Tappat gnistan?

Tappad gnista
Tappat gnistan?

Inte konstigt att du gjort det i så fall. Det inträffar emellanåt i livet och är inget att skämmas för. Ödeshjulet rullar i sakta mak för oss alla. Det känns eländigt när det rullar neråt men tänk på att det alltid rullar uppåt igen, fina medmänniska.

Det som alltid känns extra tungt är att bli mentalt ensam i sin livskris. En social och känslomässig isolering som är vidrig. Just då, precis just då, finns bara ett svart hål av ångest och vanmakt. En bubbla runt dig som gör att du känner dig frånkopplad den övriga världen.

Det är först långt efteråt som du kan inse att du har vuxit som människa av din livskris. Du är illusioner fattigare men erfarenheter rikare.
Att födas på nytt är smärtsamt. Det skriker i hela ditt väsen, för det är en psykisk smärta.

Inte blir det bättre av att samhället har hårdnat. Vi ska prestera och leverera men vart tog humaniteten vägen? Glädjen? Vart tog medmänniskan vägen i allt kaoset?

I dag är samhället egocentriskt inriktat – jag – istället för – vi. Stressen har ökat och vår nästa dyrbara generation mår uselt.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? 

Det har verkligen gått långt när ungdomar kan åka till psykakuten för att ett förhållande har tagit slut. Varför kan vi inte LYSSNA mera? Ge av vår tid?

Har du tänkt på varför vi har två öron, två ögon men bara en mun? Gissa vilken vi använder mest! Just det… vi pratar istället för att iaktta och lyssna mera.

De flesta tycker det är obehagligt att möta en människa som genomgår en livskris. Det finns ett bra, effektivt sätt: LYSSNA och FOKUSERA på personen ifråga, då bekräftar du och respekterar dennes sorg/kris/smärta.
Tänk efter hur du önskat att det varit när du befunnit dig där själv eller hur du skulle vilja bli bemött när det händer. Agera utifrån det.

… och du…

Berätta för oss andra hur du gör för att må bättre och vad du tycker om klimatet i dagens samhälle. Dina ord är viktiga och betyder något för någon annan därute, tänk på det.

… lilla medmänniska… du är inte ensam

… var rädd om dig… det finns endast en av dig!

Total Page Visits: 6754 - Today Page Visits: 1

3 reaktioner på ”Tappat gnistan?

  1. Alla råkar vi ut för kriser i livet. Men vad beror det på att vi har så svårt att släppa in medmänniskor i våra liv? Varför är rädslan så stor att dela med andra? Jag tror att många har sökt kontakt, vågat släppa in, men att man blivit grymt besviken. Att engagera sig seriöst är många gånger jobbigt men nödvändigt. Varför står man plötsligt ganska ensam efter en skilsmässa, eller andra vid andra kriser? Att vi behöver varandra är en sanning. Men vi behöver varandra i en öppen, ärlig gemenskap.

  2. För att folk vill vara där det är positiv glädje. Så fort man yppar något om att man mår dåligt drar sig folk undan och efter ett tag tappar de hoppet om en , även om de inte säger det. De vill aldrig ta reda på egentlig anledning och frågar inte hur man egentligen mår utan tror att köpa saker eller liknande ska få en att må bättre.

    1. Visst är det så, tyvärr! Negativa känslor skrämmer många, ändå är de en stor del av livet och lika stor del som gör att vi växer som människor.
      Det är en vision jag har, att känslor och livskriser ska hamna på skolschemat. Många barn kan tackla kriser på ett sunt sätt, genom att dansa, måla, skriva och spela teater.
      Många skräms av starka känslor då det väcker egna spöken som man inte vill se eller som man förträngt. Ingen klarar sig undan genom att sopa under mattan.
      Köpa sig fri är ett vanligt sätt. Ett billigt sätt att döva sitt samvete.
      Tack för att du skrev. Dina ord kan vara till stöd för andra.
      Önskar dig en fortsatt skön sommar, fina medmänniska.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.