Ständig oro under pandemin

Det stiger med oro och olust hos familj, vänner och bekanta när pandemin nu ökar efter sommaren. Det var väntat med en ökning när kylan kommer och vi är inomhus mera.

Arbetsgivare
Tyvärr anser en hel del arbetsgivare att deras anställda ska infinna sig på arbetet igen istället för att jobba hemifrån. Jag begriper inte hur de resonerar. Drabbas deras personal av covid-19 på grund av att de måste trängas både på arbetet och via resor fram och tillbaka, lär det inte precis gå bättre för företaget ifråga.

Höstlovet
Tyvärr igen… nu begriper jag inte hur tusan människor resonerar som flyger utomlands när det är värre där just nu än i Sverige! Att utsätta sina barn för det dessutom, anser jag är oansvarigt! Även Tegnell säger att det finns risk för att hamna i karantän utomlands eller bli allvarligt sjuka. Turister har knappast förtur inom sjukvården utomlands, och som dessutom redan är hårt belastade.

Lev nu
Njut av livet hemma i Sverige istället. Lär er att umgås inom familjen på ett vardagligt plan. Se nyttan och glädjen – och ta tillfället – att lära känna varandra på ett djupare emotionellt plan. Nu om någonsin finns den möjligheten. Ut i naturen, prata, prata, prata… lyssna, lyssna, lyssna på varandra. Skratta mycket, spela spel tillsammans… skippa TV och dataspel.

LEV NU!




Covid-19

Världen har stannat av ett tag
vardagen fungerar knappt 
ödeshjulet rullar sakta vidare
med ångest som smetar sig fast
under dess oberäkneliga färd
när corona har övertaget

Covid-19 är dess namn
låter som en robot
i en science fiction
eller ett AI-drama
världen har stannat av ett tag
men det finns positiva inslag

Denna påtvingade isolering
bryter långsamt ner
en och annan själ
men den kan vändas
undersökas och smulas ner
rensas och byggas upp igen

I vardagens eviga stress
har vi missat insikten
om livets skörhet
och dess innehåll
världen har stannat av ett tag
för att vi ska vakna upp

Döden är en del av Livet
berättade Astrid Lindgren
även sagans Bröderna Grimm
insåg dess grymhet och skönhet
dags att titta på livets innehåll
forma något nytt och äkta

Världen har stannat av ett tag
det gör vi också du och jag
men inte för att fastna 
mer för att utvecklas
som kreativa människor
med alla våra känslor 

Tiden springer iväg…

Trodde inte det var länge sedan jag skrev ett inlägg, men tji fick jag. Ibland händer det saker i livet som tar upp tid. Saker som tar tid all lösa eller anpassa sig till.

Har du också upptäckt hur tiden springer iväg? Insåg det när jag såg detta foto av en stor och högrest blomma som jag fick på vernissagedagen vid en av mina konstutställningar. Det var sex år sedan. Jösses! Tyckte inte det var så länge sedan.

Har du någon särskild händelse eller annat som du tycker inträffade nyligen, fast tiden sprungit iväg? Hur reagerar du när du kommer på hur länge sedan det var?
Min reaktion blev att jag måste sätta fart och göra mer av det jag blir glad av 🙂

Att våga är att leva

Jag hör många som säger att de inte vågar byta jobb eller börja plugga. Värre är att höra att de inte vågar göra slut/ta ut skilsmässa för att de blir ensamma eller måste dela villa och bil.

Att våga är att leva! Att våga är att utmana sig själv och upptäcka nya sidor hos sig själv, att växa som människa helt enkelt.

Fråga dig själv: ”vad är det bästa som kan hända?”
Tänk positivt!

Ta hjälp av en coach om du inte vet vad det är som sätter stopp för dig mentalt sett. Känslomässigt är en helt annan sak då det ofta är skam och skuld som sätter stopp. Då är det bäst med en samtalsterapeut eller psykolog.

