Etikettarkiv: kriser

Upplevelser under en skoldag

Vad mycket kärlek jag har fått idag!  

Har vikarierat och haft fyra klasser i åk 5 i NO. Jag valde att diskutera och informera om känslor, livskriser och sorgbearbetning, som jag är certifierad i.
Klasserna hade mellan 22-26 elever.

En lärare var med i en av klasserna för en oerhört stökig pojke. Hon tyckte mitt ämne var helt suveränt. Hon sa efteråt att hon aldrig varit med om att klassen varit så uppmärksamma, pratat öppet om egna sorger och att stökiga killen satt som ett ljus och sträckte upp handen! Jättebra detta, sa hon, det behövs och du var verkligen bra.

Jag har fått kramar av både killar och tjejer. Röster som sagt ”du är den bästa vikarie vi haft”, ”kommer du tillbaka?”, ”kan du vara här alla lektioner?”, ”vad bra att vi får tala om sorg för det är det många som har här”, ”tack att du kom”.

Även frågor som ”vilken skostorlek har du?”, ”hur gammal är du?”,
”kan inte du vara här jämt?” ”vad fint att jag är en puzzelbit” 🙂

Mycket skratt och tårar, när känslor kom upp till ytan.
Underbara ungar! Får så mycket fint tillbaka. Det finns en törst därute i skolorna om att få ventilera känslor och sorg.
Kan inte ha ett bättre jobb! Barnen är vår framtid och de är viktiga små puzzelbitar i Livets puzzel.

När livet gör sina egna varv

När livet gör sina egna varv kastas vardagen omkull. Det känns igen hos de flesta av oss.
Två goda vänner akut inlagda på sjukhus. Fler provtagningar. Förmodade operationer.

Det är vid sådana tillfällen vi börjar tänka ett steg längre. Inser vår egen dödlighet, på både gott och ont. Själv känner jag starkt för att lösa de missförstånd och mindre irritationer som florerar i mitt eget liv.

När världen ser ut som den gör, när vänner råkar ut för sjukdomar och olyckor, då vill jag helst av allt vara nära mina kära. Nära, nära… krama, tala om vad jag älskar dem, saknar dem när vi inte hörs av i vardagen på ett tag och att det skulle vara trevligt med flera samtal om vi inte hinner ses.

Det är synd att det inte finns en naturlig närhet generationer emellan i vårt land. De flesta upplever det så har jag hört. För mycket, stress, press, TV, mobiler, ”jag”-förverkligande, träningar…. och … och …

Det är dags att dra i handbromsen! Stanna upp. Leva nu! Här! Uppleva närhet och äkta kärlek.

Det är egentligen tragiskt att det ska behöva hända saker på nära håll innan vi tänker till på vad livet handlar om – egentligen.

Hur upplever du kriser? Vad berör ditt hjärta? Vad skulle du vilja just då?