Etikettarkiv: död

Tack alla små elever som ville prata sorger ni upplevt

Idag pratade vi om olika sorters sorger
Jag blev inte förvånad över att så gott som hela klassen ville prata om olika händelser de upplevt eller lever i just nu.
Det blev allt från avlidna, skilsmässor och sjukdomar till bråk, mobbning och spöken.
Det var gråt, skratt, fnitter, allvar och många kramar.

Jag känner mig priviligerad som får detta förtroende av dem. Tänk dig själv att lämna ut dig helt inför en främmande människa! Starkt gjort, anser jag.

Sitter här vid min dator och skriver i nattens unga timme. Förundras, ler och njuter av mina minnen från denna stund.

Sorgens dag inträffar oftare

Vaknade i morse av ont i halsen, tappad röst (nej… letade överallt men har inte hittat den än) och huvudvärk. In i norden trött.

Sen såg jag att vännen Hansi Cross gått bort och ovanpå det eländet i Åbo.

En tung dag… känner med de anhöriga. Låter klyschigt, men orden räcker liksom inte till, de känns enbart banala i sådana här stunder.

Sovit under dagen, vaknat och hoppats jag drömt mardröm… men tyvärr var allting sant… tyvärr.

Vid sådana här tillfällen känns det än mer viktigt att vi visar – i ord och handling – hur mycket våra nära och kära betyder för oss. Vi tappar varandra på tok för lätt i vardagen. Det är inte säkert det kommer en annan dag. Inte så galen som världen är just nu.

Vi är alla en puzzelbit i Livets stora puzzel… det märks när en bit fattas.
Vila i frid Hansi. Du finns i mina tankar Anna Bergman.

Undrar hur ditt liv blev

Jag undrar…
Har det hänt dig också, att du tänker på en människa du inte sett eller tänkt på sen du var liten? Jaså, du också? Vad skönt att höra det!

Jag funderar på vad som hände dig, min ena grannkompis i Hökarängen, den där dagen efter ditt barnkalas. Du fyllde 9 eller 10 år, minns inte riktigt. Jag var på ditt kalas.
Din mamma var så vacker och hon pysslade om oss alla som var där.
Jag minns att det var trevligt.

Morgonen efter är det fullt med poliser, brandmän och ambulans. Jag tittade ut genom fönstret på tredje våningen. Såg dig stå och krama om din pappa. Den bilden etsade sig fast på näthinnan. Din mamma hade gasat ihjäl sig.

Jag förstod aldrig det där som barn. Ordna ett barnkalas, vara så ompysslande… för att sedan ta livet av sig!? Kanske just därför, tänker jag på äldre dar, ett sista mys, ett avsked… Det var länge sen, men ändå inte… jag är 63 år numera… tiden går så fort numera.

Jag undrar ännu hur det gick för dig i livet när du miste din mamma vid så unga år.
Jag undrar ännu hur du mår… Rusty min vän.

… och åren de går…