Etikettarkiv: gråt

Elevers oro inför prov i engelska – och en lärares svårigheter att räcka till

Nerver av … tunn tråd
Inför ett prov i engelsk grammatik med ett antal åk 4 har jag förberett med information, med övningar, övningar och mer övningar. Idag skulle provet alltså ske till slut.
Det visade sig att nerver av stål inte passade in för dagen – snarare nerver av tunn tråd. Jag blev tagen på sängen av den otroliga oro som infann sig. Nu ska det även framgå att många av dessa barn inte ens har haft prov tidigare (!) till min oerhörda förvåning.

Detta är en mångkulturell skola och kunskapsnivån ligger från analfabeter till de som klarar det mesta och mer därtill. Med andra ord är det omöjligt för lärare att kunna räcka till för alla under lektionerna. Det underlättar inte precis att klasserna är stora och att det är brist på resurser.

Frågeställningar från elever
”Måste jag gå om 4:an om jag inte klarar provet?”
”Vad råkar jag ut för om jag inte kan engelskan?”
”Måste mina föräldrar få veta om provet?”
”Min mamma kommer att bli galen om det dåligt”
”Blir du arg på mig om jag inte kan nåt?”
” Jag kunde det här förut, men nu är jag så nervös så jag kan ingenting!”

Känslor
En del barn grät av ångest för att de skulle ha provet! Det berörde mig oerhört att de mådde så dåligt. Jag fick ta åtskilliga minuter till att berätta att inget allvarligt skulle hända om det inte gick bra. Jag betonade att resultatet på provet var en signal från dem själva till dem själva om vilka områden de skulle behöva läsa in sig mer på.

Specialpedagog
En del barn har dyslexi, andra språkförbistringar av skilda slag, och de kan få sitta hos specialpedagogen för att få stöd under provet. Problemet är att specialpedagogen är så fulltecknad att det är svårt för denne att räcka till för alla.

Vi lärare
Vi lärare – vi räcker inte till! Små elever som normalt är kaxiga i korridorerna och på rasterna blev som små rädda harungar när provet skulle göras. Alla räckte upp handen och ville ha hjälp. En del var så stressade att de inte kunde läsa eller förstå någonting helt plötsligt. Vad jag led med dem!

Jag förklarade att detta var en övning för dem inför uppflytten till 5:an i höst. Jag sa även att jag skulle ge rätt fast det var stavfel, bara jag förstod vad de menade, men berättade att det blir tuffare ju högre upp de kommer i studiegången. Jag betonade att detta var sista gången jag gjorde så, att det fick ses som en mjuk övergång, men att de måste plugga in sina läxor bättre.

Det har aldrig varit så tyst i klassrummen som under provet! Tänk om denna ljuva tystnad kunde vara varje lektion! Vilken lisa för själen det skulle vara.

Det jobbiga var alla händer som sträcktes upp… de fick mig att likna det hela vid hungriga fågelungar.

Våra politiker skulle behöva vara ute mer i skolorna  – prata med lärare och övrig personal om hur vardagen kan vara. Det är ingen avundsvärd arbetsmiljö – det kan jag intyga!

Men… det som berörde mig i dag var denna oro hos eleverna och att det behövs resurser i varje klass som kan hjälpa till under tiden lärare håller lektionen.

Nu tappas det fler och fler lärare – det är dags att ta tag i problematiken och sluta upp med att släcka bränder! Annars riskerar Sverige att hamna långt ner på listan över världens främsta utbildningsländer.

När det oväntade händer på en skola

Oväntat 1
När jag kom till en skola jag inte varit i på närmare 10 månader hände nåt fantastiskt!

Jag går över skolgården och en hop barn springer fram och ropar ”IB!”, ”Ska du vara vikarie hos oss?” Jag sa att jag skulle till åk 6. Då frågade en liten lirare – detta var åk 4 – ”vad heter du nu igen, IB?” När jag sa mitt namn sa han till sina vänner att de skulle tala om i skolan att de ville ha mig som vikarie.
Sen kastade sig tre av dem runt min hals och ville kramas! Det kändes verkligen i hjärtat!

Oväntat 2
Jag hälsar på lärare i lärarrummet och hämtar schema och klasslistor. Det skulle alltså bli två åk 6 denna dag och sista lektionen var det Elevens Val. Kul!

När jag ställer mig i dörren till klassrummet hör jag ett vrål: ”IB! Hallå alla, IB är tillbaka!”
Därefter är det idel leenden och en del kramar. Jag trodde de hade glömt mig! Vad glad jag blev! Vilket enormt välkomnande!  🙂

Sorgbearbetning
Under rasten kom en annan åk 6 fram, som jag inte skulle ha, och bad mig komma nästa dag till dem. Oj, vad det värmde! ”Vi glömmer aldrig dig”, sa en tjej, ”du fick oss att gråta, tack”.
Just den klassen hade jag samtal och diskussioner med rörande sorgbearbetning.  De berättade om vilka livskriser och sorger de själva hade upplevt och då brast fördämningarna hos en del. Den dagen glömmer nog ingen av oss!

En sak är säker: jag gillar att vara ute i skolorna och träffa dessa underbara elever! 🙂