Etikettarkiv: livskriser

Ibland gör Livet sina egna varv

Ibland gör Livet sina egna varv
Det bara är så och vi är många som känner av det. Det kan vara: dödsfall, sjukdomar, utbrändhet, depression, skilsmässa, arbetslöshet, barn som flyttar hemifrån, ekonomiska problem, fängelse, tillitsbrist… listan kan göras lång.

Detsamma gäller elever i skolorna. Det är inte enbart vuxna som drabbas. Jag har gjort egna observationer som har visat sig bero på något av det jag räknat upp. Antingen är det utåtagerande som ökat eller inåtagerande.
Exempel: stolar som kastas i frustration, slående i dörr till klassrummet, minskad lust till mat (äter enbart hårt bröd utan smör eller pålägg), plötsliga gråtattacker, håglöshet, mörka ringar under ögonen, förtvivlade ögon (”se mig”), djupa funderingar, teckningar som visar på ångest, död, skrik…  VAR OBSERVANT!

Vad har du upplevt och hur har du agerat?

Känslor i alla dess former

Känslor… vad tänker du när du läser det? Det finns både positiva och negativa känslor.
Vi får tidigt lära oss hur vi livräddar, släcker bränder, skaffar oss lån och pass och id-kort… men    i n g e n s t a n s    hur vi gör när vi förlorar något eller någon.

Jag pratade om detta i gymnasieklasser häromdagen och många pratade spontant om vad de råkat ut för i sorgväg och hur de känt och blivit bemötta. Det var ledsamt att höra men jag blev inte förvånad över det. Negativa känslor är inte accepterade i vårt samhälle
Det är det tragiska!

Sorgbearbetning (livskrishantering) skulle behövas på skolschemat anser jag. Det är oerhört viktigt detta hur vi bemöter andra och oss själva vid livskriser. Kunskap är makt, ingen tvekan om det. Okunskap laddar för rädslor och trakasserier.

Vad anser du?

Tankar tänkta om samhället och livskriser

Lyssnandets konst
Det behövs fler människor som lyssnar med inlevelse, utan att bedöma och kommentera det de hör. Stressen och prestationskraven i dagens samhälle är förödande för människan. Det finns varken tid eller ork att engagera sig, även om många skulle vilja det.

Vad hände – egentligen!? Varför blev det så här – och – när började det känslomässiga förfallet?

Kommande generation
Vår dyrbara kommande generation förblöder känslomässigt och det är KRIS när de söker sig till psykiatriska akutmottagningar för att söka lindring för själslig smärta när de har mist någon. Där hoppas de på att bli bekräftade i sin sorg och döva den med mediciner för att det gör så ont.

Barnmisshandel
Barnmisshandel ökar, enligt statistiska undersökningar, allt är ett rop på hjälp!
Men ingen instans i samhället har tid, pengar eller utrymme för att hjälpa direkt.

Livskriser och sorgbearbetning
Folk som mist kära, blivit utsatta för övergrepp, våld, mobbning… som famlar och ropar, får inte lära sig hur man genomgår en sorgbearbetning. Det om något ger livskvalitè!

Chefer och ledare
Även chefer och ledare behöver lära sig och inse att de, genom att bemöta sina anställda på rätt sätt och l-y-s-s-n-a på dem som genomgår en livskris av något slag, både stärker sig själva, växer som medmänniskor och får den drabbade att snabbare komma tillbaka till arbetet igen.

Sorg är en hjärtesmärta, inte en trasig hjärna
Tag tillvara på den första dagen på resten av ditt liv genom att sträcka ut handen, låna ut dina öron, håll TYST och LYSSNA! Sorg är en hjärtesmärta, inte en trasig hjärna. Intellektuellt inser vi saker men känslomässigt blöder vi… aldrig mötas de två – känsla och intellekt.

Vi sitter för tusan på en briserande bomb!
Att döva med syntetiska mediciner och sjukskrivningar – social och känslomässig isolering – är förödande. Ingen förändring sker utan handling. Vi kan tänka ihjäl oss, men inget händer för det.