Det viktiga är när du känner att något nytt behöver hända i ditt liv, att det är dags att ta ett nytt steg, att du vågar göra det. Väldigt vanligt är att tanken efteråt är ”varför gjorde jag inte det här tidigare?”

Våga… lycka till på din nya väg i livet.

Att våga

Text och bild ur min senaste bok ”Resa på livets stig”. Den går att beställa direkt av mig, som egenutgivare, vilket blir billigare för dig.
Pris: 120 kr, porto tillkommer.

Tänk om vi alla kikade lite närmare på varandra.

Tänk om vi skulle upptäcka en unik människa då!
Vad häftigt det skulle vara, eller hur?

Vi behöver vara mer nyfikna på varandra, inte så ängsliga och misstänksamma.

Vad döljer sig under skalet vi alla har som skydd?

Våga kika efter nästa gång… vad bra vår värld skulle kunna bli om vi alla gjorde så.

Ovissheten tär på många

Träffade en granne idag och pratade med ett kort avstånd mellan oss. Ha tyckte ovissheten är tärande beträffande coronapandemin. Dessutom att det är så förvillande information och när han ser hur folk bär sig åt ute begriper han ännu midre.

Om du känner likadant har jag några tips som jag hoppas kan underlätta tillvaron för dig.

  • Har du en hobby ska du satsa en del tid på den. Det är livskvalitet!
  • Skriv insändare till olika tidningar om dina funderingar och tankar.
  • Passa på att läsa de där böckerna du inte hunnit med tidigare.
  • Ring samtal till de du gillar att prata och umgås med.
  • Titta på rolig och positiva program på TV/datorn.
  • Lyssna på din favoritmusik.
  • Sätt upp en lapp i trappan om att alla grannar kan ses på en fika på gården/utomhus. Alla tar med sitt och så kan ni samtala, skratta och ha det trevligt ett tag.

Det gäller att hitta de positiva glädjeämnena i vardagen för att orka.

Skolstart höstterminen 2020

Idag är det skolstart igen. Höstterminen 2020 börjar.

Många förväntansfulla barn ska börja sin första skoldag. Andra barn och ungdomar fasar för skolstarten, de som brukar bli trakasserade på olika sätt och som inte känner sig trygga i skolan. Det är dem vi alla vuxna måste se och lyssna på.
En del av dessa utsatta elever brukar kunna dölja sin utsatthet väldigt bra. Tyvärr har de blivit skickliga på det.

Sedan har vi även barn och ungdomar som saknat skolan av andra orsaker; att de känner sig trygga där. Det är många som har det svårt hemma och som har sin fristad i skolan.

Det finns elever som vill ha hjälp, men väldigt ofta döljer de sin utsatthet. En del gömmer sig bakom vänlighet, andra är bråkiga och störiga. Det finns de som är tillbakadragna och tysta, de som är väldigt duktiga i skolan och liksom inte märks.

Vi vuxna som arbetar i skolan har det stressigt och rörigt många gånger, MEN… vi MÅSTE vara observanta.

Jag har arbetat extra i skolan efter min pensionering och har avlastat lärare med att finnas till hands för elever som behöver det där extra. Ett tag som speciallärare, men det hände ofta att det var andra elever som sökte sig till mig för att berätta olika saker och som sökte hjälp.
Kuratorn och skolsköterskan på skolan där jag var, tyckte jag var en ovärderlig hjälp även för dem. Kön till kuratorn kunde minskas och ingen elev behövde hamna mellan stolarna i väntan.

Så vill jag mer än gärna vara verksam igen. Lyssna, prata, finnas så lärare kan arbeta ostört till större delen och klassen i övrigt får studiero.

Efter ett långt arbetsliv och med stor livserfarenhet räcker jag till och blandar mina erfarenheter och kunskaper inom både stödjande samtal, bildtolkning, elevcoachning och medmänsklighet.

Många därute vill bli lyssnade på… vår nästa generation behöver oss vuxna, behöver vår tid, behöver våra öron och ögon men framförallt ett leende, en kram och någon som markerar på ett bestämt men medmänskligt sätt.

