Etikettarkiv: självkänsla

Vem är DU bakom masken

Teatermasker
Maskhållning

 Maskhållningens mästare
Den där masken känner du väl till, eller hur? Den som du gömmer dig bakom när du mår dåligt. För vem vill vara den där som är sur, deppig, konstig. Du vill hellre vara den som är glad, hurtig, alltid rolig, alltid leende… fast du inte är det.

Jag har märkt, genom åren, att de som är de s.k. lustigkurrarna, clownerna, komikerna, oftast är de som har det svårt på olika sätt. Dålig självkänsla, lätt för att bli deprimerade, osäkra. Det är allt det de döljer genom att vara den som alltid får folk att skratta. Sen går de hem, stänger sin dörr och gråter.
Kanske håller de även masken för sina nära och kära. Det kan i värsta fall sluta med tragik. ”Men inte kan väl han/hon….”, ”Det trodde man ju aldrig att…” är vanligt att folk säger i sådana ögonblick. Så bra är en del på att hålla sin mask, så bra att de tappat bort sig själva.

En verklig händelse
För tio år sedan mötte jag just en sådan kollega utanför jobbet. Jag hade försovit mig,
och det tackar vi båda för idag.
Jag mötte en zombie, totalt motsatsen till hans vanliga skämtsamma jag. Han gick förbi och jag frågade hur det var fatt. Inget svar. Hela min kropp skrek att något var fel. Jag satte av efter honom, det var inte så svårt för han gick väldigt långsamt och tog tag i hans arm. Frågade igen hur det var fatt och vad som hade hänt. Han tittade tomt tillbaka på mig först, sen grät han.
Jag höll om honom, sa ingenting, och väntade tills han själv var beredd. Ett café låg om hörnan och jag sa att vi kunde ta en fika ihop och så skulle jag lyssna. Först sa han inte så mycket, men jag ställde ett par frågor och plötsligt vällde allting ur honom.

Ringde hustrun
Efter att ha lyssnat ett tag sa jag åt honom att ringa sin hustru medan jag satt kvar. Han gjorde det och hon kom direkt och hämtade honom. Han blev sjukskriven för svåra utmattningssymptom och var borta i drygt ett halvår. Långsam upptrappning efter det, men det dröjde inte länge förrän nästa sjukskrivning. Han sökte nytt jobb därefter.

För tre år sedan
Sommaren för tre år sedan  mötte jag honom av en händelse i Gamla Stan, Stockholm. Han var glad, såg välmående ut och glimten fanns igen i hans ögon. Men något var ändå annorlunda, det var blicken hos en som var erfarenheter rikare och illusioner fattigare. Han stortrivdes på nya jobbet, lugnare tempo, liten grupp och framför allt – en bra chef. Han tackade mig för den dagen med samtalet för han var kapabel att slänga sig framför tåget då, sa han.

Dåligt chefsskap
Då berättade jag att jag hade gått till hans chef den där dagen när hans hustru hade hämtat honom. Jag hade förklarat vad som hänt och fått svaret. ”Han är en vuxen karl så han kan ta hand om sig själv”. Då hade jag ändå talat om att en människa i kris faktiskt kan göra något drastiskt.

Nästa gång kan det vara du eller jag… eller en av våra nära och kära…

Så – masken du håller – släpp den nästa gång! Släpp den! Där du minst anar finns en medmänniska som tar emot dig när du faller. Änglar finns överallt när vi behöver dem.

Våga ta klivet

Modet att förändra
En ny dag – våga ta klivet

Sitter du fastankrad vid något du inte trivs med?
Försök hitta en utväg som känns bra för dig. Är det ett jobb så börja söka nytt redan nu.
Är det tråkigt och ensamt privat sök en kurs eller en hobbyverksamhet och få nya vänner att diskutera med.

Agera
Det viktiga är att du går till handling för att må bättre. Gå över den där bron som leder till nya möjligheter. Tveka inte! Det blir sällan sämre. Dessutom blir du erfarenheter rikare och får bättre självkänsla.

Ta klivet – imorgon är en ny dag
Det är endast DU som kan ta de första stegen, ingen annan.
Vad är du rädd för – egentligen? Ta klivet!
Testa, så slipper du undra hur det kunde ha varit.
Lycka till!