i Livets puzzel
som nu fattas
– jag saknar dig

… kan du höra mig…

Sorgens dag inträffar oftare

Vaknade i morse av ont i halsen, tappad röst (nej… letade överallt men har inte hittat den än) och huvudvärk. In i norden trött.

Sen såg jag att vännen Hansi Cross gått bort och ovanpå det eländet i Åbo.

En tung dag… känner med de anhöriga. Låter klyschigt, men orden räcker liksom inte till, de känns enbart banala i sådana här stunder.

Sovit under dagen, vaknat och hoppats jag drömt mardröm… men tyvärr var allting sant… tyvärr.

Vid sådana här tillfällen känns det än mer viktigt att vi visar – i ord och handling – hur mycket våra nära och kära betyder för oss. Vi tappar varandra på tok för lätt i vardagen. Det är inte säkert det kommer en annan dag. Inte så galen som världen är just nu.

Vi är alla en puzzelbit i Livets stora puzzel… det märks när en bit fattas.
Vila i frid Hansi. Du finns i mina tankar Anna Bergman.

När Döden gör entré känns det som ett slag av en slägga i magtrakten

Döden gjorde entré – igen – i mitt liv i går.
En älskad kusin och god vän dog på morgonen. Han hade varit sjuk länge så på det viset var det ingen överraskning, men… chocken blev påtaglig ändå.
På en gång som det är skönt för honom att inte behöva plågas längre så slog till som en slägga i magtrakten.

Lyssnar på Karlavagnen nu. Det handlar om Döden, hur vi förhåller oss till den, hur vi har planerat inför den och annat runt omkring. Mycket intressanta samtal från folk som ringer in. Olika berättelser om hur de hunnit ta farväl eller inte, hur dödsdömda i cancer känner det, hur synen på Döden är i Sverige, hur människor vill ha sin begravning och hur de önskar att de efterlevande fortsätter leva sina liv.

Hur känner du i dessa frågeställningarna?