Etikettarkiv: samtal

Juletid – julefrid

Julen närmar sig med språng. Fattar knappat vart december månad har tagit vägen! Det har gått otroligt snabbt. Ett märkligt år detta, med pandemi, massarbetslöshet, social distansering och allt därtill.

Beslöt mig för att köpa en blomma idag. Gick in på ett favoritcafé och överlämnade den med en Julhälsning. Vilken glädje det blev… och vad glad jag blev av att se det 🙂 Tänk vad en liten gest kan skänka glädje till andra människor. Test själv ska du se och framförallt kommer du att känna en fin känsla inuti dig själv.

En dundermiss av mig i morse. Tog inte med mobilen när jag var ner till källaren och plockade iordning och hämtade upp lite saker. När jag kom upp såg jag att en lärare hade ringt videosamtal. Åhhhh! Det visade sig att åk 5 stått framför lärarens mobil och väntat på att få önska mig God Jul! Sablar! Kommer aldrig att gå utan mobilen efter det! Ett par elever messade mig och det löste sig en del den vägen. Saknar kidsen! Lovade att hälsa på dem utomhus när de börjar i januari, om det fungerar som jag tänkt mig.

Passar på att önska er läsare en God Jul samtidigt. Kommer att skriva igen innan dess men det känns bara fint att skriva det. Ytterligare ett år har gått. Känns inte som det var så länge sedan det var Jul & Nyår! Trist med inställda Luciatåg överallt och ingen snö som ger lite stämning trots allt. Saknar däremot inte halkan!

Men vet du vad… se framåt! Var nyfiken! Tro på dig själv! Vad väntar om hörnet… år 2021… spännande!

Saknar samtalet med respektfullt lyssnande

Jag saknar samtalet där den ena parten berättar sin åsikt och den andre lyssnar respektfullt, utan att avbryta eller pådyvla sin syn på det hela.

Jag saknar diskussionernas tid. Numera dikteras synpunkter och ve den som inte tycker likadant!

Jag saknar lyssnandets ädla konst. Inte alltid jag tänker på den själv, men försöker oftast.

Jag saknar lågmälda röster. Idag verkar det som alla drabbats av ”dagis”-sjukan, det vill säga pratar väldigt högt (snarare skriker), så det hörs en bra bit bort.

Jag saknar tystnaden mellan samtalen. Idag verkar det som folk blir nervösa om det råkar vara tyst en stund. Det är bra med eftertanke, det skapar i sin tur andra frågeställningar att ta upp till vidare diskussion.

Vad anser du, läsare, om detta i dagens samhälle?

 

Kommunikationsvägarna i vardagen

Människor, människor. Dessa människor… som springer, cyklar, går fort, pratar högt i mobilen, joggar med barnvagn, joggar med hund… ett evinnerligt stressande och jagande efter… vad? Hur blev det såhär?

Ingen verkar ifrågasätta eller reagera över sättet de tar sig igenom dagen. Tänk om alla tog sig en funderare över om vad som – e g e n t l i g e n – är viktigt i livet. Inte kan det väl vara så illa att det är ett missat inlägg på Facebook, en missad ögonblicksbild på Snapchat eller tjafset med någon på jobbet?
Eller… det är just det är… det är nog så illa!

På tunnelbanan pratas det högt i mobilerna om privata saker. Värre ändå… om sekretessbelagda saker! Till på köpet namn nämns i de sammanhangen! Då råder ingen tystnadsplikt längre!

Vad skapar allt detta? Behöver människor verka vara så oersättliga och viktiga i sitt jobb?
Är det i själva verket en livslögn? Det kanske är så illa att… det beror på att vi inte har tid att varken l y s s n a eller  p r a t a med varandra längre?

De flesta samtal jag lyssnat till under mina promenader, på fik eller på resande fot handlar till övervägande del om negativa saker. Det är sårade och kränkta känslor som ventileras.
Tänk om… bara tänk dig… om alla denna energi i ställes läggs på positiva samtal, på skratt, på kramar, på glittrande ögon och leende munnar! Ren och skär livsglädje!
Delad glädje är dubbel glädje. En klyscha, javisst, men tänk efter vad den försöker säga dig!
Tänk… vilka vibrationer som skulle sändas ut och tas upp av andra, som skulle spridas vidare! WOW! Allt i det positivas och glädjens namn.

En läsarfråga: Vad känner och upplever du gällande detta?

En röst i natten

Natt
Stilla rök i natten

En röst i natten
Minns du filmen med det namnet? Minns du radioprogrammet?
Det känns som igår fast det var så länge sedan.

Från Wikipedia:
(Midnight Caller) var en amerikansk TV-serie som producerades åren 1988-1991. Serien handlade om den före detta polismannen Jack Killian som efter att ha vådaskjutit sin kollega till döds övergår till att prata i radio på nätterna. På så vis kom han i kontakt med många udda existenser, och en hel del brottslingar.

Varje avsnitt avslutas med Killians sign-off: ”This is Jack Killian, ”The Nighthawk” on KJCM, 98.3 and Good night America… wherever you are.”

Tänk att få tillbaka radioprogrammet
som körde på det temat
Folk ringde in och pratade av sig om allt mellan himmel och jord. Det var lågmält och mjukt och fin musik som liksom ramade in allt prat. Det var lugn, ett lugn som aldrig kunde infinna sig på dagtid med allt stress, allt sorl och allt förnekande av känslor.

Det var någon gång på 60-70-talet i svensk radio. Minns inte vad programmet hette exakt, men det var en kvinnlig radiopratare som brukade tassa barfota i korridorerna i radiohuset om nätterna. Den intervjun läste jag av henne. Hon hade en underbar röst.
Vad hette hon nu igen? Minns du?

Jag skulle vilja vara den där rösten i natten
Det skulle passa mig ypperligt, nattuggla som jag är. Bara en sån sak, att det inte finns förståelse för oss nattugglor i dagens samhälle. Har väl aldrig funnits heller, för den delen.

Hur ser DU på allt det här? Med en röst i natten, med att vara nattuggla kontra dagslända?
Dela med dig av dina tankar, åsikter och erfarenheter.