Inte bara corona existerar

Det är väldigt mycket fokus på corona överallt. Det är lätt att tappa bort att andra sjukdomar kan slå till när vi minst av allt anar det.

Trötthet
Det började med att min kärlek låg på soffan hos mig i fredags medan jag målade på en beställning jag fått. Han var trött och ville vila en stund.

Yatzy
Vi spelade ett parti yatzy när han hade sovit middag en stund. Kaffepannan på och mysigt småprat. Men helt tvärt ville han lägga sig igen på soffan. Då började det pingla lite i bakhuvudet på mig.

Toalettbesök
Efter en kort stund vaknade han till liv och skulle ut på toan. Då brakade allt samman! Han hade ingen balans, föll, var yr och en aning förvirrad. Han var alldeles svettig och kunde inte ta sig upp hur mycket han än försökte.
Jag sa att jag skulle ringa ambulans, han sa nej och försökte komma upp.
112 ringdes upp och en ljuvligt lugn röst talade till mig och ställde frågor.

Ambulans
Ambulanskillarna klev in efter en kort stund och hjälptes åt att få upp min kärlek från golvet. Jag plockade fram ombyte och packade snabbt ner det nödvändigaste i hans väska, som den ene ambulanskillen tog med sig.
Det visade sig även att tempen var +39,2 grader, så det var dags att åka till sjukhuset.

Diagnos
Diagnosen visade sig vara blodförgiftning! Läkaren sa efteråt att det hängt på 2 timmar, annars hade liemannen tagit över. Vilken chock!
Min älskade tackade mig för att jag hade räddat livet på honom, när jag ringde 112 trots hans protester.

Eftertanke
Det är det jag menar med att andra sjukdomar än corona faktiskt bara kan slå till…. obarmhärtigt. Tänk efter rejält när något händer och ring hellre en gång för mycket än inte alls. Det skulle inte kännas bra att få veta om vad som skulle ha kunnat gjorts i annat fall. Ryser när jag tänker på det!

Summa sumarum
Ring hellre 112 en gång för mycket än inte alls. Det kan aldrig bli fel när du agerar på det sättet. Jag tackar högre makter för att han var hos mig när det hände och inte var ensam hemma.

… och du… var rädd om dig därute… det finns bara en av dig.

En stunds vila – då behövs vi

Bild: Inga-Britt IB Gustafsson

Ibland drabbas vi av något som gör att vi behöver en stunds vila från vardagen ett tag. Känslan av att kroppen inte orkar, att allt blir som en blöt filt. Då behöver vi dra oss undan ett tag, vila och fokusera enbart på oss själva.

Dra upp oss själva på land, bara få vara. Hämta nya krafter och inse att ensam inte är stark. Då om någonsin behöver vi andra som hör av sig, som kommer och kollar läget, som visar att vi betyder något. Bara en sådan känsla kan påskynda processen.

Så tänk på det, när någon inte själv tar kontakt betyder det oftast att man inte orkar göra det. Många drar sig på grund av att inte vilja störa eller för att det väcker egna rädslor.
Tänk då såhär: Vem har det värst? Hur skulle jag vilja ha det om det vore jag? Då blir allt mycket enklare. Och en sak till, du kan aldrig vara till besvär!

I nöden prövas vi alla!

Bry oss om

Glöm inte att se dig omkring. Mitt ibland oss finns de som mår dåligt. Likt ett dött träd, så upplever de sig själva inombords när de tappat sin livsgnista.

Foto: Inga-Britt IB Gustafsson


Påfallande ofta märker vi det inte förrän det går för långt.
Tänk extra mycket på de som känner sig ensamma och isolerade under denna pandemi. Det är allas – vårt – ansvar!
Ett samtal, en blomma, ett vykort… det finns många sätt att visa att just den människan betyder mycket för dig. Bjud på en termos kaffe o bulle/smörgås ute. Ännu bättre med sol o frisk luft samtidigt.
Lyssna och skratta mycket. 

Foto: Inga-Britt IB Gustafsson